torsdag 31 mars 2016

Årets första långtur på cykel, mot Påskmiddagen...

Även fast påsken är tidig i år tillät temperaturen en cykeltur mot påskmiddagen i Hälsingland. På vägarna är det stundtals smågrus kvar så racern får vila. Planen är istället att cykla vägen över Gruvberget med MTB-hojen vilket blir ett  bra tillfälle att lufta MTB:n på resan från Gävle mot målet i Edsbyn.

Den här cykelrutten var tidigare asfalterad vilket gjorde den ypperlig som träningsrutt på landsvägshojen då det är ett av de få ställen i närområdet som bjuder på längre backar. Idag är asfalten borta och istället leder en grusväg genom skogarna. Gruset är anledningen till varför jag inte cyklat den här sträckan på flera år men med MTB blir det ett bra långpass. Det blir ett kärt återseende med andra ord. Kanske man till och med får se varg som strövar omkring i området, åtminstone ett spår.

Cykeltur över gruvberget

Höjdprofilen maxar på knappa 400m, inte dåligt för att vara i Gästrikland
Planen är att smyga iväg redan före kl 09:00 på morgonen för att komma i god tid före middagen. Det falierar förstås redan nu då sängen är skön och frukosten god. Till sist kommer jag iväg, lite sen men det är bara att cykla fortare säger den nya planen.

+8C och stundtals solsken. Kan inte bli bättre; Cyklingen går bra och det känns som att investeringen i timmar på trainern i vinter ändå ger en viss utdelning. Skönt! För det är härligt att kliva upp ur källaren och utsikten mot tre monitorer med analysdata och Sufferfest byts ut mot ett landskap, motvind och riktiga backar. Det går bra nu; Valbo, Sandviken , Ockelbo, Åmot... byar och samhällen passeras av bara farten fram till att backarna äntligen visar sig upp upp mot Gruvberget. I princips bjuds det nu på två mil uppförsbacke och jag är vid god vigör. Sakta tar jag mig uppför, men tid finns det gott om.

Halvvägs är det dags för en paus. Även om naturen är ganska grå och trist finns det en charm att stanna till och lyssna på  den totala tystnaden, inga flugor, bilar eller ens mygg. Knappt några fåglar heller, endast ett svagt ljud av vinden som sveper genom skogen.Man borde ta sig tid att vara mer i naturen, men det är lätt att säga och kanske det är så skönt just för att man inte exponeras för tystnad och detta lugn så ofta. Vad hade hänt om man bodde här i skogen? Kan man fortfarande njuta av tystnaden?



Kort paus för en mini-lunch

Nu har cykelturen passerat den lilla byn Gruvberget och just efter fotot som togs nedan väntar en skön utförskörning på ett par kilometer.


Välförtjänt vila tänker jag och tittar på klockan; Oooops! Den här turen har inte gått fort och jag inser nu att tiden för påskmiddagen närmar sig med stormsteg. Nästa tanke är att jag kommer bli rejält sen. Det är inte lätt att vara tidsoptimist. Min planering för resan har baserat sig på den tid jag brukar ha med landsvägscykling mitt i säsongen. Nu åker jag MTB, den första långturen på en en mjuk och stundtals snömoddig grusväg.

Jag får helt enkelt kapitulera för faktumet att jag har varit långsam och ringa till support-teamet "familjen" som  är på väg i bil mot samma destination. Hoppas de har lust att hämta en tidsoptimist.

Jag har varit för långsam och får åka bil sista biten
Jorå, visst får jag skjuts;  Vi kommer lätt försenade åkandes i bil till påskbordet där överflöd av mat står och väntar tillsammans med en liten påsknubbe. Belöning värd 5 timmars cykling även om själva målgången blev ett antiklimax skjutsad i baksätet på en bil. Det glöms dock snabbt bort, en snabb dusch, ombyte och nu ska det ätas ägg. GLAD PÅSK i efterskott.

Cykling efter sköna vägar
En del av sträckan bjuder på cykling längs med en tall-ås, det här är ett av mina favoritcykelpartier i närområdet då det känns så härligt med utsikt på båda sidorna.

Snön ligger kvar i finnskogen




"Kviklunsj" belönar en cyklist på tur





lördag 19 mars 2016

The Mailrun Challenge

Så är det då spikat och klart! Min reskompis Jamie har fått klart med ett av årets stora äventyr. Den här gången något utöver det vanliga då Jamie ska med start på Everest Base camp i samband med att Everest Marathon genomförs ta sig an den 32 mil långa sträckan mellan Everest Base camp och Katmandhu.Detta på rekordtiden under 62h. Vilket äventyr!

