måndag 4 januari 2016

Marathonresenärens årsrapport 2015

Då har ännu ett år lagts till handlingarna och det för många förhatliga "Nästa år" har påbörjats. "Nästa år" då det är dags att ta itu med allt som tidigare skjutits upp.

För egen del påbörjas året med rehab och vila då jag för första gången har fått lite problem med knäna och fötterna, två flugor i en smäll alltså. Kanske det beror på ett hektiskt år, själv vill jag nog tro att stretch och vila är medicinen och därför ligger löpningen inte på schemat den första månaden i år till förmån för simning, cykling toppat med Yoga och stretch.

För att komma till rätta med mina skador har jag börjat följa övningar som leds virtuellt  på https://romwod.com/, återkommer med en rapport hur det fungerar.

Vad hände 2015 då? 

2 marathons, 2 ultramarathon, en halv Ironman och en full Ironman blev facit för året + en massa småtävlingar och trevliga utflykter däremellan i tre kontinenter. Ett ganska bra år med andra ord.

Tillsammans blev det 4261.75 km avverkade på cykel, simning och löpning och 424 timmar loggade träningstimmar som fördelades enligt nedan diagram. Det får anses som ett godkänt facit.

Ojämn fördelning på månadernas träningsmängd



Åtminstone ganska varierad träning förgyllde året

Om man tittar månad för månad så hade året sina toppar och dalar, men framförallt några roliga resor där tävlingar och upplevelser stod på schemat. Nedan följer en sammanfattning av året som gick.

Januari, Paleo och kost är ledordet

Det börjar förstås i januari. Efter en träningsfattig decembermånad kom motivationen plötsligt tillbaka. Året rivstartades därför med både hög träningsdos och kosthållning enligt Paleo. Paleokosten gav en markant förbättring i mina prestationer även om det första försöket att köra långpass slutade mindre bra så blev de efterföljande försöken desto bättre. Träningsdosen landade på 44 timmar och jag hade mer att ge. Träningen kompletterades med Yoga, HIT och cirkelfys på Friskis & Svettis vilket även det verkade ge positiva effekter i löpningen. Tävlingsmässigt var det lugnt.
Långpass selfie med Anders och David. Jag är långt ifrån så pigg och glad som jag ser ut.

Februari, Småtävlingar och långpass

Fortfarande är det Paleo och Friskis & Svettis som kompletterar träningen. Nu börjar de verkligt positiva effekterna av paleo kännas av. På snöväg klarar jag att hålla 3:45 tempo på 10km, det har aldrig hänt tidigare. Tävlingsmässigt är det ganska lugnt förutom Bore cup. Skriver ett blogginlägg som får mitt hittills största gensvar med den fete motionären. Inlägget är nog en följd av mitt nu nästan fanatiska kostintresse och Paleo i synnerhet. Jag har aldrig känt en sådan kick av kost tidigare.

Chiadrinkar, snoothies och riktigt nyttig mat enligt Paleo gav resultat

Mars, Toppform och Influensa

Nu står jag på träningstoppen och upplever mig starkare än någonsin. Inga tävlingar men snart är det dags för årets första lopp där jag och David Hansson ska springa en ultramarathon. Vad passar då bättre än att utöka intervallerna till ultraintervaller på 8*10 000m. Stark som en oxe! Nu kan inget gå fel tänker jag och insjuknar i influensa... 

Vilket öde! Blir sängliggande i två veckor, vilken uppladdning till Ultra starten. Upparbetad träningsmängd denna månad sjunker dramatiskt och jag undrar om det ens finns några muskler kvar i kroppen efter två veckors total inaktivitet. Influensan har dessutom sänkt min paleo kosthållning. 

