onsdag 3 augusti 2016

Forsbackarännet 2016 - Upplevelserapport

Vad ska man egentligen berätta? Den här race reporten borde ha handlat om hur vi simmade Gavleån från Forsbacka till Gävle, en sträcka på 21 kilometer. Men det enda jag egentligen tänker på när tankarna glider tillbaka är; kakor, bakelser, nya bekantskaper, en härlig dag i vattnet och så här dagen efter, även ömmande axlar.

Men vi backar bandet ett par steg innan vi pratar vidare om kakor. Det är alltså Forsbackarännet som har anordnats, där jag var en av de 50 deltagarna. Forsbackarännet är en utmaning modell ultra där vi simmar med start i de vackra miljöerna kring Forsbacka Herrgård och där målgången sker i Bolougnerskogen Gävle, detta ger en sträcka på 21kilometer. 21 kilometer! Det är en tredubbling av min tidigare längsta sim-distans. Nåja, det borde fungera. Det brukar det alltid göra.

Så här beskriver arrangören Gävle Långdistans loppet:
 

Forsbackarännet är en 21 km simning från Forsbacka via gavleån in till Gävle. Forsbackarännet är inte en tävling där det gäller att komma först i mål, utan det är något vi gör tillsammans. Kampen är mot det kalla vattnet, sträckan och mot sig själv.
Ett simlopp som inte är en tävling Foto: Ann Florén

Så det här är ett lopp som inte är en tävling? Det innebär att vi simmar 21 kilometer utan att ens få en placering! Japp! Det är just det som ger loppet en skön inramning, för helt plötsligt har vi med ett visst mått av tävlingsdjävul i oss en möjlighet att bara relaxa och avnjuta en heldagsaktivitet med likasinnade. Stort! Det här kan bara bli bra.

Outside skrev en artikel om simning 2010 som fångade Forsbackarännets anda, citat av artikelförfattaren:
 

”Jag har aldrig varit med om en sådan gemenskap och respekt för den individuella prestationen. Inga andra motionsevenemang jag bevistat har lyckats med det i praktiken”

Kan bara hålla med om de sista citatet. Det här loppet är extraordinärt! Se bara bilden från när första startgruppen gav sig iväg kl. 04:30 på morgonen.

Start i Forsbacka Foto: Gävle Långdistans
Nåväl; Så här går loppet till. Loppet delas in i tre olika fartgrupper uträknat så att grupperna ska mötas ungefär 3-4 kilometer från mål där den magiska kakhimlen finns. Har jag nämnt kakor förresten? På det här viset är tanken att alla kan simma i ett tempo som är lämpligt och ingen ska uppleva stress. Enkelt och genialt. För det här är ju ingen tävling, som ni säkert kommer ihåg. OBS! Sista meningen var inte ironisk. Det här är ingen tävling och alla köper idén och ingen stressar och så fungerar det även i realiteten.

Jag ansluter i grupp 2 som har ett tänkt tempo på ca. 2:30 per hundring. Det låter rimligt och bekvämt med tanke på att sträckan är 21 km. I normala fall är jag en typisk två minuters simmare, och i bättre stunder runt 1:45. Val av grupp  visade sig vara klokt och tempot fungerade bra. Även om jag inte är en bra simmare så är jag uthållig. Vår grupp lämnar Gävle redan kl. 05:20 för att vara redo för start i Forsbacka kl. 06:00. Vad är det som händer denna semester? En massa tidiga morgnar och morgonträningar!

 
Bussen väntar på grupp 2 för avfärd mot start

Och så ger vi oss av. Forsbackarännet är uppdelat i sträckor i fallande längd enligt nedan
  1. 7km. Forsbacka Mackmyra
  2. 5km Mackmyra-Spikfabriken i Valbo
  3. 3km. Spikfabriken-Hagaström
  4. 3km. Hagaström- Kakhimlen i Lexe
  5. 3km. Kakhimlen-Bolougerskogen i Gävle
Under loppet lär vi oss att det finns längre tre kilometer, samt lite kortare 3 kilometer. Men egentligen är allting ändå bara att stenkast bort, alternativt bakom nästa krök. Det säger i alla fall Patrik och Ann Floren. Eftersom de anordnar loppet borde de väl veta. Så för oss simmare är det väl bara att simma fram till nästa krök, och nästa, nästa, nästa visar det sig senare. :-)

Bild när grupp 1 ger sig iväg. Foto: Annelie Olausson‎
Startgrupp 2 ger sig iväg Foto: Ann Florén


Första simtagen; vi glider fram i en vacker gryning med utgångspunkt i Forsbacka bruk där Gavleån är bred som en sjö. 21 kilometer kvar är inget som bekymrar. Här gäller det att njuta så länge det går och ta eventuella problem som de kommer, om de kommer vill säga. Vi ska simma i 7-8 timmar och då gäller det att fokusera på just nu, inte den ovisshet som ligger framför. Det här är ju roligt och vi är dessutom tränade för att det inte ska bli några problem. 

