Gävle halvmarathon Race Report

Efter en lång vinter är det då dags att inleda tävlingssäsongen. Först på listan står det Gävle Halvmarathon. Ett lopp som är lägligt rent geografiskt då jag bor endast 5km från starten.

Planen för en del av dagen; Springa Gävle halvmarathon

I år borde jag vara bättre tränad än någonsin. Två träningsläger och mängdträning långt över tidigare år, dessutom har jag tagit hjälp av en coach för att planera  och strukturera träningen. Med den bakgrunden borde man väl vinna...

Vinna eller inte; Att springa halvmaran i Gävle borde bli toppenroligt, speciellt eftersom jag inte deltagit i loppet på en massa år. Men kvällen och morgonen innan loppet känns inte alls bra. Tuffa arbetsveckor och utöver det, en hög träning har gjort mig omotiverad. Jag fick till och med be coachen om ledigt då kroppen sa stopp veckan inna. Det känns tråkigt så här när säsongen inleds.

Jag sitter därför på morgonen och petar i mig gröt tillsammans med den obligatoriska matskeden chiafrön. Japp; Jag tror fortfarande att det är nyttigt :-) Lusten att springa lopp känns dock avlägset och jag beklagar mig för Maria som låtsas lyssna... Besöker FB och får där frågan om jag vill vara med och springa Atens marathon i höst; Tja, varför inte? Jag anmäler mig på studs och köper en flygbiljett. Ja just det. Det finns ingen logik i mitt handlande.


Apropå irrationellt handlande, här måste nog ändå min och andras Ironman-satsningar kvala in. Snacka om att kasta pengar i sjön! Maria och jag hade den diskussionen, samtidigt som jag läser Helge i morgontidningen. Då handlade stripen nedan om jakt, jag var helt enkelt tvingad att översätta den till Ironmanspråk :-)

Definitivt en diskussion som förekommer vid vårt matbord... Men svaret är givet :-)

Sugen på att springa eller inte. Svackor har alla och det finns bara en som kan ändra min situation:

 - If it's gonna BE, It's up to ME!

Mot Gunder Häggstadion och tävlingsområdet för Gävle halvmarathon. Om inte lusten finns, då är det bara att ta det lugnt och se det som ett kvalitetsträningspass. Värre än så är det inte. Väl på plats börjar det också kännas bättre. Träffar en massa folk, minglar och har allmänt trevligt. Joggar sakta i 20 minuter med några stegringar. Värmer sedan upp tillsammans med Friskis & Svettis gänget. Undra om det inte finns lite löpning i den här kroppen trots allt? I vilket fall känns det bättre. Kollar av med Göran hur fort han tänker springa. Han tror på ca. 1:27-1:30. Jag tror själv att jag ligger på strax under 1:30 så det låter som en plan att göra honom sällskap.

Starten går ungefär 1 sekund sedan jag rest mig efter att ha knutit skorna. Puh.. Gäller att vara ute i tid. Den första gruppen rusar frenetiskt som vanligt i 3:30 tempo, blandat med alla som ställt sig alldeles för optimistiskt lång fram i starten och som startar i 5 min tempo. Det är som vanligt med andra ord. Tur då att jag följer Göran. Han är säkerheten själv och löper alla lopp progressivt, sakta ökande. Precis såsom jag vill springa mina lopp men är alldeles för feg för att hålla tillbaka när det finns kraft i kroppen. Göran är den perfekta haren, säkerheten själv när det gäller fart.

På tal om att stå i fel startled. Grabbar; läs denna artikel. Tror den stämmer bättre än vi vill inse. http://news.cision.com/se/handelshogskolan-vid-goteborgs-universitet/r/man-langsammare-an-de-sjalva-tror%2cc2264493. När jag tänker efter var det nog flest män som stod långt fram och sprang långsamt.

Jag skall ha dålig motivation inför alla lopp i framtiden. Ett par kilometer efter start när det är mindre trångt känns kroppen ovanligt pigg.  Farten ligger på strax under 4min tempo och jag blir inte trött. Vis av erfarenhet försöker jag tänka smart och saktar ned farten till att röra mig i 4-4:10 tempo.

Stannar inte i någon av vätskekontrollerna förrän vid varvning på Gunder Hägg stadion då jag kastar in en mun sportdryck i farten. Uppfriskande, även om det mesta hamnade på tröjan.

Ut från stadion och nu är det i princip lätt löpning ända ned till stan. Kanske man kan öka farten lite. Verkar som att träningen gett resultat ändå. Även om den mesta tiden lagts på cykling så finns det mycket ork i kroppen.

Framme i Tolvfors ser jag ryggen på snabba klubbkompisen Lise-Lott, jag lägger en självisk plan och sätter en fart så att jag lagom ska hinna ikapp henne till motvinden vid Bolougnerskogen. Där kan det vara skönt att få en rygg. Vid tävlingar är allt tillåtet. Men karma slår emot mig och jag hinner inte ikapp henne förrän vi ska byta riktning, bild nedan. Det var nog rättvist trots allt.

Andra varvet och fortfarande pigg.

Några ynka kilometer kvar och jag ser ytterligare en rygg några hundra meter fram. Det ger motivation och jag tar upp jakten. Passerar vätskekontrollen men tar ingen dryck. Hungriga vargar jagar bäst. Nu är det bara två kilometer kvar varav 500 meter är den långa sugande backen upp mot Gunder Hägg, Gävle halvmaras egen Västerbron. Jag inser att jag inte kommer plocka en placering till men backen ger tillfälle att tömma kroppen på all energi. Det är inte godkänt att gå i mål och vara pigg. Jag ger mig den på att inte springa långsammare än 4:10 uppför backen och lyckas.

Backlöpningen gav ett uns självförtroende och jag kan öka för att avsluta med en snabb entré till stadion och målgång.

Sluttiden blev 1.25.56, helt klart godkänt och över förväntan. Tvåa i M45 och dessutom distriktsmästare i M45. Tur att snabbaste 45-åringen var från Uppsala :-)

Skönt! En dag som började i moll är nu åter i dur och så är säsongsdebuten avklarad. En säsong som nu kommer att krönas med urmaratonloppet mellan Marathon och Aten. Det här blir nog en bra säsong trots allt :-)

Mer om tävlingen på http://gavlehalvmarathon.se/ där du även finner resultat för loppet

Målgång Gävle halvmarathon  2017

En till plakett och ett DM-guld blev dagens skörd