Den här bloggen beskriver ett sätt att starta en resa mot Ironman och marathonresor. I min blogg kommer jag berätta om några roliga och viktiga händelser som sker på vägen mot mina mål.
Det finns enligt mig inget bättre sätt att upptäcka städer än att springa igenom dem. Det blir helt enkelt en annan närhet jämfört med att sitta i sightseeing turer eller liknande. Näh ska man lära känna nya städer då är det bara att ge sig ut och spring rejält vilse. Nja inte helt vilse, en GPS-backup eller telefon är nog bra att ha. Men att springa utan mål och bara ramla in i situationer eller platser som verkar spännade ger en skön känsla för den stad man besöker. Se bara till att ha laddade batterier. Råd baserad på egen erfarenhet :-)
Veckans resa till Berlin bjöd framförallt på en rejäl förkylning som hindrade det mesta när det gäller både löpning och andra aktiviteter. Men i vilket fall hanns det med att besöka några julmarknader där det dracks Gluewein och varma punsch drinkar tillsammans med traditionell tysk julmat. Skönt att se att det inte finns en massa plastigt skräp och lösgodis på dessa marknader. Svenska marknader som jag minns dem består enbart av prylar du helst böra vara utan. Åtminstone en morgonlöptur hanns det också med där jag äntligen fick upptäcka lite av Berlins innehållsrika historia.
Nedan följer några foton från morgonens löpning.
Lite av ironi när Mall of Berlin breder ut sig rakt över där muren tidigare gick. Måste göra ont i Stasi snubbarnas hjärta
Graffittin på de delar av muren som finns kvar är klart värd att beundra
På många platser i Berlin påminns man av den tidigare uppdelningen mellan Öst och Väst-Tyskland. Det känns om att detta hände för hundra år sedan, men det är ju faktiskt endast dryga 25 år som gått sedan detta var en verklighet.
Jag passade på att fånga några foton från en av utställningarna. Se nedan. Det blev ovanligt många stopp bland sevärdheter på morgonens löptur kan jag säga.
Möjlighet finns att sätta sig i en hederlig gammal bubbla eller folkabuss för att uppleva en tid som varit. Kanske förstärker det känslan
Nu är en period som det inte händer så speciellt mycket rent tävlingsmässigt. Jag är tom på planer och det känns riktigt skönt. Har dock kommit igång med uppbyggnadsträning för vilka utmaningar som står på tur inför nästa år. Många tankar men inget bestämt, i vilket fall hindrar det inte en allsidig träning.För det är just uppbyggnad och allsidighet som gäller nu toppat med en dos styrketräning. Gymmet är inget ställe som jag har besökt med någon större frekvens eller entusiasm men nu verkar proppen ha släppt ett hack och jag börjar finna ljuspunkter i att lyfta vikter. Det jobbigaste är nog att jag är så svag, men vem bryr sig om det egentligen förutom jag. Lika bra att börja gräva där man står.
Friskis & Svettis besöks i vilket fall regelbundet när jag befinner mig på hemmaplan. Hit, Core, Yoga och spinning besöks med glädje. Gymmet besöks aningen motvilligt med en ambition att bli starkare.
På hemmaplan; Ja just det. Hemmet är en position där jag inte befinner mig så ofta dessa månader före jul. Veckorna spenderas på olika orter i Norden och helgerna har även de privata äventyr, hemmet besöks tillfälligt för att packa om väskan. Roligt förstås, och speciellt roligt när man har disciplinen att träna på resande fot.
För två helgers sedan var vi publik på Roslagen Open Crossfit där min dotter och hennes lag tävlade. Kanske är det därför jag själv har insett att gymmet behöver besökas oftare :-) Imponerande att se dessa atleter som är både spänstiga och starka. Otroligt mäktigt! Emelies lag kom på tredje plats; Stolt far med andra ord :-)
Förra helgen spenderades i Oslo med familjen där vi lyxade till det rejält men där det även blev en hel del träning. Dels för att jag som vanligt träffade Jamie, dels för att under det här besöket var ytterligare en vän från Nya Zeeland som vi lärde känna på Everest på besök i Norge.
Nåväl; Några snabba sightseeing turer genom Oslo blandat med mycket snack, skoj och givetvis en massa hopp. Vi har alla tre våra signum att hoppa i olika poser så givetvis fångades vi alla tre i favoritpositionerna.