Lyckades faktiskt inte hitta tillbaka till paleokosten under hela resterande år. Den fortsatta kosten fick bli paleo-inspirerad kost, med betoning på inspirerad, då avstegen blev många. Hmm; Synd Paleo gav verkligen en kick! Är det inte märkligt att trots att man känner sig som en kung så tappar man motivationen för kontrollerad kost?
Målgång en sen lördagskväll efter 8*10 000meters intervaller

April, Ultrastart i Jordanien

Tävlingsvåren kickas igång genom att jag och David åker till Jordanien med mål att springa Dead Sea Ultra. Ett ultra lopp som startar på 800möh vid Amman med målgång 50km senare vid döda havet på -400möh. Perfekta förhållanden för att sätta ett personligt rekord. Jag är dock tveksam till formen efter influensan. En oro som verkar vara obefogad. Även om jag inte sprungit många kilometrar senaste veckorna går det fantastiskt bra! 

Löpningen sker till största delen efter två-filig motorväg men ändå blir det aldrig tråkigt att springa. Omgivningarna är vackra och eftersom både David och jag springer i Sverigetröjor blir vi ivrigt påhejade av passerande bilar. Go Zlatan! skreks de från de flesta bilar. Jag vet likheten mellan mig och Zlatan är slående :-) Starten går redan kl 06:00 och mot slutet av löpningen förstår vi varför. Det är varmt, mycket varmt och solen står rakt ovanför huvudet under den sista timmen!
Största minnet av den här tävlingen blir ändå den erhållna kunskapen att det gör ont lite här och var om man hoppar ned i vatten med 30% salthalt efter genomfört ultralopp. Hua! Tur att det sved ändå ondare för David :-) Roligt var det och Amman överraskade med att vara en härlig stad att besöka. Race report här: http://ulfdomanders.blogspot.se/2015/04/dead-sea-ultra-marathon-race-report.html

Nöjda löpare efter målgång i Världens lägsta marathon

 Maj, Halvmarathon och Marathon

En månad som började med att vi i HLK anordnade Gävle Halvmarathon där jag också är tävlingsledare. Arrangemanget får anses lyckat då vi slog deltagarrekord igen, samtidigt som vi lärde oss en massa förbättringar som vi tar med oss till nästa år.

I övrigt spenderades månaden på resande fot med löpningar i olika svenska städer samt i Oslo och  London.

- Det växer ingen mossa på rullande stenar...

Träningen lyckades jag ändå hålla i hyfsat och månaden avslutades förstås med Stockholm Marathon där laddningen skedde på mitt eget vis. Resultatet blev min näst snabbaste marathontid och jag är förstås nöjd även om jag tidigare i år som vanligt hoppades på en tid under tre timmar, jag får helt enkelt inse att;
Man får bara ut de man stoppar in och jag hade inte tränat tillräcklig bra för en tid under tre timmar.

I vilket fall blev det en race report efter årets andra långlopp: http://ulfdomanders.blogspot.se/2015/05/stockholm-marathon-race-report.html

Juni, Pollen och triathlon

Två veckor efter Stockholm marathon är det dags att springa snabbt då jag står på startlinjen för Karlstad stadslopp. En mycket trevlig tävling som jag deltar i för andra året. Som vanligt är målet att nå sub 40 på 10km. Den här gången gick det dock inte. En sen kväll dagen innan och en lång bilresa får bli ursäkten.
Inför Karlstad stadslopp
Juni blir för övrigt en medioker träningsmånad då pollensäsongen börjar på allvar och jag får svårt med andningen. Något som når kulmen den 29:e juni då jag måste bryta Vansbro Triathlon p.g.a andningsproblem. Det fick bli en DNF race report för första gången i en annars fantastisk tävling. I år var dessutom vädret perfekt. Upplagt för succé men för min del ett fiasko.

Race rapporten här: http://ulfdomanders.blogspot.se/2015/07/dnf-vansbro-triathlon-en-race-report-i.html

Det fick bli ambulansen istället för medalj på detta lopp. Ingen fara dock en veckas behandling med kortison gjorde att jag en vecka senare stod race redo i Norge för en ny ultra.


