Team Domanders besöker Stockholm för att springa Midnattsloppet. Årets familje-löptävling tog plats i Stockholm för att deltaga i Midnattsloppet. Det blir andra gången jag springer detta lopp. Ett lopp som känns mer som en fest än en löptävling. Det är en härlig stämning längs efter gatorna där publiken lyfter fram oss löpare. I vissa fall med god hjälp av en eller ett par öl. Inramningen med publik tillsammans med musik efter gatorna gör att man per automatik springer lite fortare.
För sanningen att säga var jag högst osäker på dagens form. Fokuset har i år varit framförallt på cykling och när jag tänker efter så har jag faktiskt inte sprungit ett enda snabbt lopp under året mer än några enstaka intervallpass.
Nåväl; 10km bör man kunna ta på rutin och målsättningen sätts på att åtminstone klara loppet på under 45minuter.
Som vanligt innan ett lopp känner jag mig febrig, svårt sjuk, desillusionerad och inbillad sjuk på alla möjliga vis. Något som resten av familjen påpekar ett antal gånger under dagen. Inte ett uns sympati för en man som bara söker medlidande. Då inga ursäkter hjälper följer jag de övriga i familjen till Zinkensdamm och vi ställer oss i startled 2A. Nu ska det springas!
För sanningen att säga var jag högst osäker på dagens form. Fokuset har i år varit framförallt på cykling och när jag tänker efter så har jag faktiskt inte sprungit ett enda snabbt lopp under året mer än några enstaka intervallpass.
Nåväl; 10km bör man kunna ta på rutin och målsättningen sätts på att åtminstone klara loppet på under 45minuter.
Som vanligt innan ett lopp känner jag mig febrig, svårt sjuk, desillusionerad och inbillad sjuk på alla möjliga vis. Något som resten av familjen påpekar ett antal gånger under dagen. Inte ett uns sympati för en man som bara söker medlidande. Då inga ursäkter hjälper följer jag de övriga i familjen till Zinkensdamm och vi ställer oss i startled 2A. Nu ska det springas!
 |
| Familjen Domanders redo för start |
2a; Hur snabbt är det egentligen?. Jag har ingen aning så jag ställer mig en bit bak i startgruppen. Ödmjukt och olikt mig, men så är det. Emelie och jag önskar varandra lycka till, tidigare valde vi att dela upp familjen i två grupper. Resterande familjemedlemmar har vi redan lyckönskat och skiljts ifrån.
Så går starten! Det visar sig snabbt att farten är aningen långsam, men jag ligger kvar första biten för att inte stressa. När fältet börjat sprida sig efter 500 meter, sätter jag fart! Det var nog en bra början ändå att ta det lugnt i början så att flåset går upp en aning och därifrån öka till en högre pulsnivå.
Loppet då? Inte mycket att säga mer än att Söder kokar. Här gäller det att balansera nöje med prestation. Första biten är lätt fram till att man möter Söderbacken efter 3 kilometer. Är Stockholm verkligen så här kuperat? Ja tydligen säger benen och kämpar på.
Längs efter banan blandas publikens hejarop med musik. Fortsätt springa, håll pulsen upp tänker jag för mig själv. Banmarkeringarna visar kilometer för kilometer hur loppet framskrider och det går förvånansvärt fort. Jag är trött men inte slutkörd vilket ger en härlig känsla. Kul när man hittar det tempo man har kapacitet för.
Nu närmar vi oss Hornsgatan och jag är osäker på hur långt det är kvar. Några kvarter till och till sist visar sig målområdet med strålkastare och publik som skiner upp. Jag ökar farten! Men vad är det här? Hornsgatan är typ hur lång som helst! Jag ökar igen för att få det gjort men når inte fram. Till sist får jag minska farten p.g.a. brist på ork. På en upploppsraka! Vilken missbedömning, ett debakel ingen löpare får göra. Man måste väl ändå greja sin slutspurt!
Målgången passeras till sist med en sista fartökning för att rycka de sista krafterna ur kroppen.
HÄRLIGT! Årets första 10km lopp avklarat och målsättningen att gå under 45 minuter klaras galant. Klockan visar 41 minuter och 55 sekunder. Ett ganska skönt besked tänker jag och hämtar kläderna och väntar in övriga familjen.
Så går starten! Det visar sig snabbt att farten är aningen långsam, men jag ligger kvar första biten för att inte stressa. När fältet börjat sprida sig efter 500 meter, sätter jag fart! Det var nog en bra början ändå att ta det lugnt i början så att flåset går upp en aning och därifrån öka till en högre pulsnivå.
Loppet då? Inte mycket att säga mer än att Söder kokar. Här gäller det att balansera nöje med prestation. Första biten är lätt fram till att man möter Söderbacken efter 3 kilometer. Är Stockholm verkligen så här kuperat? Ja tydligen säger benen och kämpar på.
 |
| Bansträckning Midnattsloppet Stockholm |
Längs efter banan blandas publikens hejarop med musik. Fortsätt springa, håll pulsen upp tänker jag för mig själv. Banmarkeringarna visar kilometer för kilometer hur loppet framskrider och det går förvånansvärt fort. Jag är trött men inte slutkörd vilket ger en härlig känsla. Kul när man hittar det tempo man har kapacitet för.
Nu närmar vi oss Hornsgatan och jag är osäker på hur långt det är kvar. Några kvarter till och till sist visar sig målområdet med strålkastare och publik som skiner upp. Jag ökar farten! Men vad är det här? Hornsgatan är typ hur lång som helst! Jag ökar igen för att få det gjort men når inte fram. Till sist får jag minska farten p.g.a. brist på ork. På en upploppsraka! Vilken missbedömning, ett debakel ingen löpare får göra. Man måste väl ändå greja sin slutspurt!
Målgången passeras till sist med en sista fartökning för att rycka de sista krafterna ur kroppen.
HÄRLIGT! Årets första 10km lopp avklarat och målsättningen att gå under 45 minuter klaras galant. Klockan visar 41 minuter och 55 sekunder. Ett ganska skönt besked tänker jag och hämtar kläderna och väntar in övriga familjen.
 |
| Emelie och jag är de första som träffar på varandra efter målgång |
 |
| Även om jag inte slutade som segrare, fick jag i alla fall träffa de snabbaste i tunnelbanan till hotellet. Alltid något :-) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar