Barfotalöparen - Aj aj aj, men det blir nog bättre...

Så har då även jag skaffat ett par barfotaskor. Inspirerad från diskussioner med "Barfota Janne" inhandlades ett par Vivobarefoot skor för att med dem finna om det här är genvägen till snabbhet. Nästan obefintlig sula och lätta skor ger förhoppningar om en grym prestandaökning, framförallt när det gäller tid på milen.

Vi är i Stockholm då jag gör första testet och målet är att göra en kortare sträcka för att inte få problem med vader och fötter som många vittnar om. Med utgångspunkt Kungsholmstorg är planen att springa runt Riddarfjärden, en sträck på ca. 7km. Det borde väl gå. Sagt och gjort på med skorna och ut och spring.

Jag tar det lugnt och försöker hitta en känsla, och visst hittar jag en känsla. Tyvärr mer åt elefanthållet än mot den gasellkänslan jag hade hoppats få känna. Det känns faktiskt lite klumpigt, nja kanske inte klumpigt men inte så lätt som jag trodde det skulle bli. Jag rannsakar varför och tror mig komma på att jag springer fel. Hur var det nu igen?

• Sträck på dig
• Fram med höften
• Luta lätt framåt och låt så att säga gravitationen hjälpa dig framåt
• Använd främre delen av foten. Nu springer jag inte på tå men ändå låta mellanfoten ta landningen i steget

Jag saktar farten, sträcker på mig och tar allt från början. Försöker tänka på att springa "riktigt" och se det går faktiskt lite bättre. Det här kanske fungerar ändå. Barfota är grejen! Tänk om man hade haft den här kunskapen när man gjorde lumpen. Lejonskorna som erbjöds av det militära utan dämpning och stöd var mer rätt än man kunde tro. Skit också! Vi som i vår okunskap skrattade åt de "värdelösa" skorna. Antagligen skrattar jag igen om 10 år åt det jag tror är så rätt idag. Trender och mode. På något sätt känns det som vi blir lurade likt boskap in i fällan varje gång något nytt rön presenteras. I vilket fall låter jag mig välvilligt ledas in i barfotaland.

Bra träningstrappa på Söder

Efter ett par kilometer vid slussen känns allt bra och jag viker av efter Stadsgårdsleden mot Söderbergstrappor. För här ska löppasset kryddas med jämfotahopp upp mot Cornelisparken och Katarina Kyrka. Vad var det Janne så nu då igen?

- Ta det lugnt i början så att du hinner vänja kroppen.

Tja, vad vet han om hur mottaglig jag är? Det här känns ju toppen och lätt går det med. Efter att Katarina kyrka passerats viker jag av en tur runt Södermalm. Det är skönt att springa lite slumpmässig i Stockholm. Man hittar alltid något nytt och kilometrarna går. Till sist är jag tillbaka på Kungsholmen. GPS-klockan står på 11 kilometer. 11 kilometer på asfalt!

Jag misstänker att det är aningen för långt för att bra för mig så efter passet stretchas det noggrant. Haha! Allt är bra och det gör inte ont vare sig i vader eller fötter. Klart man fixar lite barfotalöpning.

Dagen efter...

Vaknar upp morgonen efter första barfotapasset och kommer knappt ur sängen. Ajajaj! Det gör ont i vader och fötterna ömmar. Nu kommer det, straffet för ignorans. För det gör faktiskt ont, eller ont. Fötterna ömmar och vaderna är stela. Jag trodde verkligen inte att det skulle bli ett problem eftersom jag ändå springer marathon och längre med Saucony Kinwara samt att mina trailskor Innov8 också är en forma av barfotaskor. Men jag är inte van att spring på hårt underlag utan dämpning och nu kommer fakturan i form av värk. 

Men jag tror nog att det kommer bli bra trots allt. Två dagar tog det innan fötterna var tillbaka i matchen och jag har lärt mig att de nästkommande passen ska vara max 2 kilometer för att lära mig springa i de nya skorna. För visst ska jag fortsätta springa med de här skorna. Första försöket får betraktas som en lärpeng som jag delar med mig av här. 

Det är en skön känsla med lätta skor där man faktiskt känner ojämnheter i marken och där dämpningen är minimal. På något sätt krävs det att man springer med bättre hållning vilket jag hoppas kommer ge resultat även utan barfotaskor, t.ex. för marathon där jag inte tror att jag kommer att använda så här extrema skor.

Så summa summarum

• Känslan är att det här är rätt väg att gå
• Gör inte som jag och ge dig ut på en längre tur. Börja smått och öka försiktigt
• Barfotaskor hjälper dig med hållningen. När du springer "fel" blir det tydligare. Förhoppningsvis blir vi bättre löpare genom det.

En ytterligare fundering; Om barfotaskor är rätt. Spelar det då någon roll vilket märke man köper eller hur mycket skorna kostar? Hela idén är väl att det är så lite sko som möjligt, eller? Dt förstås, det är inte bara kvalitet på sko. Vår fåfänga förstås gör att vi i alla fall köper de dyra alternativet i hopp om att det är där den där silverkulan vi letat så länge efter finns.

Möjliga skovalen som nu finns i hyllan. Innov8, VivoBarefoot och Saucony

Nog om barfotaskor. Jag måste även passa på att rekommendera två sommarpratare. Ofta tycker jag de sommarpratare är ganska tråkiga. Standardrecept med en snyfthistoria eller ett evig snack om jaget. Men här kommer två program som jag verkligen gillar.

Först, varnar Johan Rockström i sitt Sommarprat för konsekvenserna om vi inte tar miljöfrågan på allvar. Nu! Vi är i tionde ronden och chansen att vi ska resa oss minskar drastiskt.

Om vi inte lyder Johans råd kommer vi att få stor nytta av ZOMBIEÖVERLEVNADSEXPERT Herman Geijers råd i sitt sommarprat. Lyssna och bli förberedd. Välj själv om du vill ta Johans proaktiva råd eller ta konsekvensen av att vi inte tänker på hur vi behandlar vår planet och då kommer du ha en bättre chans med zombieöverlevarkunskaper.

Förresten! Glömde gratulera klubbkompisen Patrik Florén till genomfört Ultratri, http://www.gd.se/sport/halla-dar-1036

9+3 km simning

195+315 km cykel 

23+70 km löpning

Finns bara ett ord, Imponerande och respekt! Hoppsan det var visst två ord. Men det är han värd:-)

Mina fötter är i vilket fall hela igen och på söndag är det race dags. Denna gång i San Fransisco och SF Marathon. Vi hörs igen