Växlingsområdet i Vansbro triathlon

Juli,  Racemånad ultratrail, simning och marathon

En race-späckad månad som inleddes tillsammans med Daniel Nilsson i Norge med målet att springa Hornindal Rundt,  Norges tuffaste fjälllopp enligt egen utsago. Jag har inget att invända mot det uttalandet, då loppet bjuder på 5600 höjdmeter fördelad på en sträcka av 75 kilometer. Det här var nog det finaste lopp jag någonsin har sprungit. Det fanns inte en platt del av banan, det var antingen uppför eller nedför, över glaciärer och bergstoppar och alltid lika slående vyer och glada funktionärer.

Eftersom det var ovanligt mycket snö (35% av loppet gick på snö) och lavinfara på andra halvan av ordinarie banan så fick vi vända halvvägs och springa tillbaka samma väg som vi kom. Bansträckningen är till och med mer storslagen än bergen i Nepal. Även om det var jobbigt så kunde man njuta hela loppet av bara utsikten.

Oj! Jag kanske överdrev lite, njutningen avtog ganska drastiskt efter 60km. Men roligt var det i vilket fall.

Race rapporten här:  http://ulfdomanders.blogspot.se/2015/07/hornindal-rundt-en-uppelvelserappport.html


En veckas vila sedan var det dags att simma Å-simmet som jag anordnar tillsammans med mina bröder. 6.5 kilometers simning efter älven Voxnan i Hälsingland. Underbart väder, 25 simmare som anslöt och iskallt vatten. Kan inte bli bättre! Vi hade helt enkelt skitkul alla som deltog. Har du möjlighet att delta i år så kan jag varmt rekommendera denna simning som vi kallar ett swimfun event. Swimfun betyder att vi har inget resultat och tidtagning, vi gör det bara för att det är roligt att simma tillsammans. Tycker du som vi att Vansbrosimningen är för kort och samtidigt för trångt med alla deltagare. Då ska du hålla utkik på vår Facebook för att anmäla dig till årets simning.

Race rapport från 2015 här: http://ulfdomanders.blogspot.se/2015/07/a-simmet-i-voxnan-sammanfattning-race.html

Gänget som genomförde Å-simmet 2015
Efter Å-simmet följer en välförtjänt semester och en resa till USA. Som vanligt när vi reser så scannar jag löptävlingar på den ort vi ska till, och hoppsan! Samtidigt vi är i SF går San Fransisco marathon. Snabbt som ögat anpassas datumet för vår road-trip efter Highway One mellan SF och Los Angeles till att passa in till SF marathon.

Jag har sällan varit mer anpassad för ett lopp än just i San Franscisco där starten går redan 06:00 på morgonen. Då tidsskillnaden mellan Sverige och SF är 9 timmar är jag klarvaken redan före kl fyra på morgonen och står pigg och fräsch på startlinjen tillsammans med morgontrötta amerikaner. Visst är det speciellt att springa i San Fransisco som är min absoluta favoritstad. Att banan dessutom går över Golden Gate bron förhöjer magin över loppet.

San Fransisco marathon race rapport här: http://ulfdomanders.blogspot.se/2015/08/san-francisco-marathon-race-report.html
Målfoto, San Fransisco Marathon

Under efterföljande roadtrip besöktes förstås Rainbow Bar and Grill efter legendariska Sunset Strip när vi nått Los Angeles. Under barhänget träffade jag en intressant kille, kompis med bortgångne Lemmy och tidigare även vän med författaren Charles Bukowski. Det blev en massa roliga anekdoter om dessa herrar och dessutom blev jag en bok rikare med hans eget alster; "A poets guide to the bars".