Här är det jag som tar ett hopp i solnedgången
Jamie fångas i farten
Chris gör ett jättehopp
När man är i Oslo måste man bara passa på att njuta av alla statyer och konstverk som står i många gathörn. Framförallt förstås Vigelandsparken med alla konstverk som trängs i parken, men det finns även konst i nästan samtliga gathörn. Bara att jogga genom stan och man får en skön dos kultur förutom välbehaget av själva löpningen
Vigelandsparken är ett givet besöksmål i Oslo. Ovan, favoriten i parken
Som av en händelse avgjordes Bislett 6, 12, 24 & 48timmars loppen den här helgen. Vi passade på att ta en vilopaus både under fredags och lördagens löpning för att kolla statusen på löparna. Jag jorde dessutom ett snabbbesök för stt se hur löparna såg ut strax före målgång. Vad ska man säga? Ta en titta på filmen nedan där du ser nummer 36 som sprungit 35 mil och 47 timmar. Kan du se dig själv springa där? Han ser dessutom oförskämt pigg ut!!
Skaplig tidtagningstavla där sträckan är 34 mil och tiden 47 timmar. Inga vanliga människor som springer i Bislett
Att bara titta på är sällan roligt, att själv delta är nästan alltid roligt. Jag har allt för länge sett kite-flygarna från stranden och tänkt; Där borde man ha varit, det måste bara vara en skön känsla att skära vattnet med en bräda i hög fart endast med vindens hjälp. Men det är aldrig försent att börja, det fick jag besked om i somras under vårt besök i Santa Barbara när jag träffade några kite gubb-grabbar i min egen ålder (45-50, men som tror de är 30) som bemästrade vinden som de var ett med den.
Jag frågade om det var försent att lära sig kita i min ålder eller om det rentav fanns en gnutta hopp; Se på honom fick jag till svar; pekandes ut i vattnet. Killen därute är bäst av oss och han började för några år sedan, han är förresten 75år ung. Bra! Då finns det inte några hinder tänkte jag och inget hände förrän jag återigen låg på stranden i Mallis och tittade på ett gäng som kitade därute. Skulle man inte? Och inget hände igen...
Förrän i torsdags då jag satt på tåget och plötsligt slogs av en gnutta feeling och oåterkallig känsla av att nu är det nog dags. Började surfa på nätet och hittade snabbt http://www.kiteboardcenter.se/. Nu ska jag tamigtusan få ändan ur vagnen! Ringde direkt de telefonnummer som stod på hemsidan och fick prata med Björn.
- Visst kan vi hjälpa dig och vi har dessutom ett kurstillfälle på lördag. GULP!
Men det här var ju bara en dröm!
Jag fantiserar egentligen bara om att kita, tänkte jag. Öh... Jag ringer dig i eftermiddag, ska bara kolla om jag får med någon kompis. Här gäller det att vinna tid.
Skickar runt en intressefråga till lämpliga mottagare i adressboken. Ingen nappar! Ringer Maria för att finna stöd och kanske även få veta att vi är uppbokade i helgen av något annat; Här ges heller inget stöd. Vi har bara bokat bio men det avbokar jag. - Jag tycker du ska åka, du pratar ju alltid om kite när vi är på stränder. Hm.. Inte ens stöd med ursäkter hemifrån, det här ser mörkt ut. Jag funderar några timmar när det plingar till i telefonen och ett SMS landar i luren.
Öh, vad gör man nu?
Lätt panik! Som vanligt har man gått på känsla och nu är det bara att bestämma sig. Jag ringer upp Björn och meddelar att jag inte har fått med någon kompis men jag är definitivt fortfarande intresserad. Det är ju som sagt trots allt detta jag drömt om.
Fint; Säger Björn. Vi kör igång på lördag, kom till Utöv. 1A Schweizerbadet. Ta med varma kläder, mat och en regnjacka att ha utanför våtdräkten så kommer det här bli toppen. Hoppsan! Tja, nu är bollen rullning så; NU KÖR VI!
Våtdräkt på och redo att lära mig kitesurfning
Kurs i kitesurfning
Så då står jag äntligen här, redo att lära mig kitesurfning. Vi är fyra stycken tappra som inte låter sig hindras av novembervädret, eller kanske jag ska säga septemberväder för det är ändå +12grader i luften och perfekta kitesurfningsvindar på 6-9m/s hör jag kursledarna berätta, nu finns verkligen ingen återvändo.
Kl. är 09:30 när vi träffas för inledande teori på Schweizerbadets strand. Vi får en genomgång av kitens olika lägen och var kiten ska stå i olika situationer samt att vi går igenom säkerhet och kutym mellan "oss" kitare. Stranden börjar fyllas med andra kitesurfare som också har insett att detta är kanske en av de sista bra hlegerna för kitesurfning denna säsong. Nu blir det en dyster period för dem fram till att snön kommer och det går att snösurfa. Ganska trevligt med en åretrunt sport.
Kitens olika zoner gås igenom
Teoripasset tar inte mer än en timme och så är det dags att köra igång och det första paraktiska momentet är att pumpa upp kiten och fästa linorna. Inte så komplicerat som man tror, överraskande dock att man pumpar in så hårt lufttryck i seglet.
Men det klart; Stabiliteten måste fås någonstans och pumpa luft för stabilitet verkar logiskt då kiten även ges flytkraft, något som det senare visar sig behövas. Det går snabbt att få ihop prylarna och nu ska vi ut i vattnet för det som vi både önskar och fasar över är detta tillfälle när teori ska omsättas i praktisk handling.
Kiten pumpas med ca. 7-8bars tryck, första konditionsmomentet.
Jamen då är en kite redo för lite action
Vi trär på oss selen som senare kiten ska fästas vid, hmm.. så det är så det fungerar, kiten sitter alltså fast och det "enda" vi behöver göra är att styra. Det låter mindre jobbigt. Det fungerar även förvånansvärt bra med våtdräkt i det kalla vattnet, man fryser nästan inte alls. Kanske man ska förlänga simträningen utomhus är min tanke när Sylvain som är min instruktör förklarar grunderna.
Det ser lätt ut när han visar grundtekniken för att komma upp ur vattnet!
Så är det då min tur, min första uppgift är att hålla kite vid kl. 12. Alltså rakt ovanför huvudet där kiten inte har någon dragkraft utan bara flyger fint. Det fungerar faktiskt tänker jag. Men som de flesta nybörjare gör oavsett vad man ger sig in så överkompenserar jag rörelserna, vilket innebär att jag tappar kontrollen och kiten hamnar i Power Zone (Det är det läge där det går fort som tusan) Vips! jag rycks upp ur vattnet i en rasande fart, som av reflex drar jag bommen mot kroppen vilket gör att kraften ökar i kiten och jag bodysurfar hängande efter den skenade kiten.
Hoppsan! Regel nummer ett och egentligen en väldigt viktig regel är bruten. När du tappar kontrollen ska bommen släppas. Jag hör Sylvains lugna röst som blir alltmer fjärran säga; - Släpp bommen! Plötsligt vaknar jag och släpper bommen vilket gör att kiten kraschar i vattnet och jag är klarvaken och full av adrealin. Sylvain är lugn, han har nog sett det här hundra gånger förr.
Istället för att säga, vilken tur att du överlevde, varför gör du inte som vi gick igenom nyss; Säger han lugnt. Bra nu får vi öva att launcha kiten. Härliga instruktörer! Jag får många tillfällen att launcha kiten och blir efter ett tag riktigt duktig på att starta efter krascher. Repetition är kunskapens moder, tänker jag för att hålla modet uppe.
Men framstegen kommer fortare än man tror. Vi är två elever per instruktör och tillfället när den ena kör kan man ägna sig åt att reflektera över de egna försöken och se på kursarens misstag och lära av det. Dessutom får man vila en stund vilket faktiskt är skönt. Vi blir duktiga på att launcha och krascherna blir färre så instruktören tycker att nu är vi redo för nästa moment. Body surfing!
Alltså body surfa; Surfa fast utan brädan. I det här momentet lär vi oss att hålla kiten i dragläge, det krävs lite rörelser för att kiten inte ska krascha och det fungerar bra att hänga efter när kiten ligger i Power Zone. Märkligt det som kändes som en nära döden upplevelse i början är nu riktigt häftigt och jag kan redan kontrollera kiten och gå tillbaks till klockan tolv från dragläge. Vi bodysurfar en stund och får en känsla då Sylvain meddelar att nu är vi mogna för att kitesurfa på riktigt.
Det här är lite svårare; Nu ska vi hålla koll kiten med en hand och fästa brädan i fötterna med andra handen. Sylvain hjälper till i början och så är det dags för första försöket. Jag ligger i vattnet med kiten i klockan 12; Nu ska det ske! Drar snabbt ned bommen med fullt drag vänster följt av fullt drag höger. VIPS! Jag flyger upp ur vattnet och tappar brädan och kiten kraschar. Ingen fara, jag har ju blivit expert på att launcha. Gör ett nytt försök drar ned till vänster aningen försiktigare följt av bommen åt höger. Näh alldeles för försiktigt och jag hör Sylvain säga, släpp! Ta tillbaka kiten i klockan 12 och försök igen. Så här går det några gånger, jag tar i för mycket och ramlar, tar i för lite och inget händer.
Förrän! Ta mig tusan jag står på kiten och håller den i PowerZone. Jag kitar! Hinner jag tänka, sekunden efter kraschar jag och kiten. Lite besviken men överväldigad av känslan över att ha blivit dragen av vinden. Vilken kraft, vilken känsla! Nu förstår jag kiting-sjukan; Jag menar det här är beroendeframkallande. Jag vill testa mer och är strax efter redo för nya startförsök, följt av nya, följt av... Jag kraschar, misslyckas med att komma upp ur vattnet, men nu är jag hyfsat bra på att rädda kiten vilket gör att omstarten blir fler. Resultatet blir till sist, som bäst 10 meter på brädan med kiten i luften, sedan är dagen över. En dag som har gått alltför snabbt som dagar gör när man har oförskämt roligt. Men det börjar bli mörkt och vi ska plocka ihop prylarna så allting har ett slut, hur kul det än är.
Sylvain ger sig ut i vindarna och det ser oförskämt lätt ut när han i hög fart åker fram och tillbaka och flyger flera meter upp i luften. Damn! Jag vill också kunna det där. Istället börjar jag vandra upp ur vattnet och slås av insikten att jag inte klivit ur vattnet på 5 timmar och när jag tänker efter har jag även glömt att äta matsäcken. Snacka om farligt beroendeframkallande, jag inser även att jag är rejält nedkyld. Jag har glömt att känna efter tidigare för att det varit så roligt att kita. Men nu fryser jag rejält. Brrr! För att bli varm måste man byta om utomhus och torka för att sedan få på torra, varma kläder. Nu känner jag även att det är november. Men vad gör det? Jag har haft en fantastisk dag. Lärt mig att kita 10 meter och fått mersmak. Jag ska bli en kitare! Eller rättare sagt nu är jag en nybörjarkitare. Redan efter en dag! Vem kunde ha trott det?
Är då det här något för dig? Jag tror nog att vi samtliga har suttit på stranden med en drömmande blick mot de kitepiloter som snabbt skär vattnet och stundtals flyger fram med vindens hjälp. Nu vet jag att det det är inom räckhåll och redan efter en dags kurs. En dag som för övrigt var oerhört rolig tar dig ett steg närmare att kunna surfa. Är du van vindsurfare eller har riktigt bra känsla för vindar kanske det går snabbare. För egen del klev jag in i utmaningen utan erfarenhet av någon form av vattensport och det fungerade ändå, vilket innebär att det sannolikt går bra även för dig.
Hur gör du nu?
Så här lätt är det att bli en nybörjarkitare. Du ringer Björn på Stockholm Kiteboard Center (i alla fall om ni bor i mellanSverige, annars Googlar ni efter motsvarande kurs på er ort), ni såg själva hur lätt det är att bli anmäld i början på den här bloggposten; Nej! Du kommer inte att ångra dig så ring. Det är nämligen lika roligt som det ser ut. Själv undrar jag bara var jag ska hitta tiden mellan alla andra aktiviteter, men sånt brukar ordna sig.
Kör hårt nu! Vi syns på långgrunda stränder framöver :-)
I övrigt går jag i väntans tider. På måndag avgörs Lotteriet i Norseman 2016 och jag finns med i dragningslistan. Som sagt var finns tiden att hinna med allt roligt?