Bara att njuta!


Nu ska jag verkligen ta mig tid att se strandkanten, naturen och landskapet. Inte bara dunka på. Man får ju inte vara helt slut när vi kommer till kakorna..

Så vad tänker man på när man simmar? Efter några kilometrar kommer jag på mig själv att hamna i ett sorts meta-tillstånd där tanken kretsar kring vad man tänker på; Vad är det jag tänker på när jag simmar och tänker? 

Det snurrar runt i huvudet men jag lyckas inte lösa knuten. Jag crawlar vidare och tänker på just ingenting. Jag försöker tänka på hur jag drar armen i vattnet; Försöker lista ut om vi får hjälp av strömmen genom att fästa blicken på något föremål efter strandkanten och på det sättet lista ut med vilken fart vi tar oss fram. Om jag ser föremålet när jag andas på samma sidan igen efter sex armtag tror jag mig få en känsla av farten. Nåväl, åtminstone något som håller hjärnan igång.

Jag tänker senare på talet PI; Cirklar, omkrets och hur oändligt långt decimalerna i PI är jämfört med de futtiga 21 100 metrarna vi ska simma. Ungefär så flyter tiden fram medans man simmar armtag för armtag framåt och metrarna äts in. En efter en. Tankarna är i stort sett meningslösa och helt utan sammanhang, de dyker upp ur ingenting och försvinner lika snabbt till någonting utan att ha blivit färdigtänkta. Tanken på kakor dyker up med jämna mellanrum...

Kanske det är just därför sådana här stunder är så härliga. Man gör sig fri från vardagen för att hjärnan inte riktigt är kapabel att lösa problem och då hamnar man istället i något drömlikt tillstånd. En dröm som till och från landar i kaktema. Undra om Patrik överdriver eller om det verkligen är så fantastiskt...

I vår fartgrupp har vi tid för stopp där vi samlas, pratar medans gruppen samlas ihop. Ibland trampar vi vatten och på en del ställen är det grunt eller stenar som det går att stå på. De korta pauserna i vattnet sker ungefär var 1500:e meter och varar i 5-10 minuter innan alla i gruppen är samlade igen. Jag lyssnar, pratar och vi lär känna varandra aningen mer för varje paus. 

Gott om tid för pratastunder medans gruppen samlas

Då vi är samlade simmar vi vidare grupper där vi alla simmar i lämpligt tempo. Efter 5 kilometer börjar tanken på morgonens andra frukost träda fram. Ännu inte dags för kakor, men en god kaffe och frukost smakar bra. Vi närmar oss Mackmyra efter 7km simning och där serveras frukosten, samtidigt börjar vi nå bebyggelse efter att ha simmat med enbart skog och vass som utsikt. Nu kommer hus, mer organiserade miljöer som man kan avnjuta. Jag börjar bli riktigt hungrig, samtidigt som en ömmande högeraxel presenterar sig. Det får bli ett senare problem, nu ska det intas frukost! En bra belöning efter de första 7km.
 



Som vanligt vid ultra-lopp smakar maten delikat! Snittar, kaffe, cola m.m intas med iver innan det är dags för nästa etapp på 5 kilometer; mot spikfabriken i Valbo där pizzalunch ska serveras.

Frukosten har gjort gott och armarna är starka igen och turen fortsätter på samma vis, tomma svävande tankar blandat med korta stopp och småprat med de övriga i gruppen. 

Nu slingrar sig Gavleån fram bland hus, golfbanor och broar där publik står och hejar fram oss simmare. Sådant underlättar förstås och som genom ett stenkast; en eller ett par krökar har 5 kilometrar avverkats och vi står vid spikfabriken. Fortfarande med pigg kropp och återigen hungrig mage. Pizza, cola, vatten och kexchoklad ätes med behag. Gruppen framför oss lämnar området ungefär samtidigt som vi anländer vilket ger oss lite extra vila. Planen är att vi inte ska sammanstråla förrän vid sista stoppet.

Skönt! Vi har inte bråttom, även om vi nu ligger efter i det utsatta tidschemat.