Nyttig läsning för en Ironman så att man slipper utforska hela ämnet själv :-)

Barhäng med författaren till A poets guide to the bars

Augusti, Förkylt och toppning

Inga tävlingar planerade, däremot är det hög tid att kliva in i Ironmanbubblan. Träningskalendern säger att träningsdosen ska upp till 20h/vecka för att toppa formen och sedan gradvis växlas ned under september. Vad händer då? Jag blir förkyld i en vecka och kan inte träna nästan något! Ingen panik! Bara att gilla läget och hoppas på det bästa.

Efter en vecka är kroppen ok igen och träningsnivån landar på 20 timmar resterande del av augusti. För att nå den nivån fick jag börja med morgonträning. Nytt för mig eftersom morgonen normalt inte är min tid på dygnet. Men till min förvåning började jag gilla att träna tidigt. Kanske kan bli något att fortsätta med. Jag ska åtminstone arbeta för att skapa vanan.

Under augusti fick jag tillfället att återigen träna tillsammans med proffsstallet Team Tibco - SVB och cykla tillsammans med dem i Roslagen. Fantastiskt roligt och givetvis blev det ett blogginlägg om den turen. Berättelsen finns här: http://ulfdomanders.blogspot.se/2015/08/cykling-med-team-tibco-svb.html

Team Tibco cykling

Nu börjar det stora målet närma sig och augusti når sitt slut...

September, Ironman och tjurrus

Dags för Ironman där träningstimmar ska omvandlas till resultat. Månaden inleds dock med Tjurruset i Karlstad som jag deltar i för 3:e året. Eftersom jag inte vill bli skadad är planen att enbart delta och ha kul och inte alls ta några risker med endast två veckor kvar till Ironman Mallorca. Den race planen håller i ca. 500 meter.

Jag känner mig pigg och det är inte kul att släpa benen efter sig. Glömmer allt med risker, vrickade fötter och ger järnet. I år är banan tuffare än vanligt och därmed även roligare och min kropp är i princip toppad för Ironman så allt går lätt. Efter ett antal hinder, myrar och gyttjebad går jag till slut i mål på en 38:e plats. Otroligt kul!

Team iBiz i Tjurruset 2015
Så gick det med det lugna loppet, men jag är skadefri och nu ska väskan packas om för en resa till Mallorca där årets för mig största höjdpunkt ska utspelas; Ironman Mallorca.

Hem och packa och så landar vi i Alcudia några dagar innan loppet, alldeles perfekt för att testa simningen, cykeln och mentalt ladda inför loppet. Race planen är aggressiv med måltid under 10:45, men jag är i bra form och det känns möjligt. När dessutom våtdräkt blir tillåtet på simningen lutar det åt pers.
Åkband på! Nu ska det åkas Ironman-karusell
Men allt går inte planenligt och Ironman upplevelsen blir en berg & dalbana med många strul och surrealistiska upplevelser som t.ex. punktering, pajad bakfälg och allt som inte får hända. Även Mount Lluk höll på att besegra mig med sin utmanande 600 höjdmeter som skulle cyklas över. Berget var väldigt tydlig att det här är ingenting som Gävlebor ska försöka sig på. Efter cyklingen följde en medioker löpning. Om man ska se positivt på loppet så gjorde jag en för mig fantastisk simning vilket jag är väldigt glad över.

Men temat målgester måste också uppfylls och jag hade lovat Daniel en kullerbytta. Jag levererade åtminstone en kullerbytta på mållinjen efter 11h och 14 minuter. Race rapporten hittas här: http://ulfdomanders.blogspot.se/2015/09/you-are-ironman-race-report-fran.html


Faktum är att cykeln står orörd sedan tävlingen i september, jag har inte ens orkat tittat på fälgen eller tagit bort packning och klistermärken från ramen. Nåja, Vi får se när vi jag och hojen hittar tillbaka till varandra igen. När vi gör det, då ska jag börja leta en ny bakfälg. Har ni en bra fälg till salu? Är svaret ja, då kontaktar ni mig :-)

Oktober, Återhämtning och trail-löpningens månad

Oktober bjöd framförallt på några sköna trail-löpningar bl.a. i Kiruna där en löptur mot Ednavaara var Kirunabesökets höjdpunkt.


