Viruddenloppet 10km - Gotland

Mitt under brinnande Stockholmsvecka i Visby kallar Närs idrottsförening till ett evenemang av en helt annan karaktär. Samma vecka avgörs nämligen Viruddenloppet med start och målgång på Närs idrottsplats ca. 5 mil ifrån Visby. Tävlingen växer i samma takt som antalet löpare ökar och i år lockade tävlingen över 600 löpare och jag är en av dem.

Först efter en dag med sol & bad på stranden i Tofta beger vi oss av mot När. Nåväl, inte enbart en dag i solstolen; 2.5km simning efter Toftastrand hanns också med.
Det härliga med Gotland är att det är vackert var man än åker på ön. Är det bara skog så imponeras man av de kraftiga tallarna som aldrig blir riktig långa som på fastlandet. Här får tallarna stå låga för att klara av vind och blåst, ett tuff liv. Emellan skogarna kommer små byar med ståtliga kyrktorn vars siluetter sticker upp över de stora åkrarna. Gotland är helt klart ett av Sveriges vackraste områden.

Men jag är inte här för att beundra naturen och Gotland som sådan. Här finns också ett lopp som ska springas!

På Närs idrottsplats hämtas nummerlapp ut och den vanliga i "väntan på loppet" nervositeten infinner sig. Men det här loppet skiljer sig ändå ganska mycket från många andra lopp. Det flesta som är här verkar befinna sig i ett semesterläge och familjer med picknickfiltar blandas med löpare som värmer upp på fotbollsplanen där starten snart ska gå. Även jag känner mig lugn och bekväm även om jag liksom de flesta andra män springer och kissar typ 150 gånger innan start. Kvinnorna i loppet har det svårare då kön till damtoan ringlar lång. Vilken tur ändå att man  föddes till man.
I ett millopp vill man ha en målsättning och min är som vanliga att gå under 40 minuter på milen (sub-40). Borde inte vara omöjligt då banan är flack och lägsta banpunkten är 3 möh och högsta 13 möh. Just innan start tittar jag på min Garmin och konstaterar att batteriet är dött. Så var det med den tidtagningen. Ingen fara, jag brukar ändå bara bli stressad av att veta mitt tempo.

Startfältet i Viruddenloppet 10km 2014

Allting fungerar klockrent i arrangemanget och klockan 19:30 går starten och vi är på väg...

Dock finns det ett hinder för mig att uppnå sub40. Min oförmåga att springa smart! Jag följer med flocken som vanligt och blir trött efter 3 km. Som en klocka, vem behöver tidtagning? Jag saktar ned på tempot och  försöker hitta en bra rygg som springer aningen långsammare än jag själv vill springa för att få pacing hjälp. Tyvärr kommer de flesta alltför snabbt. Ok har man satt sig i denna situation får man själv ta sig ur den. Andra hälften av loppet springer jag därför till största del själv och filosoferar på allt möjligt medans löpturen sträcker sig över Gotländska ängar. Efter 8km springer dam trean förbi och ser att jag är trött. Jag får några uppmuntrande ord som piggar upp en stund men vartefter hon försvinner går jag tillbaka till mitt eget filosoferande och låter tempot komma i andra hand.

3 km och allt är lugnt (så här länge)

Just uppmuntrande hejarop och publik fanns det gott om efter banan. Vid samtliga gårdar vi passerade verkade familjer gått man ur huset för att heja på löparna. Banan passerade dessutom start & målområdet två gånger där anhöriga och andra intresserade samlades och hejade på oss alla ivrigt.

Skylten 500 meter kvar till mål passeras och jag hör löpare bakom mig. Två löpare verkar kämpa mot varandra och min ryggtavla  är en motivationsfaktor för dem. De sista krafterna mobiliseras och utan att titta bakåt förstår jag att de är nära men de verkar inte ta in på mig. 150 meter kvar och nu gäller det att inte förlora någon spurtstrid. Jag ökar med min egen motivationsfaktor att Maria säkert står med kameran vid målrakan. Här gäller det att se bra ut!

Målsnöret korsas och den engagerande speakern följer spurtstriden bakom mig. Skönt! Viktigt att inte förlora placeringar just före målgång. Den regeln gäller oavsett hur långt efter man är. Någon stolthet bär man väl ändå.

Målspurten. Viktigt att avsluta med stil oavsett hur långt bak i fältet man är :-)

Sub-40 då? Nja den här gången låg det en ocean av tid emellan mitt mål och min förmåga. Tiden blev 43:15... Det gör egentligen inte så mycket. Jag hade en riktigt trevlig löptur i ett väl arrangerat lopp och uppfyllde mitt huvudsakliga syfte med min löpnin: Att ha kul! För er andra semesterfirare på Gotlandrekommenderar jag er varmt att delta Viruddenloppet. Att springa ett lopp mitt i semestern blir ett skönt avbräck i semesterlunken.

Dessutom om man är på Gotland är det aldrig långt till idrottsplatsen i När var man än befinner sig på ön. Så till nästa år. Anmäl er, för det här var en riktigt trevlig tävling!

Mer information om Viruddenloppet hittar du här: http://www.virudden.se/loppet.shtml . Två olika distanser löps 5 & 10 km + ett barn & ungdomslopp
 

Å-simmet - Semesterutmaningen

Å-simmet

Jag och två av mina bröder pratade om att göra en simtur efter ån Voxnan när vi träffas i juli. Sträckan blir ca. 6.5km nedströms ån med start vid Kägelholmen och målgång i byn Ovanåker. Att simma 6.5km blir en bra träning inför Ironman även om denna simning kommer att ske nedströms så blir det en tid i vattnet som kroppen får vänja sig vid.

Om man planerar något i dessa tider så är det förstås dumt att inte bjuda in andra, speciellt eftersom det är så himla enkelt att skapa ett event med hjälp av sociala medier som Facebook, Twitter m.m. På det viset skapades också eventet Å-simmet dit vi bjuder in andra som tycker simning är kul och som tror sig klara av att simma 6.5km i lätt nedströms.

Den planerade simrutten i rött

Planen är i det här läget ganska grov och beror till stor del på hur stort eventet blir. Så här långt har vi enbart satt upp ramarna lite löst enligt nedan:

• Blir vi många deltagare skapar vi fartgrupper men det är viktigt att inga simmare lämnas ensamm. De fartgrupper som ordnas håller därför ihop. Blir man trött går det förstås att vänta in en långsammare grupp och ansluta till den.
• Vi kommer försöka få följekanoter där vätska och energikakor serveras
• Det kostar inget att vara med och är öppet för alla.
• Det är ingen tävling utan en kul grej som ska få bli ett skönt minne för oss alla.
• Längs med simrutten följer den Gamla landsvägen vilket gör det möjligt att simma en kortare sträcka och bli upphämtad om man blir trött efter vägen

        

Vilka är vi då som ordnar eventet? Törs du hänga på? Svaret är det törs du definitivt! Vi är mediokra simmare som inte kommer hålla någon enorm tävlingsfart. Vi planerat att crawla i ett ganska längsamt tempo för att säkerställa att vi har roligt under resans gång. Vill du simma bröstsim så går det förstås bra då det blir det en långsamgrupp för bröstsimmare. Är du tävlingssimmare eller duktig simmare så blir det en snabbbare grupp för er. Sträckan blir den samma oavsett vilket tempo vi håller. :-)

Vi tror att du provat på att simma lite längre sträckor. Kanske Vansbro Simningen eller halva Vansbro och tror att en längre simning passar bra för att möta dina målsättningar. Men visst vågar du prova på! :-)

Lite fakta

När?: 25:e juli klockan 10:00

Starten: Vi startar vid sommar cafét Kägelholmen som ligger just bredvid väg 301 om man passerar Edsbyn i riktning från Bollnäs. Här finns möjlighet att parkera bilen samt att skjuts tillbaka till bilen efter avslutad simning ordnas.

