DNF, smaka på den. Så har proppen gått; Monstret är löst! Dörren för misslyckanden är öppnad, Gunde Svans och Sixten Jernberg exklusiva "Never quit a race" klubb har blivit än exklusivare.Ytterligare en glad amatör kan nu konstatera att i den klubben, där finns inte plats för en sådan som jag.
Så vad hände egentligen? Kanske gick det fel redan på väg ned mot starten då både klubbkompisen Rafael och jag glömde stanna på konditoriet i Vansbro och köpa ett wienerbröd. Vår belöning, en fet sockerbelöning vid växlingen efter avslutad cykling. Rune Larsson tipset som fungerade så bra förra året. Nej förresten det låter inte som en trovärdig ursäkt. Får hitta på något annat.
I vilket fall var vi 24 triatleter från Gävle Triathlonklubb som i år bestämt att köra Vansbro Triathlon. Grymt! Vädrets makter verkar vara med oss, inte att jämföra med den iskalla Vansbro 2014 där simningen blev inställd p.g.a. kyla, regn och blåst. Idag blir det optimala förhållanden.
Oavsett väder är nog Vansbro Triathlon en av de roligare tävlingarna att deltaga i. Av någon anledning är det så positiv stämning runt arrangemanget.
Kanske för att byn är vana vid stora arrangemang, kanske p.g.a. tävlingsledaren Clas Björlings positiva energi smittar av sig till både funktionärer och tävlande. Eller så är det Dalarna och Dalmasarna som besitter någon form av magi. Oavsett är det helt enkelt roligt att vara här!
Men så var det det här med loppet förstås. Ja, loppet är ju en oundviklig del av paketet och anledningen för att vi är just i Vansbro i helgen. Om inramningen runt tävlingen var perfekt så följde inte loppet samma mönster. Loppet utvecklade sig heller inte ens i närheten av race-planen. Inte för att arrangemanget klickade, här var allt perfekt. Det var helt enkelt inte min dag.
Excuses, Excuses, här kommer det... Tidigare i veckan fick jag astmakänning under sista pre-race löppasset i Umeå. 3km tog det innan det lugna passet fick avbrytas med andningsbesvär. Nonchalant avfärdades det med att det beror nog på björkarnas stad och pollen. Ett antagande som kanske var dumt.
Nåväl; En sak i taget, så här gick det till under racet
Vattentemperaturen har varit ett visst orosmoment men jag förvånas över att det är en behaglig temperatur att simma i. Skönt!
Så fort tillfälle ges att köra om så sticker jag iväg och nu känns det riktigt lätt, svag medvind och relativt platt landskap gör att snitthastigheten lägger sig strax under 40km/h de första milen. Men det känns inte helt bra, andningen är tung och mjölksyra sätter sig i benen efter ett tag, jag saktar ned och försöker återhämta mig, stannar och fyller på Bricanyl men ingenting verkar fungera. Damn igen!
Efter ett tag passeras byn Högosta. Hmmm.. Var inte det en målvakt i Tre kronor? Få se när var det? Jag trampar vidare och når vändpunkten och riktningen går tillbaka mot Vansbro. Högosta passeras igen. Få se var inte det en målvakt i Tre kronor... Den intellektuella nivån på tankeverksamheten stannar ungefär här. Under loppet ges ytterligare två tillfällen att passera Högosta och nya djupa tankar. Få se var inte han...ja jag tror det var strax före 1980 han gjorde succé som målvakt. Måste kollas upp när jag kommer hem.
Tar mig igenom cyklingen, ändå med en snitthastighet på dryga 33km/h vilket jag är helt klart nöjd med. Samma tid som förra året även om väderomständigheterna var sämre då.
Rullar in mot tävlingsområdet och trampar lätt sista kilometern för att benen ska bli redo för löpning.
Jo just det. Ni undrar förstås. Här är svaret på den stora frågan. Vem är Göran Högosta? Wikipedia har svaret och visst har han anknytning till bygden. Tänk vad man lär sig under triathlontävlingar.
Redan här, efter ett en kilometer börjar en rafflande fight i mitt huvud. Matchen står mellan två giganter där jag är ett "oskyldigt offer" mittemellan. Fighten går ut på huruvida jag ska fullfölja loppet eller ge upp.