För 2 år sedan genomförde vi tillsammans denna resa, Jamie för andra gången och jag besökte Nepal för första gången. Nu återförenas Jamie återigen med sköna Nepal, människorna, naturen och med en rejält kryddad utmaning. Helt logiskt egentligen; Har man en gång drabbats av höga "summit"-känslan kan man helt enkelt inte motstå att befinna sig bland berg, tunn luft och de utmaingar de för med sig. Det är helt enkelt oemotståndligt.

En glimt av Mount Everest


Men det är inte bara för utmaningen som Jamie åker till Nepal. Förra året drabbades landet som bekant av en jordbävning som ödelade stora delar av landet . Det ultimata syftet med löpningen är därför att samla in pengar till det Nepalesiska folket och ge medel för att återuppbygga infrastrukturwn och byggnader. Har man en gång lärt känna Nepal är det lätt att känna för denna sak och jag rekommenderar er att följa  Jamies löpning genom den extrema terrängen mellan Everest Base camp och Katmandu och kanske rent av stödja

Ni finner mer information om projektet på hans webb-sida och blogg http://www.everestmailrunchallenge.com.



Resterande del av detta inlägg skickar jag med några foton från min resa i Nepal. Det väcker så många minnen att jag ska ta fram min dagbok från Everest Marathon och göra ett blogginlägg om marathonlöpning i Himalaya. På återseende med andra ord.

Ett jumping photo krävs förstås. Här är det jag som tar ett skutt mot Everest

Tältplats Everest Base camp
Livet på Base camp är kargt, tröttsamt p.g.a. av den tunna luften och givetvis alldeles underbart.

Ready to  start in Tenzing Hillary Everest Marathon
Jag står laddad inför Everest Maraton

Jamie innan start

Märkliga formationer bildas i den smältande glaciären

Lunchdags på Base camp.

Tältplats med utsikt på Everest Base camp

tisdag 15 mars 2016

Träna med halsont...

Ska man träna när man känner sig hängig och har ont i halsen? Den frågan ställde jag mig inför den planerade Vasaloppspinningen. En klump låg i halsen när jag svalde och kroppen var allmänt trög, borde vara anledning för att krypa ned i soffan med en kopp te och bara från soffläge mysa genom de 9 milen som Vasaloppsåkarna bjuds på.

MEN INTE!

Är det planerat träning, så ska det genomföras är min tanke. Trots att lusten inte riktigt infinner sig tänker jag att, efter en tids trampande är nog både ork och lust på plats igen. Det finns dock en fråga som gnager i bakhuvudet.

Är det farligt att träna med halsont? Jag får helt enkelt fråga Google. De flesta träffar jag får säger i något i stil med att halsont och träning inte är den bästa kombinationen då det i allra värsta fall kan leda till hjärtmuskelinflammation och med största sannolikhet kommer att ha en negativ effekt på din återhämtning.


Jag googlar en massa sidor som i princip säger;  Det enkla svaret är: NEJ.

Det finns två primära orsaker:

  1. Först när du blir sjuk är det i ditt bästa intresse att vila upp och återhämta dig.  Detta innebär att det kan ta längre tid att återhämta sig.
  2. För det andra presterar du inte lika bra med en infektion i kroppen. 


Det måste väl ändå finnas någon som säger, KÖR! Med alla sidor på nätet borde det väl ändå finnas någon som talar i mitt intresse tänker jag. Visst finns det. Efter en stunds Googlande hittar jag ett forum där man är rörande överens om att lite träning är som medicin. BINGO! Strax därefter sitter jag på en spinningcykel. Tack internet för all användbar information. Men det är tungt, får aldrig upp någon glädje. Trots det kämpar jag genom 4h 8 minuter spinning.

När passet äntligen är slut känner jag mig riktigt slut. Jag åker hem, äter mat, tar en kopp och känner hur min infektion nu greppat tag i kroppen rejält . Halsen är tjock och kroppen som en seg heffaklump. Jag går och lägger mig och känner att de 30 första träffarna på Google som sade att man inte ska träna med halsont kanske hade rätt trots allt. Nu är jag en förlorare, en rejäl infektion har satt sig i kroppen och som en effekt av min spinning har jag nu varit sjuk och träningsfri i snart 10 dagar. 

Kanske jag lärt mig något. Jag kommer i vilket fall inte träna med hög puls med halsont igen.

Håll dig träningsfri när du har halsont
 
Lessons learned:
Vi kan alla känna driv och en viss stress av att inte kunna träna, men det finns ingen fördel "att ignorera kroppens signaler" och "driva igenom " träning när du är legitimt sjuk.

Kanske du säger som jag; Jag vill ju träna ändå?
Om du måste träna med halsont se då till att du undviker högre puls. Bli alltså aldrig andfådd.
Ta en lugn promenad eller varför inte fokusera på något som du säkert fuskat med; TEKNIK-övningar.

Men framförallt. Vänligen ge din kropp tid den behöver för att vila och återhämta sig.

Ni hittar en massa artiklar i ämnet, här är en artikel om halsont vid träning

lördag 5 mars 2016

Game On! - Vätternrundan Sub-8

Har legat en aning lågt med bloggandet ett tag nu. I januari gapade tävlingskalendern oroväckande tomt, men som vanligt fylls det på med lopp i vansinning fart och nubörjar race kalendern ta form inför 2016 års säsong.

  • Juni: Vätternrundan med mål att köra den på under 8 timmar
  • juli: Vansbro Triathlon, målsättning att gå i mål på under 5 timmar. Vill ha revansch på den nesliga DNF:en som blev resultatet av förra årets Vansbro
  • Juli: Å-simmet i Voxnan. Favorit i repris och det här året kommer vi förhoppningsvis utöka konceptet med en bankett efter avslutad simning. Gillar du simning, då är det bara att ansluta för det här är kul!  https://www.facebook.com/%C3%85-simmet-i-Voxnan-863655647033926/
  • Gävle Triathlon: Gävle står värd för en härlig stadsfest och  då måste man givetvis deltaga. Antagligen tävlar jag även i fler deltävlingar i Danske Bank cup. Umeå och Malmö är troliga kandidater.
  • September: Tjurruset i Karlstad. Jamen det skulle ju inte fungera att avstå från Tjurruset. Förra året gav dessutom en fin 39:e plats. Det förpliktar.
  • November:  Verona Marathon. Det vore väl för tråkigt att inte köra en enda marathon  i år. Verkar dessutom som att det blir en reunion från Everest-gänget och Jamie och jag har lovat varandra att Verona är loppet vi går under tre timmar. Kan bara bli roligt!
I år kommer jag alltså inte köra någon Ironman (Nästan helt säkert). Istället kommer fokus att ligga på att att förbättra mig i framförallt cykling och simning för att finna snabbhet i de enskilda grenarna.

Vad passar då bättre än att satsa på Vätternrundan? Speciellt när Sandviken Cykelklubb har samlat ihop 30 cyklister för att satsa på att rulla in i Motala på en tid under 8 timmar. Fina förutsättningar och dessutom roligt med en Sub-8 grupp där vi kan träna tillsammans under våren.

Fokus på träningen ligger därför till stor del på cykling och en del (alldeles för lite) styrka. Simningen blir ett bra komplement för att arbeta med större allsidighet vad det gäller muskler. En stor portion daglig stretch genom Romwod.com programmet ingår också i upplägget mot sub-8.

Framtill april kommer nästan all träning utföras i källaren på trainer och Trainerroad-programmen. Fortfarande inspirerar passen och glädjen är stor när TrainerRoad förslår en tuffare FTP baserat på de tester som man kan genomföra med jämna intervaller.

Känner mig riktigt nördig under Trainerroad-passen då utsikten är 3 datorskärmar som underhåller på olika vis.
  1. Skärm 1 från vänster visar Vinterstudion
  2. Skärm 2 kör Sufferfest eller likande cykelfilm
  3. Skärm 3 visar banprofil, effekt, kadens och puls.
Ja så här spenderas dagarna i källaren

Även om Trainern fungerar som uppladdning ser jag framemot april och en veckas träningsläger i Mallorca. Ska bli skönt att få känna på frisk luft och att få ligga i en klunga i en förkänning av sommarväder.

Trainer och träningsläger i all ära. En ytterligare motivationsfaktor som har inhandlats är en ny cykel. Det blev en Specialized Tarmac S-works. En cykel som förpliktar, det duger inte att bli frånåkt med sådant material. Aningen nervös att jag står där som grabben med den schyssta cykeln som blir frånåkt. Men vad tusan! Är man inte den bästa cyklisten ska man åtminstone ha de bästa prylarna :-)

Imorgon ska cykeln trimmas in på en bike-fit med Björn Andersson (http://bjornandersson.se/). Det han inte kan om cykling är troligen inte värt att veta och att köpa en oförskämt bra cykel utan att ha perfekta inställningar är verkligen att kasta pengar i sjön. Vem har sagt att det ska vara billigt att cykla?

Med hjälp av Björn hoppas jag finna den optimala kombinationen av aerodynamik, komfort och kraft ned i pedalerna




Nästa vecka åker jag till Sälen och tar upp kite-surfningen igen. Den här gången på skidor. Ska bli en spännande upplevelse.


Filmen ovan visar utsikten från trainern i källaren.