söndag 8 januari 2017

Marathonresenärens årsrapport 2017

Dags att sammanfatta ytterligare ett år av träning, tävlingar och upplevelser. 2016 har just passerat och jag sitter på ett tåg och reflekterar över dagarna som gått. Hände det något egentligen? Var det 365 dagar vardagslunk, eller?

Sekunder tickar förbi och blir minuter som växer till timmar, snart bygger timmarna upp till dagar, veckor och månader. Inom ett ögonblick har ett år passerat. 2015 avslutades med ett symboliskt hopp på Marathon beach på väg mot Key west. I år blev det ingen avslutning långt hemifrån då året avslutade i vår stuga i Hälsningland. Helt i linje med mitt löfte att resa mindre under året.

Målsättningen som sattes upp för 2016 var att inte köra någon Ironman och istället satsa på att bygga fart i de tre grenarna. Det kändes riktigt skönt att inte ha en Ironman planerad, även om jag nästan grät när jag såg mina klubbkompisar prestera otroliga tider under närmast perfekta förhållanden i Kalmar. Nåja det låg inte i min plan, och kul för dem. För egen del samlades följande erfarenheter in:
  • Skandisloppet, Cykellopp 15 kyliga mil i Uppsala
  • Siljan Runt, Cykellopp 16 mil runt Siljan i Dalarna
  • Vätternrundan, Sub8 satsning som gick hem med ett fantastiskt lag
  • Vansbro Triathlon, Halv distans
  • Å-simmet i Voxnan, Mitt och mina bröders swimfun event. En skön 6,3km lång simning efter älven Voxnan i Hälsingland
  • Forsbackarännet, galet rolig halvmara-simning efter Gavleån
  • Galdhøpiggen Summit Run, eget påhitt att springa upp till Norges tak; Galdhøpiggen.
  • Midnattsloppet i Stockholm
  • Verona Marathon
  • + förstås en massa mindre lopp
Så när man tänker så utnyttjades alla dessa sekunder på ett någorlunda konstruktivt vis. Lägg där till 440 träningstimmar och 550mil träning fördelade över 400 träningstillfällen där cykling, löpning, simning och stretch dominerat.

Ja; Det bildar sammanlagt ett år för en marathonresenär. Träningen fördelades över årets månader enligt nedan sammanfattning.


Träningen peakade rejält i april då en veckas träningsläger i Mallorca stärkte kroppen inför kommande utmaningar


Cykel, löpning och simning är de aktiviteter som dominerade 2016

Det är cykelmånanderna som sticker ut, annars så är det ingen märkvärdig dos träning 7-10 timmar per vecka i snitt. Sista två månaderna på året kändes kroppen utmattad så då gick dosen ned. 

Men vi tar det månad för månad.

Januari - Stretch och svettiga timmar i källaren

Året startade med att jag för första gången fick uppleva knäproblem. Inte roligt men inte heller katastrofalt ont. Jag valde en självkur istället för att söka hjälp. Känslan att det onda berodde på utmattning samt stelhet efter ett hektiskt år indikerade på behov av stretch. Valet på stretchprogram föll efter rekommendation från min dotter på http://romwod.com, här ges tillfälle till riktigt långa stretchsessioner och redan efter en vecka var kroppen igång igen. För en gångs skull valde jag att vara klok och inte stressa igång löpningen bara för att jag blev frisk. Fullständig löpvila i 3 månader sa doktor alter ego, och jag lyder.

Löpvila passar dessutom ypperligt då Sandvikens cykelklubb får en ledig plats i sub8-satsningen. Jag tar den platsen och önskar mig en trainer i födelsedagspresent. Nu ska det samlas träningstimmar nere i källaren. Trainern kopplades till datorn och med Trainerroad som partner blev timmarna i källaren både inspirerande, svettiga och givande.