Målgång: Vid bron i Ovanåker närma Ovanåkers Kyrka simmar ni i mål. Här ser vi till att dina ombyteskläder väntar på dig och att det även finns möjlighet att samåka tllbaka till strten vid Kägelholmen.

Var snackas det? Alla frågor och diskussioner håller vi på FB-gruppen Å-simmet. Gå med i gruppen så fås all information där. Här hittar du FB-gruppen: https://www.facebook.com/groups/1640409182851291/

Välkommen att hänga på för det här blir skoj!

Målgång vid bron i Ovanåker

Sköna miljöer att simma i

På vissa ställen får vi lite bättre hjälp av strömmen :-)

Rödbron strax utanför Edsbyn

Mot nya höjder...

Vy mot Oslo från Lindøya

Semestern börjar i Oslo och värmen i stan gör att vi väljer att ta en av båtarna till Lindøya som är en av öarna just utanför stan. Väl på Lindøya låter vi sol & bad vara det bekymmerslösa ämnet för dagen. Efter en heldag i solen åker vi båten tillbaka till Oslo där vi stannar och tar vi igen oss på en av restaurangerna i hamnen. Jag har just beställt en fisksoppa och en kall öl då jag skickar ett SMS till min kompis Jamie med följande text:

- Känner mig redo för en löptur, har du lust att följa med?

Svaret kommer blixtsnabbt tillbaka:

- Gärna, jag står i hallen med löparskorna på. Är du på väg nu?

Gulp! Rutinfrågan fick ett snabbare svar än väntat. Jag ser mig om efter servitrisen och hittar henne ganska snabbt vartefter jag går och frågar:

- Kan jag byta ut min öl mot ett glas vatten? Tack så mycket.
Textar tillbaka till Jamie att jag behöver en timme för att ta mig tillbaka till hotellet samt springa till bilen för att hämta löpskorna. Det är för skönt att man har som vana att vara impulsiv och handla innan man tänker annars hade löpturen definitivt blivit inställd för dagen.

Att tala om för en vän att man ska ut och springa även om man innerst inne inte riktigt orkar är ett bra sätt att ta i sig ut. Det bästa med att fråga en kompis är att det oftast är ömsesidigt då den man frågar med stor sannolikhet också behöver en motivationskick för att ta sig ut. Förutom Jamie då förstås som trots att stekande sol och 30-gradig värme står redo och motiverad för 21 kilometers löpning.

Jag äter snabbt upp maten och kilar väg till hotellet för att byta om. Maria & Amanda stannar kvar på restaurangen och sippar vidare på ett glas rosé i den gassande solen.

Lite mer än en timme senare står jag utanför hotellet redo för löpning och möter Jamie som väntat. Underbart! Jamie och jag som har ett antal resor tillsammans i Afrika, Nepal, Ryssland, Norge och Sverige. Givetvis finns en massa minnen att avhandla och nya äventyr att planera. Lite småprat om vad som hänt den senaste månaden sedan vi sist träffades.
Jamie berättar att han bl.a. slutat röka sina 20 cigaretter om dagen och känner en rejäl boost i löpningen och därför bokat in sig på Stockholm Ultra 100km och 5 ytterligare marathons som en förberedelse till när vi träffas i oktober för att springa Frankfurt Marathon. Imponerande! Kanske man ska börja röka för att få möjlighet att sluta och få uppleva den kicken...

Den planerade löprundan sträcker sig från Solliplats efter de fina vägarna runt Huk och Bygdøy ut mot Lysaker och tillbaka till Solli. Jag känner mig stel som ett kylskåp medans Jamie springer lätt som en fjäder; Jag kämpar för att hänga på och förstår att en dag på stranden tydligen tar hårt på kroppen och en massa prat i 4.30 tempo gör mig snabbt trött; Fasen vad bra man blir när man slutar röka! Vi får helt enkelt blanda löpning med lite promenerande för att jag ska kunna följa med i diskussionen. Finns ingen rättvisa i Världen...

För er som är i Oslo och söker bra löprundor  kan jag varmt rekommendera området kring Huk. Smala grusvägar, och promenadstigar som böljar fram genom fina miljöer gör löpningen njutbar och dessutom inte långt ifrån citykärnan så det är lätt att ta sig hit som en del av löpturen oavsett var du befinner dig i centrala Oslo.

Löprunda från centrala Oslo mot Bygdøy och Lysaker

 När vi väl har funnit ett tempo som jag kan prata i börjar planen på en ny resa ta form. Vi har tidigare pratat lite löst om att ta en tur och bestiga Aconcagua i Chile som är en av 7 summit topparna och visst vore det roligt men Aconcagua står ju där den står och kommer finnas kvar i framtiden enas vi om. För det finns annat som lockar mer för oss båda visar det sig.

Iran och Demavend

Vore det inte intressant att spendera lite tid i Iran? Huvudet på spiken! Jamie har tänkt samma tanke och snart är planerna igång. Personligen har jag hört mycket gott om att turista i detta land och speciellt på landsbygden. Men det är inte enbart att se sig om i Iran som lockar. I Iran finns den ståtliga toppen Demavend som når 5610möh. En besök på toppen av Demavend verkar vara en härlig upplevelse som dessutom borde kunna kombineras med ett marathonlopp någonstans i mellanöstern. Tanken på att starta i ett marathonlopp efter en tid på över 3000möh färskt i kroppen ger förhoppningar på en bra tid och som en bonus i ett marathon på en intressant plats.

Demavend det högsta berget i hela Mellanöstern och den högsta vulkanen i hela Asien

Demavend (Persiska:دماوند Qolleh-ye Damavand), är en vilande vulkan och högsta berget i Iran, även hela Västasiens högsta berg.Vulkanen ligger i Elburz och är det högsta berget i hela Mellanöstern och den högsta vulkanen i hela Asien.

Tanken är väckt vilket brukar betyda att den blir av. Här behövs bara endast lite mer planering för det kommer definitivt att bli en grymt intressant resa som jag säkert får tillfälle att återkomma om i en senare bloggpost.

Lite info om Demavend finner du på Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Demavend

GAX 100 miles och Full Moon race har avslutats

Har med spänning följt löparna i GAX 100miles tävlingen det senaste dygnet. Imponerad av vad detta gäng åstadkommer och hur lyckat arrangemanget verkar kan få vem som helst att vilja tänja på de egna gränserna. Deltagarna beskriver 16mils löpning i enbart positiva ord (kanske tillsammans med lite smärta). En känsla i magen får mig att tänka att det är dags att göra ett försök på sträckan. Kanske blir det Iran och Skåne på menyn nästa år.

Här går det att läsa om loppet beskrivet av några av löparna som sprang

• http://ultra-ragnar.blogspot.com 
• http://ultrarunner.nu/satsommar-i-osterlen/
• http://coyntha.wordpress.com/2014/07/16/the-gax-100-miles-12/
• http://www.funbeat.se/blogs/show.aspx?BlogPostingID=157865&PersonNotificationTypeID=104 
• http://fredriknorlin.com/2014/07/19/the-gax-100-miles-2014/

Dagens ord får bli ett Iranskt uttryck som lyder: Du kan lika gärna klättra upp för Demavend - Något som sägs om något ska beskrivas som ett omöjligt uppdrag.

Cykelpolare efter Karl Johans Gate

Träningsvärk och långpass på cykel

3 dagar efter F&S offroadpass och träningsvärken vägrar släppa. Niklas och Ulrikas pass var definitivt en behövlig genomkörare för muskelgrupper som har fått allt för lite uppmärksamhet den sista tiden.

Oroande!? Det känns onödigt att benen har svårt att ens klara att gå ned för trappor när första semesterdagen bjuder på en cykling till Edsbyn med mål att hitta ett snittempo på 33km/h. Men jag kan inte tänka mig att träningsvärk mår dåligt av lite ansträngning även om benen inte besitter full kraft. Eller gör den det? Träningsvärk kanske är kroppens sätt att markera att man bygger muskler. Det där måste jag forska lite i.

Bestämt är bestämt och lite träningsvärk stoppar inte en planerad cykling. Det gör heller inte vädret då solen är stark och temperaturen visar 25grader redan klockan 8 för att under dagen stiga ytterligare några grader.

Att cykla i 28graders värme rimmar bra med de tankar som föddes efter Vansbro Triathlon. Varför tränar man inte mer i extremförhållanden? Det är ovanligt att lopp ställs in p.g.a. väder men däremot vid träning är det lätt att ställa in bara för att det regnar, snöar eller helt enkelt är "för" varmt. Det här måste det bli ändring på. Jag menar varför ska man bara träna när det är mellan 10-20grader. optimala förhållande har en tendens att inträffa mer sällan så det gäller att vänja kroppen i mer obekväma situationer.

Cyklingen då? Jo tack den gick grynt bra. Det tog ca. 2mil för träningsvärken att försvinna och 15mil forcerades relatvt snabbt med endast två snabba bensträckare. Däremot har jag en bit kvar till 33km/h snittempo. Snittet den här resan blev 30.5 km/h. Bara att hoppa upp i sadeln igen och köra långpass för trots allt är cyklingen 60% av tiden på ett Ironman så här finns tid att vinna på att vara stark.

Mer roliga saker som händer under semestern är att jag och mina bröder tänker simma efter ån Voxnan. Med start vid Kägelholmen i Edsbyn simmar vi till Ovanåker. En sträcka på ca. 6.5 km nedströms. Känner ni att ni vill följa med så anmäl er i vår FB-grupp https://www.facebook.com/groups/1640409182851291/. Mer om detta i en senare bloggpost.

Det verkar bli ytterligare en varm dag och den här dagen börjar med 2 km simning efter Gavleån. Passande upplägg. Benen får vila ytterligare ett tag då simning efter Klarälven står på schemat på fredagen.

Engelsbrektsstafetten race report

En veckas återhämtning efter Vansbro Triathlon så är det dags igen.  Den här helgen sker min debut i Engelbrektsstafetten tillsammans med klubbkompisarna i Hemlingby LK. Ett Hemlingby som i år har inte mindre är 5 lag anmälda, måste vara rekord.

Der här var inte bara dagen med min stafettdebut, det var även dagen som sommaren presenterade sig på allvar med med strålande solsken och en termometer på +27grader. Det var definitivt en positiv överraskning även om tillfällena med träningen att springa i värmebölja har varit högst begränsade  i år och kanske skulle det bli lite ovant. Men vem är jag att klaga? Förra helgen klagade jag på att de var kallt. Bäst att hålla tyst och bara springa...

Väl på plats med målsättning att hålla ett tempo på under 4min/km ger några av oss ut för att springa ett uppvärmningsvarv runt banan. Mounir är med och givetvis läggs uppvärmningstempot på 5min tempo med en ökande trend. Förstår vart denna uppvärmning är på väg och släpper honom och Hassan efter en kilometer och lägger mig i behagligt lunktempo som ändå frestar på en trött kropp.

Uppvärmningen är jobbig! Hur ska detta lopp gå? Och vad kommer att hända med mitt 4minuters mål? Joggen runt banan går sakta men trots lågt tempo i 5km är jag både svettig och rejält trött. Börjar misströsta lite lätt och går runt och småpratar med de andra löparna där Fredrik gör klart att han tänker rusa som en vind från start och räknar därefter med att bli trött ganska snart och sakta ned. Hmm... Låter som min beprövade taktik där jag även har en ganska klar uppfattning åt vilket håll den strategin bär. Är nog smart att leta en annan rygg under loppet.

Starten går, jag har första sträckan och nu ska det levereras för laget. Kroppen går från att vara mega-trött till att faktiskt visa tendenser till att vilja löpa. Är det nummerlappsmedicinen som har gjort under igen? Göran Lindqvist ger råd innan start att jag ska ligga lite lågt fram till första backen och inte rusa med pöbeln. Bestämmer mig för att det låter klokt och kör på den strategin medans Fredrik försvinner som en vind.

Hittar ganska snart tempot och ser att Emma H håller ungefär samma fartoch  även om jag vet att hon är snabbare tar jag rygg på henne. Varför inte satsa lite. Jag är ju ändå här för att springa under 4minuters tempo. Bara att hänga på!

Efter en kilometer ser jag att Fredriks strategi håller, tempot har redan dalat och för egen del känns det toppen och vi springer förbi.

Tempot håller i 3,5kilometer därefter orkar jag inte dra och Emma springer förbi och ökar, men i mina ben finns ingen kraft att svara så jag lägger tankearbetet på att hålla sub-4 minutersplanen istället. Passar även på att se mig om i Norberg där det är riktigt fint när banan passerar parken. Trött men glad närmar jag mig till sist växlingen och ska bara lämna över. Hur var det med växlingen nu då?
- Ned med växlingspinnen, check.
- Lämna över till Göran.  Men han står ju 10 meter bort bakom växlingstaketet och jag är trött!

Haltar fram och sinkar sekunder på Görans konto, sorry! Men nu är jag klar och kan bara glida medans övriga lagkamrater levererar. SKÖNT!
Går omkring sippar på lite sportdryck och bara njuter av att ha gjort första sträckan. in egen tidtagning glömmer jag bort att stänga av vid målgång och får leva med ovissheten hur fort loppet gått. Får senare reda på att sluttiden blev 19:52. Målet uppfyllt!

Åter till loppet som givetvis fortsätter trots att jag är klar, fördelen med att springa första sträckan; Emelie springer 3:e sträckan och får en tuff dag på jobbet. Att gå ut i ledning är aldrig lätt och hon går ut för hårt och möter väggen efter några kilometer i värmen. Hon kämpar trots det igenom loppet i en grym fart. Tempot straffar sig dock efter målgång där återhämtningen tar lång tid.

För Hemlingby blir det en framgångsrik dag; Damerna lag 1 slutar på en andra plats och herrar lag 1 står på pallen med en tredjeplats. Mitt lag HLK 2 kommer in på en 12:e plats vilket är särskilt bra då Kjell har njutit lite extra och sprungit vilse i den välmarkerade banan. Underbart! :-)

Efter loppet samlas Hemlingbylöparna på det välkända Elsa Anderssons Konditori goda välförtjänta bakelser och smörgåsar avnjuts. Med den avslutningen åker vi samtliga hem som vinnare.

Belöning även för oss som inte fick medalj. Elsa Anderssons konditori

Imorgon planerar jag att hålla den tidigare upplagda planen (löftet) och ansluta till Friskis & Svettis Offroad pass. Ska bli tufft och roligt. Undrar även om inte en tävling till ska planeras in i veckoschemat då Mörtebojoggen går av stapeln i Ockelbo. Jag behöver definitivt fartträning och vad är bättre ställe än en tävling att träna fart?

Bilder nedan från Engelbrektsstafetten

Hemlingby LKs damer på andra plats

 

Hemlingby LK lag 1 på pallen

Emelie genom parken

Mounir begrundar banan, behövs i den fart han har.

Erik i full fart

HLK Män Lag 2                                                      Totaltid             01:45:34

00:19:51          Ulf Domanders                                                   00:19:51

00:19:09          Göran Lindqvist                                                  00:39:00

00:20:22          Stefan Hedström                                                  00:59:22

00:23:11          Mats Carlsson                                                      01:22:33

00:23:01          Kjell Björk                                                          01:45:34

Resultat Engelbrektsstafetten

Ett liv på på hoppet syns..

Fick se mig själv idag i det senaste nyhetsbrevet från Stockholm Ultra där jag efter 55km gör ett hopp som ser gigantiskt ut, Kul!! Har en vana i mina lopp att alltid hoppa framför fotografer, vet egentligen inte varför men i den här bilden var jag aningen uttråkad men pigg i benen så varför inte hoppa lite? Och såklart; visst är det kul när man fastnar på bild. :-)

Se ultrahoppet på Stockholm Ultra nyhetsbrev

För er som funderar på vilket ultralopp ni ska springa kan jag varmt rekommendera Stockholm Ultra. Har aldrig varit med om mer engagerade och peppande funktionärer i ett lopp. Går bästa att beskriva som 10 mils njutning för att hela arrangemanget och staben som driver är så fantastiska. Lägg därtill alla turister och picknickfiltar efter banan som lyfter fram löparna varv efter varv runt den vackra miljön på Djurgården med blandningen av stad och natur.

Pigg i benen efter 10 mil. Sanningen är att man är aldrig så pigg som 

efter en avslutad utmaning

Idag ser jag framemot Engelbrektsstafetten tillsammans med klubbkompisarna i Hemlingby LK. Rapport kommer senare

Återhämtningens tid är förbi

Oförskämt pigga ben efter Vansbro Triathlon och inga som helst problem som går att härleda tillbaka till helgens prövning. Kanske det krävs lite halvtokiga förhållande för att jag ska prestera bra eller för mig på en anpassad nivå för resultatet är jag nöjd med även om tävlingen blev en duathlon.

I Sibirien i -20 grader när jag sprang Bajkal Ice Marathon på snö och is blev tiden 3:29, I Stockholm Ultra presterade jag riktigt bra trots 30graders värme och 10mils löpning. Däremot i Stockholm Marathon där förhållandena var i det närmaste perfekta för löpning klappar jag ihop fullständigt.

Skellefteå tonar fram bakom fontänen

Nu är jag i vilket fall tillbaka i träning med ett simpass på närmare 2km igår och idag har jag landat i ett soligt Skellefteå där benen får röra på sig i en 9kilometers lugn löpning längs efter Skellefteå Älv.
Kvällsol, värme och mygg ger en indikation på att svensk sommar är på väg tillbaka. Skönt!

Innan avfärd mot Skellefteå hann jag med ett överraskande snabbt möte på Arlanda med Lotta W, kul! Av Lotta får jag lite peppning och styrketräningsinspiration samt rolig feedback på bloggen. Tack Lotta, alltid trevligt att träfffas :-).
Blev förstås inspirerad att göra ett ryck i hotellgymmet och efter löpningen bestämmer jag att passet ska avslutas i hotellgymmet för att bygga den kraft i benen jag saknade under cyklingen i lördags.

Sagt och gjort här ska byggas, jag jag går till gymmet direkt efter löpningen där mitt "erfarna öga" snabbt konstaterar att här finns alla fina moderna maskiner och allt annat man behöver för att bygga en stark kropp. Kul tänker jag och går tillbaka till hotellrummet.
Fanken också! Jag kan helt enkelt inte motivera mig för gymmet även om det är något jag behöver! För mig är det alltför skönt att springa och upptäcka delar av Sverige som man troligtvis inte gjort annars till skillnad mot att vara instängd i ett gym. Jag måste börja med mental bearbetning här för att hitta moroten och glädjen med styrketräning.
Kanske ska jag ta rygg på Maria hemma... Hon som metodiskt lägger in styrketräning efter varje löppass och hon verkar dessutom tycka det är roligt. Är tjejer så mycket duktigare än vi grabbar eller är det bara jag som är lat?

Vi får se; Kanske jag kan prioritera lite mer tid till att vara med Friskis & Svettis gänget igen; Åtminstone på utepassen. Det var riktigt inspirerande och bjöd på en mix av styrka och löpning. Perfekt sätt att lura en envis löpare. Sommaren sitter på svaren men det får bli ett av mina mål.

Dagens citat får sir Roger Bannister stå för. Tycker det passar dagens blogginlägg:
- We run, not because we think it is doing us good, but because we enjoy it and cannot help ourselves…

Skön löpning efter en älv slår gymmet alla dagar i veckan. Men det ska det bli ändring på. Dagens löfte blir att finna gymglädjen