Därefter packade jag tillsammans med Daniel Nilsson bilen och drog till Hälsingland för att följa Hälsingeleden. Det blev som vanligt en fin löpardag med sedvanliga felnavigeringar. Men tur med vädret hade vi och det blev en Trail rapport från den turen: http://ulfdomanders.blogspot.se/2015/10/ultra-trail-efter-halsingeleden.html.

Ledmarkeringar efter Hälsingeleden

Fick frågan av min fru varför jag alltid åker bort och springer. Skogen ser ändå alltid likadan ut påstår hon. Nej älskling; Det är alltid bättre om det är långt borta, tror jag...

November, Resande och Kitesurfning

Efter att rest en hel del i jobbet sitter jag på tåget på väg hem och får ett infall att det är dags att belöna mig själv efter årets slit.  Vad är då belöning tänker jag? Jomen visst; Kite surfning! det har jag alltid velat prova.
Sagt och gjort efter lite Googling hittar jag Stockholm kiteboard center. Trots att det är november står jag i Dalarö dagen efter och väntar på mitt första kurstillfälle mot att bli en kite-surfare. Visst var det så roligt som det ser ut, även om jag ännu bara kitat 10 meter efter en dags kurs. Men skam den som ger sig; Här är kite rapporten: http://ulfdomanders.blogspot.se/2015/11/yes-jag-ar-en-kitesurfare-i-alla-fall.html


 I övrigt blev det stadslöpningar i Berlin följt av löpturer tillsammans med kompisar i Oslo. Oslo är för övrigt en fantastisk stad att springa i. Staden innehåller både fina miljöer och utmanande backar.

Blev lite bilder från den turen här http://ulfdomanders.blogspot.se/2015/11/hoppar-till-oslo.html

Under Oslo-besöket pågick Bislett 48h, 24h samt 12h. Endurance löpningar som heter duga. Jag och Jamie besökte tävlingen ett flertal gånger under de två dygn som det tävlades och imponerades. Intressant resa löparna gör under två dygns löpning. Kanske såddes det ett litet frö till riktigt långa lopp. Halloj 2016...
Bislett games inspirerade

 December, löpande stadsbesökare med avslut i Marathon

Städer avverkade i rasande far under december. Stockholm, Karlstad, Berlin, Stockholm, Oslo, Edsbyn, Stockholm, Östersund, Miami, Key West och Deerfield Beach. I varenda stad och by hanns det med några löpturer. Det är en av de stora fördelarna vi har som löpare. Vår träningslokal är varhelst vi landar i världen. 

En hel del strandlöpningar blev det under resan till Florida och dessutom en skön cykeltur efter Ocean Drive

Nämen ser man på! Jag har närt en till hoppare vid min barm. Emelie hoppar till och med högre

Och nu börjar årets resa lida mot sitt slut. Bilden nedan får symbolisera målgången för marathonåret 2015. Det traditionella hoppet, här passande nog på Marathon Beach, Florida. Vad kan vara mer passande för ett intensivt tävlingsår.  


Ett hopp mot 2016 får avsluta marathonåret 2015. Välkommen 2016.


Inför det nya året kan jag nästan lova att det inte blir lika många resor. Jag tror jag kommer att satsa på Sverige cupen i Triathlon. Men vem vet, jag har rekat en del på Pakistan och där finns en hel del intressanta berg måste jag säga. Tiden får visa vägen.

På återseende och tack för i år :-)

Marathon passerar ni när ni reser från Miami mot Key West


söndag 3 januari 2016

Cykling Ocean Drive, Florida

Semester, sol och vila i Deerfield Beach... Nej; Det passar inte alls! Är man på en ny ort ska den givetvis utforskas på sadeln, så fick det även bli när julen firades i Florida. Jag och dottern Emelie tröttnade på strandhänget och hyrde en varsin cykel för att upptäcka Florida på ett bättre öppnare vis där man får känna dofterna,  höra ljuden och vara en del av miljöerna. När man åker bil slukar man bara mil, på cykel däremot är man en del av omgivningen och får en förstärkt upplevelse samtidigt som man slukar mil.

Vi hyrde ett hus i Hilsboro norr om Fort Lauderdale, strax bredvid vid Deerfield beach där det förstås finns en cykelaffär som hyr ut cyklar.  Utgångspunkten blir därför Deerfield Beach och vi ställer siktet norrut mot Palm Beach; Rutten söderut mot Miami där är trafiken tätare. Eftersom vi har inte lust att stanna vid trafikljus och trängas med bilar så får det bli norrut. Vi vill cykla!

Sträckningen Hillsboro - Palm Beach och tillbaka. Med lunch-stoppet i Lake Worth blev sträckan ca. 11 mil
Florida är platt. Om jag räknat höjdmeter så fick vi nog ihop sammanlagt 5 klättrade metrar under hela cykling på totalt 11 mil. Vinden kommer oftast från havet så även om det blåser påverkar det inte cyklingen nämnvärt. Upplagt för en skön cykeltur med andra ord.

Efter Ocean Drive finns på nästan hela sträckan markerade cykelbanor som delar av bilarnas körbana med cyklarnas fil. Det fungerar fantastiskt bra! Trafiken i Florida visar stor respekt för cyklister och på de ställen där körbanan delas med bilar håller bilarna avstånd med marginal. Det finns även skyltar som påminner bilisterna om att det ska visas hänsyn till cyklister, något som de också gör både med tanke på hastighet och avstånd.
 
Eftersom cyklingen är lätt, vägarna mestadels väldigt raka och trafiken känns säker så finns det gott om tid att se sig om i landskapet. Här finns de mest fantastiska hus som har botaniska trädgårdar, vi passerar golfbanor, mindre samhällen och stränder. På vissa ställen är cykelbanan bred och det går bra att cykla två i bredd och prata utan att störa trafiken. Vi tar det lugnt och äter mil efter mil tills vi passerat Palm Beach och inser att vi är hungriga. Akut hungriga!



Var ska vi äta? Vi vänder och åker igenom Palm Beach och ser några ställen, men det känns inte helt rätt med två svettiga cyklister som stiger in på cafeet mellan Rolex och Ptrada affären. Vi fortsätter och inser att det inte är alltför många lunchställen, förutom vad som ser ut som finare klubbar och golfbanor.

Nu börjar det kännas angeläget med mat och dryck. Det är över 30 grader varmt, vi har hungriga magar och den ½ liter vätska vi tog med är slut för länge sedan. Ingen restaruang i sikte; Det blir 20 kilometers cykling innan vi till sist svänger ifrån Ocean Drive in mot Lake Worth för att äta. Då kommer nästa problem; Välja rätt restauarang problemet! Här finns det många alternativ och alla verkar bra. Sea-food, kött, pasta, vegan mat, burgare. Vi är hungriga men kan inte bestämma oss. Vilket öde! Till sist fastnar vi för ett relaxat ställe som heter Daves Last Resort. De har allt! Törstiga som vi är tar vi in vatten och läsk och tömmer både innan vi har beställt maten. Tur då att man är i staterna där gratis refill på läsk är standard.

Nu intas en god lunch, jag kunde inte motstå kycklinvingarna och Emelie faller för burgaren. Energi och protein tillräcklig för att ta oss de sista 3 milen tillbaka till cykeluthyraren.


Fakta Cykeluthyrning Deerfield
Det finns en massa cykeluthyrare i och runt Miami, Fort Lauderdale. Eftersom vi bodde i området runt Deerfield Beach hyrde vi våra cyklar på Bicycle Generation. Här fick vi fräscha Specialized cyklar, visserligen med aluminiumram men vårt mål med cyklingen är inte att sätta rekord. Vi vill helt enkelt ha en skön tur och då dög materialet mer än väl.
Kostnad: 35 dollar per cykel betalade vi. Då ingick även hjälm. Cykelturer: Eftersom det kan vara en del trafik i området kring Fort Lauderdale och Miami och vi ville undvika onödiga stopp vid trafikljus så valde vi att cykla norrut mot Palm Beach vilket verkade vara ett bra val.
Address cykeluthyrare:
Bicycle Generation 
Adress: 1346 E Hillsboro Blvd, Deerfield Beach, FL 33441, USA
Webbplats: http://bicyclegeneration.com/

Givetvis ingick en god lunch. Daves Last Resort i Lake Worth blev matstoppet


För er cyklister som ska till Florida rekommenderar jag verkligen att ni tar en eller ett par dagar ledigt från stranden och ger er ut på vägarna. Enkel cykling, säker trafik och en hel del sevärdheter efter vägen gör cyklingen till en fin upplevelse. Se filmen tidigare i denna post så ser ni ungefär vad som väntar er efter kuststräckan och Ocean Drive.

God Tur!

Utsikten från Daves last resort, får tänka på palmer på trainern i källaren ett tag till
Två punkter hanns inte med på min lista över saker att göra i Florida. Jag hade tänkt gå på en sån där super gospel, baptistkyrka där folk svimmar, sjunger och hamnar i extas. Det hade varit roligt att få uppleva. Jag ville dessutom utveckla mitt nya intresse för kite surfning och surfa. Men det hanns inte med och får stå kvar på listan till nästa USA-besök. Hann dock prata med några kitare och inspireras




Skönheteni cykelaffären som fick på kvar i varma Florida

En mugglare i familjen!

I cykelaffären där vi hyr cyklarna står en kolsvart Specialized Aero uppställd, det blir kärlek vid första ögonkastet och även en intressant diskussion med en kille i butiken. Jag blir helt övertygad om att en sådan här cykel måste vara värd varenda krona, långt innan jag ens frågat om priset. Jag är såld långt innan frågan om priset dyker upp. Efter lite prisdiskussioner där jag prutat ca. 700dollar kommer vi överens om att en sådan här cykel bör hamna på 6900 dollar inklusive bikefit och boxad för transport till Sverige. Katschooong! Cykeln är som gjord för mig! Ska bara diskutera saken med Maria, vilket inte bör vara något problem...

Säljpitcharna föds en efter en i bilen hem; Det här kan bara gå bra! MEN! Jag upptäcker till min chock att jag har en mugglare i familjen! Maria tycker de fashionabla priset inte alls är ett fynd, dessutom påminner om att jag kör triathlon och inte landsvägscykling och varför ska jag köpa en till cykel när jag redan har två i källaren? Sen kommer argumentet att jag inte ens är anmäld till ett lopp i sommar och har heller inte en klar plan vad och vilka lopp jag ska göra, ens vilken sorts lopp. Men sälj en av cyklarna hemma först så kan du fundera på en ny sen är Marias dom över hur familjeekonomin ska fördelas...

Jag börjar sakna kompisarna i triathlonklubben.. Har svårt att tro att någon där skulle komma med sådana  horribla och omotiverade argument. Men efter en anings funderande börjar argumenten låta ganska motiverade och jag lägger tillfälligt ned planerna på en ny cykel. Jag ska nog åtminstone hitta en utmaning som motiverar inköpet och framförallt höja min egen prestationsnivå för att inte behöva cykla med den snabbaste cykeln men bli ikappkörd av snabba cyklister med mediokra cyklar. 

Men man kan väl alltid drömma och videon nedan får jag återkomma till när benen är starka nog för att driva cykeln som grabben i filmen nedan.

  

Men allt har ett slut och vårt sista dygn bodde vi på Miami Beach där det nya året firades in.