Förutom tid i källaren med trainer och svett passerar januari obemärkt förbi. Nej förresten! Inte obemärkt. Jag gav en försenad julklapp till mig själv: En Specialized S-Works Tarmac. Nu sitter sub8 resultatet inte i materialet i alla fall :-)


Februari- Trainer, tältning

Februari fortsätter ungefär i samma stil som januari. Det nya året har börjat som de förra slutade. På resande fot. I februari har tillfällena att träna i källaren tagits, stretch och gym på hotellen när det passar. Dålig kontinuitet, men god vilja. I vilket fall blir ett sådant liv tröttsamt och jag stannar upp för en dos Mindfulness och packar med tältet på en tur till Östersund. När veckan är slut drar jag till fjälls och får en dos mindfulness på fjället






 Mars (Trainer, bikefit och första långturen)

Nu tillbringas nästan all träningstid i källaren med någon avstickare till Friskis & Svettis för spinning, Yoga eller cirkelfys. 

För att trimma in cyklarna tar hela klubben Björn Andersson till hjälp för en bikefit. Jag får en perfekt anpassad sittställning utmätt av ett proffs. Bikefit är enligt Team Tibco teamet minst lika viktig som vilken cykel du använder. Här gäller det att optimera komfort och effekt. Är målet kortare lopp så klarar du en extremare ställning. Ska du däremot köra Ironman eller Vätternrundan kan du behöva tumma lite på extremiteten till förmån för komfort. Allt sånt här kan de som gör Bikefit hjälpa till med. När cykeln är klar säger Björn att jag själv kan anpassa sadelhöjden, han ger marginalen 3mm upp eller ned som jag själv kan känna efter...



Årets första cykeltur utomhus går mot påskmiddag hos föräldrarna i Edsbyn. Cykelvägen blir snömoddiga och leriga vägar över Gruvberget. På trötta ben får jag kapitulera för faktumet att farten varit alldeles för långsam och familjen får möta mig de sista milen och cykeln sätts på bilen.

Det blir mycket skog efter vägen, tystnaden är påtaglig och man får ta pauser och bara lyssna på ingenting.



I mars händer dessutom en till intressant och lärorik sak. Sandvikens Cykelklubb bjuder in Fredric Ericsson för att vi i sub-grupperna ska få ta del av hans erfarenheter av cykling för att lägga upp en strategi och körplan för Vätternrundan. Han betonar gruppens och lagets betydelse. Vi tar fasta på Fredrics råd och satsar stort på att bli ett tight lag under de gemensamma träningarna. Det kommer att visa sig att detta var nästan  den viktigaste faktorn till en lyckad Vättern cykling.


April - Träningsläger Mallorca

Nu är det dags att omsätta timmar på trainer till mil i bergen. Från Gävle åker ca. 50 personer till Can Pastilla, Mallorca för cykling i en vecka och jag är en av dem.  Nästan hela sub8-gruppen är också med vilket ger kvalitet på träningen. Vi ger järnet och finner ingen stund till vila. Den enda inplanerade vilodagen som bara skulle innehålla 2km simning slutade till sist med en genomförd halv Ironman. Så kan det gå när ett gäng träningsglada träffas.



 
 



Det blev en härlig cykelvecka även om den första dagen bjöd på spöregn så kompenserades det under resterande vistelse.

Spöregn första dagen i Mallis

Maj - London, cykling, cykling och cykellopp

Återigen ges tillfälle att besöka London i jobbet och det innebär förstås att upptäcka nya delar av staden genom löpning. Detta besök gick löpningen mot de västra delarna och varje park som passerades korsades. Parkerna i London slåss om att vara de vackraste så det bjuds på en del sköna miljöer.

Passa på att springa genom parkerna i London. De är alltid vackra löpvägar.



Förutom en del resande så har nu cyklingen fullt fokus. Skandisloppet i Uppsala blir första tävlingstestet för sub8-gruppen. Loppet blir en blåsig och kall upplevelse där en i teamet vurpade olyckligt i över 50km/h.  Som tur var klarade han sig med en del inte så snygga skrubbsår. Förutom vurpan fick vi även stanna en extra gång för att prata ihop oss i gruppen. Vi cyklade ojämnt, dåligt fokuserade och respekterade inte varandra. Efter stoppet blev vi åter samspelta och tog oss i mål på en hyfsad tid under omständigheterna. Det behövs några tävlingar innan man hittar varandra i gruppen. Tävling är inte lika som träning. Press och många viljor gör att disciplinen behöver finputsas.

Jag är nu i form och en mean cycling machine, inte ens regn stoppar cykelturerna


Juni - Siljan runt och årets topp, Vätternrundan

Så blev det till sist juni, månaden då det ska visa sig om all träning varit tillräcklig. Vätternrundan avslutar månaden, men först ska Siljan Runt cyklas. Jag beslutar så sent som på torsdagen innan loppet att jag ska deltaga och kommer helt oförberedd. Har inte ens läst bansträckningen vilket gör att jag ständigt förvånas över var vi är någonstans under loppet. Normalt brukar jag alltid göra en mental bild och måla de känslor jag tror mig uppleva under loppet innan start. Så är inte fallet nu, något jag ångrar under hela loppet.

FASHION har jag vid det här laget förstått är viktigare än att cykla bra för cyklister. Jag forskar i ämnet och sammanfattar i en bloggpost Stilpolisen informerar.

Så är det till sist dags för Vätternrundan. Vi är väl förberedda och laddade. Nu kan inget gå fel helt enkelt. Vi är alldeles för bra för det känns det som. Det finns dock en undran hur vädrets makter ska kunna påverka. Vi ser via webben andra grupper som har målet att gå under 9 timmar misslyckas. Ska det bli vädret som knäcker oss. 

Inte då! Resan till Jönköping blir tuff med sidvind emot oss. Men vi kämpar. Det regnar under en stor del av loppet. I alla fall tror jag det. Det var blött på vägen och det sprutade vatten från det andra cyklarna rakt i ansiktet under större delen av loppet. Det kunde dock inte hindra tåget från Sandvikens cykelklubb och vi går i mål på 7h 56min. En bred marginal till 8 timmar med andra ord.

Race rapporten från cyklingen ligger här. Race rapport Vättern Runt

Team Sandvikens cykelklubb vid målgången

 Juli - Nordiska huvudstäderna, Galdhöpiggen, långsimning, Vansbro Triathlon

Cykeln får mindre uppmärksam under juli. Vätternrundan, årets stora mål är genomfört och det är hög tid att putsa på löpningen och simningen. Nu stundar Vansbro Triathlon och min löpning och simning är kraftigt eftersatt. Tillbaka till ritbordet!

2015 fick jag bryta Vansbro Triathlon p.g.a. andningsproblem och allergi. I år fick jag revansch! Simningen gick bra och alla cykeltimmar gjorde att cykeldelen förbättrades avsevärt. Löpningen var ett stort frågetecken, men det verkar som att muskelminnet satt kvar och halvmaran avslutades på hyfsade 1:41, synd då att mina växlingar var bedrövliga. Målet att gå under 5 timmar missades med några ynka sekunder. Race rapport här: Vansbro Triathlon race rapport 2016.

Traditionsenligt genomfördes 3:e upplagan av mitt och mina bröders lopp Å-Simmet i Voxnan. I år med både fint väder, varmt vatten och deltagarrekord med 50 deltagare. 2017 går vi över 100 simmare i detta härliga swimfun event. Upplevelserapport här: Å-Simmet i Voxnan 2016

Med 6.3 kilometers simning i kroppen kan det inte vara så svårt att mer än tredubbla PB-sträckan. Gävle långdistans arrangerar den smått legendariska halvmara-simningen mellan Forsbacka och Gävle. En upplevelse utöver det vanliga för den som känner för, här kan ni läsa om en kakafoni i Gavleån: Forsbackarännet upplevelserapport

Semestern går av bara farten. Maria och jag bestämde oss för att inte resa, det slutade med att vi dagen innan semestern börjar, bokar en resa till Köpenhamn. Det blev uppstigning redan 05:30 för att sedan hoppa på tåget mot danska huvudstaden. Har ni kollat på SJ:s semestertågpriser? Grymt billigt och bekvämt sätt att förflytta sig...

Semestern fortsatte sedan med besök i Hälsingland, Galdhöpiggen, Oslo, Stockholm och direkt efter semestern besöktes Helsingfors. Ganska mycket resande med utgångspunkten att inte resa alls under semestern. Lägg där till de två simloppen så blev det ganska mycket upplevelser.

Semesterns första stopp i Köpenhamn

Vilket följdes av en bergslöpning upp till Norges tak, Ooops! Har visst glömt att blogga om det
Efter Galdhöpiggen möts Maria och Jag i Oslo för att besöka Amanda

Även Helsingfors fick ett besök

Givetvis fick även Stockholm ett besök. Jag vet inte vilken som är den bästa staden att springa i; Oslo eller Stockholm? Det är svårt att välja. Karaktärerna är olika och båda är löpvänliga. Jag får fundera en stund. Under semestern sprang jag för omväxlings skull mycket runt Söder, kors och tvärs genom kvarteren samt runt, och efter vattnet. Det som är kul när man rör sig på Söder är att betrakta alla som bor på Söder. Alla strävar efter att vara så unik att det blir så galet vanligt. Inte lätt att försöka vara unik i ett område där alla försöker vara unik.
Givetvis glömdes inte vår egen huvudstad bort. Många rundor på Söder avverkades

Ett hopp på Galdhöpiggen

Augusti - Midnattsloppet och motivationsbrist

Det enda loppet som står i schemat för augusti är Midnattsloppet med familjen. Vi har varje år åkt till Karlstad för Tjurruset, men i år väljer vi Midnattsloppet. Framförallt för att slippa resa, men också för att det är ett så välarrangerat lopp och en härlig känsla att springa bland all publik och musik som stöttar längs banan.

Utan någon utmaning blir det också svårt att motivera sig för träning. Visst finns Verona Marathon långt där borta, men det vill sig inte riktigt. Det blir en; Efter-en-lång-sommar-med -en-massa-lopp-kollaps. Jag drar ned rejält på träningen och tar med mig den känsla in i september.


Familjen Domanders förbereder sig för Midnattsloppet

September - Cyklar och springer i Kroatien 

Det blev inte just några blogginlägg i september. Framförallt beror det på att det inte hände speciellt mycket. Besökte Oslo en hel del och tränade en del kvalitetslöpning där men mycket mer finns inte att säga.

Jo, just det! Det som utmärkte september var cykling och löpning i Rijeka, Kroatien under slutet av månaden.

Slingrande vägar uppför bergen gjorde att jag trodde mig vara tillbaka till Mallorca. Vi blev dock snabbt påminda att vi inte var på Mallis när det var dags att ta en fikapaus. Här finns en storslagen natur, grymma bergstigningar men inte alls lika många caféer. Dessutom tycker inte bilisterna om cyklister. Aggressiva biltutor signalerar att en cykel kör för sakta på bilarnas väg. Men om du klarar av att hantera arga bilister och till sist finner ett café.  Då talar prisläget definitivt till Kroatiens fördel, för cyklingen och löpningen är fantastisk.

600 trappsteg upp till borgen i Rijeka. Under min löptur mötte jag en massa människor i högklackat på väg till jobbet. Undrar hur många stukade fötter dessa trappor har skördat?

Det blev en cykeltur till Rijekas vattenreservoar uppe i bergen. Fina vägar för en cyklist. Ungefär som Mallorca, fast tyvärr mindre med cafeer


Pokemon GO var sommarens stora grej. Denna skylt stötte jag och kollegan på under en löptur i Helsingfors

Oktober - Bislet, Nytändning och nu är det allvar

Oj! Det är snart dags att vara i toppform inför Verona. I oktober börjar allvaret. Det blir många turer till Oslo och tillsammans med Jamie fyller vi på med mil. Det blir turer uppför backarna i Oslo, efter kusten och så en kväll toppar vi med ett 10 000m lopp på den anrika Bislett Arenan. Riktigt roligt! Även om den övriga världseliten avslutat säsongen för ett tag sedan kände jag mig som en vinnare.




Oktober är också månaden som jag inser att jag behöver ta hjälp av en coach för att nå mina Ironman-mål. Delmålet att 2017 klara en målgång på 10 timmar och nästa år pressa tiden rejält ytterligare ett steg. Många av klubbkompisarna tar hjälp av Joachim Sund (100procentsund) och så gör även jag. 

Vi sätter tillsammans en ambitionsnivå och ett program som utformas veckovis. Jag gillar verkligen det nya upplägget. Från att lite hursomhaver tränat vad som passar har jag nu ett program att följa och dessutom någon som följer upp att jag tränar enligt programmet. 

Att ha en Coach hjälper mer än vad man tror. Nu behöver jag inte planera eller tänka alls själv. Bara förhålla mig till ett program och uppfylla coachens plan. 

Jag tänker på Hillary Clinton som under valrörelsen tydligen hade allt upplagt från det att hon steg upp till att hon började arbeta. Allt för att inte trötta hjärnan med för många onödiga beslut. Jag och Hillary med andra ord. Det känns befriande, även för en "icke presidentkandidat".

Kommer en bloggpost om ämnet snart.

November - Upp till bevis mot sub3

Så är det då till sist november. Två veckor innan maratonstarten när toppningen pågår för fullt så kommer det 4dm snö. Kanske inte helt onormalt i vanliga fall, men för min del hade det varit ok om denna årstid väntat ett par veckor. Istället för att toppa fart på fin asfalt blir det till att kämpa genom oplogade, snömoddiga vägbanor. 


Mitt under brinnande maratonträning kommer det här nedfallet!

22:a november och dags att springa. Men det känns som jag tappat formen. Sämst när det gäller! Men loppet ska genomföras och även om formen inte är på topp så är den i alla fall väldigt god. Vi är 6st från Everest-gänget som möts i Verona och Krzysztof har i vanlig ordning säkerställt att tillgången på Champagne är säkrad dagen före loppet. Vi nöjer oss med att skåla för en skön sammankomst och sparar flaskorna till efter loppet istället. Loppet då? Race rapporten finns att läsa här .

Verona Marathon är en fin tävling, inte alltför stor. Ca. 3000 deltagare varav mer än hälften springer halva sträckan. Lägg därtill historiska miljöer och en ganska plan bana. Det behövs inte mer för att göra en maratonlöpare glad.

Hur loppet gick? Målet att gå under 3 timmar missades ännu en gång. Men jag kryper närmare. Sluttiden blev detta lopp: 3:04:53. Nästa gång...

Det blev en lång resa till mållinjen i Verona. Men då blir man desto gladare när det är klart :-)

Glass i stora lass är man värd efter målgång


December - Träningskoma och till sist återvunnen motivation

Hela december spenderades i stort sett på resande fot i kombination med en långdragen förkylning. Till sist fanns inte krafter kvar för träning och jag fick be coachen om julledigt för att åter hitta motivation. 

Träningsledighet var medicin för mig och under julledigheten fann motivationen mig. Nu är vi åter ett par, laddade för nya upplevelser i träningens tecken.

Planen för 2017 är grovt utstakad med juli som en galet hektiskt månad:

Tävlingsprogram 2017
  • Januari
    • Träningsläger i Playitas
  • Mars
    • Träningsläger Mallorca
  • Maj
    • Gävle halvmarathon
  • Juni
    • Oklart, eller helt öppen med andra ord
  • Juli 
    • Vansbro Triathlon - Allt för bra tävling för att missa
    • Extremklassiker inom ett dygn.  Vi kör en egen arrangerad klassiker med mål att samla pengar till Cancerfonden. Målsättning att samla en massa pengar samt att klara av bedriften inom 22timmar.
    • Å-Simmet i Voxnan - 6.3km nedströms älven Voxnan. Helt enkelt underbar simning, http://simmavoxnan.se
  •  Augusti
    • Tällberg halvmarathon - Årets familje-löptävling
    • Ironman Kalmar - Årets stora mål. Klarar jag att ta mig ned till 10 timmar? I vilket fall är det målsättningen för 2017
Senare under hösten ser det ut att bli ett intressant maraton i Europa tillsammans med hustrun som lovat en maraton comeback.

2016 lämnar ändå intressanta spår som tillsammans ger en bra grund för 2017.

Det här kan bara bli bra! 

Hoppet ut i vattnet i Rijeka får symbolisera ett steg ut i 2017. På återseende.




Avslutar med några kloka ord jag fann på en FB-kompis tidslinje