På ena axeln sitter den goda fen och mot sig i andra ringhörnan står en liten djävul fulladdad med ammunition.
Den gode fen försökte säga att det är hedervärt att avsluta en halvmara även om du måste gå hela vägen, alla är vi vinnare och du är duktig som bara är här. Jamen det lät ju fint. Dessutom är det fint väder, magiska funktionärer och en publik som hejar fram oss efter gatorna runt omkring i Vansbros samhälle. Det här kan bli en fin dag och varför inte bara njuta. Promenera och andas in stämningen?
-Tja varför inte, min ambitionsnivå är ju inte riktigt att jag ska vinna loppet så vilken skada är skedd egentligen?
Den lille fan däremot! Han skriker i mitt öra; Om du fullföljer loppet kommer du under en livstid behöva leva med att världens alla människor kommer surfa in på Vansbro Triathlon webbsida och skratta åt din sluttid.
Hmm, det lät inte alls bra. Åtlöje åt en hel värld, en slagpåse på planetens alla språk... Hur mycket bryr man sig egentligen om mig i resten av världen, försöker jag säga till den fan. Men den lille fan insisterar; Du blir garanterat sämst och utbuad KLIV AV!
Medans jag funderar, petar den fan ned fen med ett gaffelstick och nu står jag ensam mot ett kavalleri med negativa kommentarer. Den lille börjar känna vinnarinstinkten när han ser att jag vacklar och fortsätter.
Hellre bryta än att leva med en dålig tid är budskapet från den lille. Jag ger upp är min tanke, det här går helt enkelt inte.
Varje försök att jogga resulterar 100meter senare att det inte finns någon luft i lungorna vilket resulterar i att benen blir som en deg. - Damn!
Målområdet passeras och jag ska gå ut på den andra slingan när jag ser jag klubbkompisen Joakim Andersson som också brutit. Han har startat med lätt feber vilket senare visade sig vara osmart. Tänk vad man kan lära sig under ett lopp, vem hade kunnat gissa det :-)
Redo att kliva av banan kommer jag på att jag ändå måste ta mig till den stora flisplanen där rikskände funktionären Anna Bernanker stod timme efter timme förra året och hejade fram oss löpare i ett iskallt Vansbro. Ryktet säger att hon ska stå där i även år. Okey då, jag måste helt enkelt ta mig dit.
Går och joggar om vartannat fram till flisplanen och visst står hon där lika entusiastisk som förra året och drar fram varenda löpare. Men hon fixar inte att laga mig, tyvärr.
Nu har jag upplevt allt jag behöver i Vansbro Triathlon 2015. 50 meter efter att ha passerat Anna vänder jag om och går sakta tillbaka mot växlingsområdet, lite moloken men ändå nöjd med beslutet.
Du gjorde helt rätt säger den lille fan. Den gode fen har försvunnit, kanske till någon annans axel där motståndet från andra sidan inte var lika hårt. Därefter försvinner han hånskrattandes på jakt efter ett nytt offer. Hoppas han inte hittade någon.
Väl i mål, lämnas chippet in, jag går till ambulansbilen där läkaren ger BetaPred som öppnar upp luftrören ett snäpp. Står och hejar på atleterna från sidan en stund och imponeras mest av den blinde Fredrik Svanberg som genomför loppet på en kanontid. Mer info om Fredriks resa här http://svanbergtriathlon.com/.
Men jag orkar inte se spektaklet så länge. Istället hämtas prylarna och jag vandrar tillbaka till Vansbro Kulturhus där vi övernattar. Duschar, tar det lugnt och småpratar med värdinnan Anette och Uffe Bergkvist om loppet, livet och allt däremellan. Jag tänker att det här kanske inte är slutet på livet trots allt.
Och varför titta bakåt? I backspegeln finns förstås lite kunskap som kan vara bra att ha, och visst lärde jag mig någonting. Kanske lyssna lite bättre på kroppens signaler. Med den kunskapen kan inget längre gå fel. I veckan ska det fixas med läkarkontroll och en rundsmörjning så att lungorna är med i matchen fram till denna veckas lördagsnöje med Hornindal Rundt.
Nästa år då d....ar!
Förresten; Ni har väl anmält er till Å-simmet i Voxnan. Om inte är det hög tid att börja planera in det loppet. Nästa helg den 11:e juli går starten. Vi ses där!
Så vad hände egentligen? Kanske gick det fel redan på väg ned mot starten då både klubbkompisen Rafael och jag glömde stanna på konditoriet i Vansbro och köpa ett wienerbröd. Vår belöning, en fet sockerbelöning vid växlingen efter avslutad cykling. Rune Larsson tipset som fungerade så bra förra året. Nej förresten det låter inte som en trovärdig ursäkt. Får hitta på något annat.
 |
| Packad och klar för Triathlon |
Oavsett väder är nog Vansbro Triathlon en av de roligare tävlingarna att deltaga i. Av någon anledning är det så positiv stämning runt arrangemanget.
Kanske för att byn är vana vid stora arrangemang, kanske p.g.a. tävlingsledaren Clas Björlings positiva energi smittar av sig till både funktionärer och tävlande. Eller så är det Dalarna och Dalmasarna som besitter någon form av magi. Oavsett är det helt enkelt roligt att vara här!
 |
| Tävlingsledare Claes Björling informerar |
Excuses, Excuses, här kommer det... Tidigare i veckan fick jag astmakänning under sista pre-race löppasset i Umeå. 3km tog det innan det lugna passet fick avbrytas med andningsbesvär. Nonchalant avfärdades det med att det beror nog på björkarnas stad och pollen. Ett antagande som kanske var dumt.
Nåväl; En sak i taget, så här gick det till under racet
Simning
Eftersom simning är min svagaste sida och jag med tiden blivit både medveten om mina brister och klokare i mina race-upplägg beslöt jag att simningen skulle få ta den tid det tar. I årets Vansbro Triathlon seedar man sig själv vilket gynnar alla, speciellt oss sämre simmare. Startskottet ljuder och jag går ut lugnt och fint hittar flytet och håller mig utanför trängseln. Det här borde gå bra!
Vattentemperaturen har varit ett visst orosmoment men jag förvånas över att det är en behaglig temperatur att simma i. Skönt!
Innan loppet inhalerade jag ett gäng doser Bricanyl för att vara säker på att andningen skulle fungera eftersom luftrören inte varit med i matchen sista tiden.
Dock redan efter ca. 1km börjar det trots allt bli problem med andningen och nu blir det snabbt tungt, WTF! Jag har ju varit duktig och haft en rimlig ansats från start och ändå händer det här!
Det blir tyngre och tyngre och efter ett tag får jag stanna och hänga på bryggan en stund för att få igång andningen. Damn! Så här fortsätter det och funktionärerna börjar titta misstänksamt på den flämtande simmaren som om de funderar på om jag verkligen kommer överleva till växlingen.
Jag stannar upp igen och försöker hitta andningen, att stressa är ingen idé, bara att gilla läget för att inte förvärra situationen. Funktionären säger; 300meter kvar, det här fixar du. Visst! Nu bröstsimmar jag lugnt och fint som en gammal dam. Saknas bara en badmössa med tulpaner som pryder det guppande huvudet Vilken öken!
Det blir tyngre och tyngre och efter ett tag får jag stanna och hänga på bryggan en stund för att få igång andningen. Damn! Så här fortsätter det och funktionärerna börjar titta misstänksamt på den flämtande simmaren som om de funderar på om jag verkligen kommer överleva till växlingen.
Jag stannar upp igen och försöker hitta andningen, att stressa är ingen idé, bara att gilla läget för att inte förvärra situationen. Funktionären säger; 300meter kvar, det här fixar du. Visst! Nu bröstsimmar jag lugnt och fint som en gammal dam. Saknas bara en badmössa med tulpaner som pryder det guppande huvudet Vilken öken!
Till sist når jag dock målet, sista metrarna och fast mark tar form under fötterna. Äntligen dags för nästa moment.
