Resan mot Järnmannen: Jag drar till fjällen, dags för en dos mindfulness

Har inte ni också haft en känsla att det dagliga livet leder framåt en rasande fart och man knappt hänger med? Ibland vill man bara kliva av ekorrhjulet, sätta sig ned för att landa en stund utan att ha några som helst andra åtagande än att bara vara för stunden.

Allt för få är de tillfällen då jag själv ger plats för den typen av stopp och jag tror nog ni som läser denna post känner detsamma.

Jag tog möjligheten att göra ett kort avbrott i vardagen i och med en arbetsresa till Östersund som avslutade min arbetsvecka. Perfekt! Halvt framme i fjällen, inga planer eller åtagande som väntar i helgen och dessutom är jag ensam hemma då Maria är bortrest. Vad gör man?

Inför avresan norrut packades tältet, varma kläder, sovsäck och mitt älskade Trangiakök. Redo att ge mig av mot stillheten i fjället direkt efter att arbetsdagen tickar mot sitt slut.
Eftersom fredagens arbete var klar redan klockan 13:30 stod tältet uppsatt och klart redan tidigt på fredagseftermiddagen. Platsen är perfekt! några kilometer från Vålådalen i Jämtland. Inte en människa i sikte, inga ljuskällor eller skotrar som åker förbi, nu är det bara jag. Underbart!

Boendet klart, inget annat att göra än uppdraget att göra upp eld, montera ihop köket och börja planera för fredagsmys och middag.

Laddat för fredagsmys i fjällen

Temperaturen ligger på strax över -15C, det är vindstilla och solen ligger lågt över fjället och bildar ett gulaktigt sken. Jag har varma kläder och fryser inte alls fastän att jag mest är stilla. Tiden ägnas åt köket, fundera en stund på livet och förstås njuta av utsikten. Utlagd bredvid elden ligger ett liggunderlag som värmer skönt underifrån.

Svårt att hitta en bättre utsikt om man är ute efter tystnad och lugn och ro

Alltid lika glad när man lyckats rigga tältet stabilt

Nu vankas fredagsmiddag som består av bacon, stekt ägg och chorizo. I princip kunde jag ätit vad som helst då allt har en tendens att smaka gott när men befinner sig i naturen.

Allt man behöver för att må bra

Tiden går fort, jag gör absolut inget annat än beundrar elden, lägger på mer ved vartefter elden mattas av. Jag tror inte ens jag funderar på något särskilt under kvällen. Det blir mörkt, temperaturen faller en aning till och jag undrar om inte klockan börjar bli mycket då jag känner mig väldigt trött.Dessutom är det väldigt mörkt ute även om månen gör vad den kan för att ge ett trevligt blått kallt sken. Jag tittar till tiden; 19:30. Hoppsan! Det var inte mycket. Men jag är trött och varför inte avsluta en skön kväll tidigt. Fötterna är dessutom kalla varför känslan av att sakta värma upp en kall sovsäck och känna hur värmen arbetas upp lockar. Sängdags...

Det tar nog en timme att somna och utsikten av fjäll byts mot en tältduk som rör sig med de svaga vindarna. Jag fortsätter tankearbetet med att tänka på absolut ingenting, jag är mätt, trött, inga måsten och snart är jag även varm; Zzzzzz....

Att tänka på ingenting kanske är oss män förunnat. Kanske är det som Mark Gungor talar om denna grymt roliga jämförelse mellan mäns och kvinnors hjärnor. Ni måste bara se den :-) Har ni en "Nothing box"? Jag drog i vilket fall ut min på fjällturen,

På natten vaknar jag upp. Rackarns, man borde nog gå och ta en teknisk paus. Vinden har tilltaget och det låter inte alls lockande att gå ut. Jag kämpar med mig själv en timme innan jag till sist inser att jag kommer förlora kampen och får helt enkelt krypa upp ur sovsäcken och ge mig ut i vinden och kylan. Ut i mörkret och blir för tillfället klarvaken men hamnar snabbt i dvala så fort jag är tillbaka i tältet och sovsäcken. Nu blåser det och vinden tar tag i tältet och jag undrar hur jag lyckade fästa tältet? Tankarna blir kortvariga och jag somnar igen.

Vaknar senare upp runt 8-tiden på morgonen, ligger och njuter ytterligare en timme innan det är dags att gå ut och värma en frukost.

Utvilad och riktigt nöjd att jag tog mig tid att för tillfället stanna upp tillvaron om än för en kort stund.