När vi väl kommer igång igen känns det som att jag är på hemmaplan då nästa stopp är i Hagaström, mina kvarter. Fint, här känns krökarna igen. Efter 15 kilometer börjar det kännas rejält i framförallt axlarna. Kroppen har gått på lågvarv, men de monotona armtagen har slitit.  Patrik har beskrivit nästa sträcka som en lång 3 kilometer; Vad nu det innebär. Nåja jag har rätt bra koll.

Jag kör med med ryggsim och bröstsim ett tag för att slita på andra delar i axlarna. Ett stopp kvar till kakorna!

Vi når snabbt Hagaström och fyller på vätska vid Durobadet. Nu är det enligt Patrik enbart en "kort" 3 kilometer-sträcka kvar tills vi anländer kak-himlen...

En av simmarna som jag gör sällskap med säger: 
- Härligt! Nu är det bara 6 kilometer kvar att simma...

Jag håller med. Det är det här med perspektiv. Innan Forsbackarännet hade jag som mest simmat 7km och nu ska det bli skönt att simma den nätta sträckan.

Men; Aj aj aj. vid varje stopp ökar värken i axlarna.  Det är som när man springer ultralopp. Man får helt enkelt inte stanna; när man stannar så ger det signaler till kroppen att nu är det ok attt klaga. Vilket i regel snabbt resulterar i värk, om man däremot fortsätter att springa så rullar kroppen bara på. Just så känns det nu, efter varje stopp gör axlarna mer ont. Kanske inte så konstigt efter alla timmars nötande.

Mellan Hagaström och Kak-himlen i Lexe måste  jag växla mellan crawl och bröstsim. Axlarna värker betänkligt, men nu är det slutspurt. Hel a gruppen tar det lugnt så vi hinner prata och bara ha det skönt istället för att crawla i ensamhet.


Så når vi till sist Kak-himlen!

Jag tänker inte skriva speciellt mycket om detta speciella ställe, bilderna får istället tala själv. Jag kan bara säga; När man simmat i en massa timmar och nås av en kakafoni utan dess like. Då blir man oerhört glad.

Om ni nu undrar varför jag ska deltaga i Forsbackarännet så är det just pga av de foton som visas nedan. Det sista stoppet på loppet är den absoluta höjdpunkten av en dag med simning, trevligt sällskap och sköna naturmiljöer.









Forsbackarännet firar 10år. Därför har det bakats 50 mini-princesstårtor med en tia på.




Så här glad blir man efter att ha avnjutit en massa bakelser

Sista sträckan; Några krökar och ett stenkast. Med andra ord ännu en kort 3 kilometer att simma.

Med magen full av bakelser, nyss skålat med skumpa är det så dags att simma sista sträckan. Men nu värker axlarna. Det sista långa stoppet låste axlarna stadigt i transportläge och rörlighet är minst sagt begränsad. Det får bli bröstsim sista biten. 

Sista biten fick det bli bröstsim pga. ömmande axlar.
Foto: Ann Florén


Under kakstoppet har tävlingsledningen utsett vinnarna i loppet. Ja det finns faktiskt vinnare i denna icke tävling. Man bedömer helt enkelt vem som gjort en anmärkningsvärd insats under loppet.

Årets vinnare blir 5st ungdomssimmare 12-13 år som har imponerat stort under loppet genom att göra konstsim, simmat fram och tillbaka i fältet och helt enkelt briljerat. Imponerande och värdiga vinnare förstås. Det innebär att dessa simmare får simma först och leda resten av simmarna in til mål i lugn fart.

Passar mig och de flesta andra perfekt! För jag är inte ensam i fältet med ömmande axlar. 2 mils simning verkar ha den effekten på kroppen. 

Gavleån slingrar sig extremt mycket känns det den sista biten. Vi passerar Tolvfors kraftstation, Sjukhuset, E16 innan så äntligen Bolougnerskogen träder fram. De näst sista krafterna ödslas på crawl när vi passerar badplatsen. Lite stolthet har man ändå även om axlarna skriker :-)

De sista krafterna sparas för crawl de sista 100 metrarna mot målet. Härligt! Loppet är avklarat egentligen utan problem och förutom ömmande axlar känns det lite vemodigt att kliva upp ur vattnet.

En skön dag är till ända och jag har flyttat min egen komfortzon ytterligare ett steg. Lite småprat med de andra simmarna, ett snabbt adjö och så bär det av hem. I bilen hem har jag svårt att ratta bilen pga. stela axlar och förstår att morgondagens minne av loppet kommer vara koncentrerad i axelpartiet.


Är du intresserad av Forsbackarännet? Då besöker du lämpligen deras webbsida:  http://gavlelangdistans.se


Erik Hedblom och jag vid målgången på Forsbackarännet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar