onsdag 21 oktober 2015

Skidskyttestadion i Östersund

På plats i Östersund och jag funderar på hur man utnyttjar tiden på bästa sättet i en ny stad. Givetvis är en löptur svaret på frågan; Och är man i Österund måste man givetvis passa på att springa runt spåret i skidskyttestadion. Spår som spår kanske den med avsaknad av fantasi säger, men om man har ett uns av fantasi bjuder en sådan runda på ypperliga tillfällen att framkalla publikens jubel när man passerar den för tillfället tomma läktaren. Dock ser man förstås till att populera läktarplatserna med entusiastisk publik som hejar fram dig de sista 100 metrarna efter avslutat pass.

En löptur efter skidskyttespåret ger säkert även en extra dimension senare i vinter när jag kommer att följa tävlingen i Östersund från tv-skärmen. Nu har jag en egen upplevd känsla hur backarna suger och vilken lutning de har, bra att veta när man ser Foucade spurta uppför backarna. Det ger liksom ytterligare respekt till de tävlandes prestationer.

Jag hör publikens jubel när huvudläktaren passeras


Förra gången Östersund besöktes var det under skidskytte-VM och när jag ger mig ut på löpturen försöker jag minnas vilken riktning skidåkarna hade. Visst kom väl skidåkarna med för branten efter huvudläktaren inna de sköt, eller? jomen så var det helt klart. Jag ger mig ut i samma riktning som jag minns. Men nu verkar det som att alla skidåkare kör åt motsatt håll. Jaså, man hade fel igen...

Tror jag! Efter ett par kilometrar hittar jag skylten att man vänder riktning för rullskidåkarna. Skönt att jag mindes rätt ändå.



Känslan är bra när jag springer längs den kuperade banan, inte överdrivet kuperat men än då ständigt upp & ned. Kanske benen ändå lärt sig något efter säsongens alla lopp, för det här går bra. Passade på att stanna och ta några foton som givetvis inte ger rättvisa men som ändå ger en indikation på hur härligt det är att springa efter  detta spår där stundtals Östersund och Storsjön visar sig blygt mellan träden.





En öde stadion


På väg hem efter löpturen passeras denna fina byggnad. Magnifikt!

Efter avslutat pass belönar jag tillsammans med en kollega oss med en fantastisk middag bestående av Reninnerfilé på Dalwhinnies, middagen sköljdes givetvis ned med öl från Jämtlands bryggeri. Väl förtjänt, om jag själv får säga. Enligt Tripadvisor är Dalwhinnies tillsammans med Jazzköket de bästa restaurangerna i Östersund. Jag har inget att invända på det omdömet. Grymt god mat och fantastisk service.


söndag 18 oktober 2015

Ultra-trail efter Hälsingeleden

Slut på säsongen och inga direkta mål i sikte, då är det hög tid för en ultrallöpning tillsammans med Daniel igen. Eftersom vi redan avverkat större delen av Gästrikeleden ger vi oss på att testa Hälsingeleden.

Jag cyklade sträckan Lingbo-Galven för ett par år sedan vilket visade sig vara aningen för tekniskt för att falla mig i smaken. Däremot att springa leden låter som en perfekt lördagsunderhållning. Som vanlig lägger vi ut aktiviteten på Facebook för att samla alla ultra-trail intresserade i länet för en skön löpning. Den här gången visade det sig att vi blev totalt två stycken; Jag själv och Daniel.

Inbjudan som inte väckte något större intresse

Vår utgångspunkt är att följa leden där den startar vid Lingbo fram till Bollnäs. Vid Lingbo är planen att lämna en bil och sedan hitta ett tåg tillbaka från Bollnäs efter lyckad löpning. Sträckan uppskattas till dryga 4 mil. Nu visade det sig vara närmare 55kilometer och tågförbindelsernba var inte klockrena så färdplaneraren Daniel gjorde snabbt en ny rutt där vi istället lämnar bilen i Kilafors och tar bussen till Bollnäs. Med utgångspunkt Bollnäs springer vi tillbaka till Kilafors för att sedan åka bilen tillbaka mot Gävle igen. Enligt Daniel ska den nya sträckan vara 45 kilometer, något som faktiskt visade sig stämma.

Sagt och gjort! Avfärd 08:00 från Gävle mot Kilafors, vi hinner lagom byta om för att hoppa på bussen 09:07 mot Bollnäs och så är vi igång. Efter tips från busschauffören hoppar vi av strax före Bollnäs och får en kortare kortare väg till själva leden.

Första sträckan följer vi en nedlagd järnväg

Morgonen är klar, solig och kall. Åtminstone upplevs det kallt med -1 grad eftersom vi ännu inte haft så många frostnätter. Finns säkert tid att vänja sig vid kyla under den annalkande vintern, men nu njuter vi av frostiga stigar och vackra vyer med en lågt hängande senhöstsol som kämpar för att nå fram till marken.

Vi har förberett oss genom att hämta och skrivit ut kartor över Hälsingeleden. Kartorna fann vi på webbplatsen http://www.sporthallen.nu vilket förhoppningsvis ska göra oss mindre beroende av väl markerade leder. Våra erfarenheter av löpning efter Gästrikeleden har lärt oss att ledmarkeringarna stundtals lyser med sin frånvaro. Den första delen av leden går efter en mindre väg och redan efter 4kilometer utsätts vi för ett test.

Kartan visar att vi ska följa vägen och ledmarkeringen visar in i skogen. Vi har båda gjort lumpen och tillämpar; Om kartan och verkligheten inte stämmer överens, då är det kartan som gäller. Vi följer m.a.o. landsvägen vilket visar sig vara ett korrekt beslut då vi en kilometer längre återigen möter leden, förhoppningsvis även på rätt plats.
Så här sträckte sig vår löptur efter Hälsingeleden mellan Bollnäs-Kilafors

Höjdprofilen över Hälsingeleden, sträckan Bollnäs Kilafors
Nu börjar den roliga löpningen på riktigt...
Stilstudie med Daniel



Riktigt skönt och vackert att springa i skogarna på senhösten

Löpningen följer i början  fina lättsprugna stigar vilka senare under löpningen byts ut mot ganska teknisk traillöpning efter mindre steniga stigar. Hälsingeskogarna bjuder på vackert landskap där dalarna böljar fram och med senhöstsolen som tränger sig igenom träden njuter vi oss fram småpratande och med pigga ben.

Efter en stunds löpning blir stigarna mindre och mer tekniska, tempot faller som en kombination av steniga stigar, ben som börjar bli trötta men framförallt av att nu börjar navigeringsövningarna. Vis av erfarenhet har vi kalkylerat med med felnavigeringar och det är tur. Stundtals tappar vi markeringarna och Daniel får med hjälp av de nedladdade kartorna i telefonen hitta oss tillbaka till leden.



Åt vilket håll ska vi springa?


Den första isen börjar få fäste i mindre vattensamlingar
Hälsinglands skogar är fulla av vilt även om vi inte kom i direkt kontakt med några djur låg det färsk björnspillning efter stigen. Som tur är verkade spillningen bestå av blåbär och lingon snarare än rester av funktionskläder från löpare. Kanske björnarna gömt sig så här i älgjaktstider. Vi träffade förresten en jägare på vägen och berättade att vi sett färska älgspår något som vi var ensamma om fick vi höra då jaktlyckan var sådär. Strax efter small det dock inte långt ifrån så den älgen fick nog möta sitt öde.


Här skonades en ensam björk på hygget


Vissa broar ser bara så ensam och övergivna ut när de förfaller




Bättre begagnad villa säljes, Full av möjligheter, visst renoveringsbehov


Som sagt; Stundtals var stigaran obefintliga


Hälsingland bjuder på så många vackra vyer där åarna flyter fram i det böljande landskapet


Frosten låg fint på backen

Ett av målen för färden var att springa upp til Kölberget för att där njuta av utsikten. Dessvärre började både jag och Daniel få hemlängtan och att göra en omväg på 7 kilometer för nå Kölberget var svår att motivera. Vi beslöt att dagens mål är uppfyllt och Kölberget får upptäckas då nästa tillfälle till ultralöpning efter Hälsingeleden.

Dagen närmar sig sitt slut, vi springer båda med trötta ben. Det sliter att springa på steniga stigar i det kuperade landskapet och vi känner oss mätta på löpning. När silhuetten av Kilafors visar sig ökar vi både farten som per automatik och vi kan äntligen få sätta oss ned och njuta efter en hård dags arbete.

Hälsingeleden kommer dock få en ny chans i vår då vi tänker springa den 51 kilometer långa sträckan mellan Bollnäs och Harsa.

En härlig tur, men visst var det skönt att se stationshuset i Kilafors där bilen väntade efter 45 kilometers löpning


En av stugorna har placerat ut en vaktpost. Antagligen skyddar den mot Näcken som med säkerhet bor i Hälsingland








fredag 16 oktober 2015

Trail-löpning Ednavaara

Besöker du Kiruna är det i princip obligatoriskt att packa löparskorna för att ge er ut i de vackra omgivningarna i närheten av staden. Missar ni att ta med löpskorna, då missar ni även möjligheten till en riktigt skön löpning efter stigar mot Ednavaara.

Stigarna är lagom tekniska, inte svåra, inte tråkigt lätta. När vi sprang var stigarna även torra och fina. På de blötaste ställena finns spångar utlagda vilket antagligen gör att man kan klara sig någorlunda torrskodd även vid blötare perioder på året. Efter ca. 7 kilometer löpning i huvudsak i lätt uppförslutning finns en raststuga där man kan vila och ta en skön paus medan man blickar ut över Kiruna, fjällen och LKABs gruva. Vill du fortsätta högra upp och finna än mer utsikt så återstår dryga kilometern för att ta er hela vägen upp mot toppen.

Nog snackat! Den här löpturen kan jag inte göra rättvisa med en massa text, av respekt för det väljer jag endast publicera bilder från turen samt en karta så att ni vet vart ni ska åka, för det är klart värt att göra denna tur och njuta av nära fjällöpning.




Några kilometer utanför Kiruna startar stigen mot Ednavaara






Efter en skönt lätt sluttande uppförslöpning når vi raststugan i Ednavaara. Här stannar vi och avnjuter utsikten.

Lägg till bildtext

Löp-Teamet fr. v. Jag, Callis och Martin. Fortfarande oförskämt pigga ser det ut som








Spångar ligger utlagda efter stigen där det behövs

Utsikten från raststugan i Ednavaara. Kräver en längre paus...




Önskar ibland att jag vore en bättre fotograf så bilderna jag publicerar ger bättre rättvisa till hur det faktiskt ser ut. 


Vet inte om vi var långsamma eller om vi njöt för mycket av utsikten. I vilket fall blev det mörkt på vägen hem






Några enstaka snöfläckar ligger fortfarande kvar efter årets första snöfall


Gott om ställen där man vill stanna och njuta av miljöerna







Rastplats







Spångar som var betydligt mer stabila än vad den här bilden antyder



Morgonpromenad i Kiruna