Cykling
Med ett stukat självförtroende joggar jag mot cykeln samtidigt som våtdräkten åker av. Få se nu, skor, hjälm på, glöm inte nummerlappen; Yes allt klart! Väl uppe på cykeln nås jag av en positiv känsla. Under första kilometern råder omkörningsförbud och jag har turen att få en långsam cyklist före mig. Det är nog faktiskt tur för att jag får tiden att hitta andan och mjuka upp cykelmusklerna och göra mig redo för operation reparera tiden från simningen.Så fort tillfälle ges att köra om så sticker jag iväg och nu känns det riktigt lätt, svag medvind och relativt platt landskap gör att snitthastigheten lägger sig strax under 40km/h de första milen. Men det känns inte helt bra, andningen är tung och mjölksyra sätter sig i benen efter ett tag, jag saktar ned och försöker återhämta mig, stannar och fyller på Bricanyl men ingenting verkar fungera. Damn igen!
Efter ett tag passeras byn Högosta. Hmmm.. Var inte det en målvakt i Tre kronor? Få se när var det? Jag trampar vidare och når vändpunkten och riktningen går tillbaka mot Vansbro. Högosta passeras igen. Få se var inte det en målvakt i Tre kronor... Den intellektuella nivån på tankeverksamheten stannar ungefär här. Under loppet ges ytterligare två tillfällen att passera Högosta och nya djupa tankar. Få se var inte han...ja jag tror det var strax före 1980 han gjorde succé som målvakt. Måste kollas upp när jag kommer hem.
 |
| Göran Högosta. Nu vet ni det... |
Rullar in mot tävlingsområdet och trampar lätt sista kilometern för att benen ska bli redo för löpning.
Jo just det. Ni undrar förstås. Här är svaret på den stora frågan. Vem är Göran Högosta? Wikipedia har svaret och visst har han anknytning till bygden. Tänk vad man lär sig under triathlontävlingar.
Löpning (Eller joggning)
Så bär det av. Löpningen är min starkaste sida så återigen förhoppningen att tidigare misslyckanden i viss mån ska kunna repareras. Trodde jag! På pigga ben ger jag mig ut bara för att konstatera att det här går inte alls. Benen känns bra men tyvärr fungerar de inte i kombination med andning där det nu är tvärstopp. Så fort jag joggar det minsta så tar luften slut i lungorna.Redan här, efter ett en kilometer börjar en rafflande fight i mitt huvud. Matchen står mellan två giganter där jag är ett "oskyldigt offer" mittemellan. Fighten går ut på huruvida jag ska fullfölja loppet eller ge upp.
På ena axeln sitter den goda fen och mot sig i andra ringhörnan står en liten djävul fulladdad med ammunition.
 |
| Den lille ängeln chanslös |
Den gode fen försökte säga att det är hedervärt att avsluta en halvmara även om du måste gå hela vägen, alla är vi vinnare och du är duktig som bara är här. Jamen det lät ju fint. Dessutom är det fint väder, magiska funktionärer och en publik som hejar fram oss efter gatorna runt omkring i Vansbros samhälle. Det här kan bli en fin dag och varför inte bara njuta. Promenera och andas in stämningen?
-Tja varför inte, min ambitionsnivå är ju inte riktigt att jag ska vinna loppet så vilken skada är skedd egentligen?
Den lille fan däremot! Han skriker i mitt öra; Om du fullföljer loppet kommer du under en livstid behöva leva med att världens alla människor kommer surfa in på Vansbro Triathlon webbsida och skratta åt din sluttid.
Hmm, det lät inte alls bra. Åtlöje åt en hel värld, en slagpåse på planetens alla språk... Hur mycket bryr man sig egentligen om mig i resten av världen, försöker jag säga till den fan. Men den lille fan insisterar; Du blir garanterat sämst och utbuad KLIV AV!
Medans jag funderar, petar den fan ned fen med ett gaffelstick och nu står jag ensam mot ett kavalleri med negativa kommentarer. Den lille börjar känna vinnarinstinkten när han ser att jag vacklar och fortsätter.
 |
| Vinnaren i den mentala kampen.. |
Varje försök att jogga resulterar 100meter senare att det inte finns någon luft i lungorna vilket resulterar i att benen blir som en deg. - Damn!
Målområdet passeras och jag ska gå ut på den andra slingan när jag ser jag klubbkompisen Joakim Andersson som också brutit. Han har startat med lätt feber vilket senare visade sig vara osmart. Tänk vad man kan lära sig under ett lopp, vem hade kunnat gissa det :-)
Redo att kliva av banan kommer jag på att jag ändå måste ta mig till den stora flisplanen där rikskände funktionären Anna Bernanker stod timme efter timme förra året och hejade fram oss löpare i ett iskallt Vansbro. Ryktet säger att hon ska stå där i även år. Okey då, jag måste helt enkelt ta mig dit.
Går och joggar om vartannat fram till flisplanen och visst står hon där lika entusiastisk som förra året och drar fram varenda löpare. Men hon fixar inte att laga mig, tyvärr.
Nu har jag upplevt allt jag behöver i Vansbro Triathlon 2015. 50 meter efter att ha passerat Anna vänder jag om och går sakta tillbaka mot växlingsområdet, lite moloken men ändå nöjd med beslutet.
Du gjorde helt rätt säger den lille fan. Den gode fen har försvunnit, kanske till någon annans axel där motståndet från andra sidan inte var lika hårt. Därefter försvinner han hånskrattandes på jakt efter ett nytt offer. Hoppas han inte hittade någon.
Väl i mål, lämnas chippet in, jag går till ambulansbilen där läkaren ger BetaPred som öppnar upp luftrören ett snäpp. Står och hejar på atleterna från sidan en stund och imponeras mest av den blinde Fredrik Svanberg som genomför loppet på en kanontid. Mer info om Fredriks resa här http://svanbergtriathlon.com/.
Men jag orkar inte se spektaklet så länge. Istället hämtas prylarna och jag vandrar tillbaka till Vansbro Kulturhus där vi övernattar. Duschar, tar det lugnt och småpratar med värdinnan Anette och Uffe Bergkvist om loppet, livet och allt däremellan. Jag tänker att det här kanske inte är slutet på livet trots allt.
Och varför titta bakåt? I backspegeln finns förstås lite kunskap som kan vara bra att ha, och visst lärde jag mig någonting. Kanske lyssna lite bättre på kroppens signaler. Med den kunskapen kan inget längre gå fel. I veckan ska det fixas med läkarkontroll och en rundsmörjning så att lungorna är med i matchen fram till denna veckas lördagsnöje med Hornindal Rundt.
Nästa år då d....ar!
Förresten; Ni har väl anmält er till Å-simmet i Voxnan. Om inte är det hög tid att börja planera in det loppet. Nästa helg den 11:e juli går starten. Vi ses där!
 |
| En träff med ambulansen fixade problemen, dock lite sent |
 |
| Växlingsområdet |
 |
| Cykeln redo för race |
 |
| Tyvärr hjälpte det inte ens att sova med cykeln innan loppet |
Årets Vansbro tider. En usel simning och hyfsad cykling blev resultatet. Bara att bita ihop. I helgen ska det springas ultralöpning, jag har fått en kortisonkur ordinerad så nu bör det inte finnas några ursäkter till ytterligare ett misslyckande.
Vansbro Triathlon | Inofficiella resultat
Person
| Namn | Domanders, Ulf (SWE) |
| Klubb | Gävle Triathlon Klubb |
| Åldersklasser | Tävlingsklass |
| Startnummer | 850 |
Tävlings info
| Mellantider | Tid | Plac. |
|---|---|---|
| Sim | 00:43:33 | 393 |
| T1 | 00:03:26 | 150 |
| Cykel | 02:42:51 | 277 |
| T2 | 00:01:52 | 198 |
| Löp |
Totalt
| Plac. (M/K) | 0 |
| Placering (Åldersklass) | 0 |
| Plac. (Totalt) | 0 |
| Totaltid (Netto) |
Status
| Status | Brutit |
| Senaste pass. | Löp Ut |
| Startgrupp | Tävling |
| Starttid | 12:04:16 |
Mellantider
| Split | Klockan | Tid | Sträcktid | min/km | km/h | Plac. |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Sim Upp | 12:45:58 | 00:43:33 | 43:33 | 22:56 | 2.62 | 393 |
| Sim In | 12:46:45 | 00:44:20 | 47 | 05:10 | 11.64 | 380 |
| Cykel Ut | 12:49:24 | 00:46:59 | 02:39 | - | - | 344 |
| Cykel In | 15:32:15 | 03:29:49 | 02:42:50 | 01:49 | 33.16 | 302 |
| Löp Ut | 15:34:07 | 03:31:41 | 01:52 | - | - | 296 |
| Mål | - | - | - | - | - | - |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar