Jag sitter framför datorn och följer mina klubbkompisar som kör Ironman Kalmar idag. Från klubben deltar ett tio-tal medlemmar och det verkar gå riktigt bra för dem. Kul! Själv är jag förkyld igen och har därför en ofrivillig träningsvila, väl medveten om att jag borde ha min träningstopp under augusti månad för att göra ett bra resultat på min Ironman i Mallorca. I kalendern visas elakt att det idag är endast 6 veckor kvar till startskottet ljuder. Jag tar en titt på min egen race-rapport från förra årets Ironman Kalmar och försöker förnimma sinnesintrycken och känslorna under loppet. Vill minnas att det var i princip magiskt hela tiden. Men det förstås, minnen har en tendens att blekna och förskönas med tiden. Men visst är ett Ironman något speciellt.
 |
| En klubbkompis skickade en blänkare om att jag fångades på ett foto i race-programmet till årets Ironman Kalmar, Kul! |
Nedan filmklipp är talande för var jag egentligen vill vara men avståndet dit känns milsvidd borta. Jag måste helt enkelt göra en plan för att få upp både mängdträningen och kvaliteten på träningen under resterande del av augusti för att sedan börja putsa formen under andra delen av september.
Roligt betyder förstås inte att man leende går till varje träningspass, det gör jag sällan. Jag får istället övertala mig själv varje gång det är dags att träna. Finns det verkligen någon som med ärlighet kan säga; Äntligen får jag ge mig ut, Jippie!! Jag tvivlar. Roligt är det däremot under varje träningspass och efter ett pass med en kropp som svarat på träning och som fyllts med endorfiner av ansträngningen. Det är något som man måste påminna sig om före varje träning för att orka ge sig ut. Så gör i vilket fall jag; Tänker på känslorna efter träning snarare än att glädjas när skorna snöras på för att ge sig ut på ett intervallpass.
 |
| Det är inte alltid kul att träna men effekten av träning är kul... |
Ja just det; Musklernas minne. Muskler mår bra av arbeta även om de är lata av sin natur. Musklerna vill nog helst inte finnas alls verkar det som. Om man låter dem vila ett par dagar så tror de att det är ett accepterat normalläge och sänker genast ambitionsnivån och raderar allt man lärt in i muskelminnet under tidigare träningsperioder. Om man låter dem prestera och påminner dem varje dag så lär de sig snabbt och anpassar sig till de nya kraven. Givetvis kan de få vila emellanåt men det behöver inte vara så länge, en dag ibland eller några efter längre ansträngningar. Går tiden längre än så då har musklerna glömt allt de lärt sig. Magen däremot glömmer inte all mat den behöver, även när du inte tränar på länge så minns magen de stora portionerna den är van att få. Spelar ingen roll om du bantar, magen vet vad den vill ha. Ja, konstig är kroppen.
Jag läser på Johan Renströms blogg att det finns ett slags "muskelminne" som är fristående från hjärnan. Det här minnet finns i proteinsyntesen, även när träningen upphör en tid finns cellkärnorna kvar som minnen från en vältränad tid. Därmed finns det gott om ledig kapacitet då man återupptar sin träning och man når snabbt tillbaka till sin gamla muskelvolym. Det låter i alla fall som en liten tröst.
 |
| Proteinsyntes och muskelminne. Muskler är som en dement hjärna, de glömmer . Men det går att väcks tillbaka dem. |
I vilket fall är det nu viktigt att komma igång med träningen och bygga både volym och kvalitet. Även om jag skulle missa mitt tidsmål att gå en bit under 11 timmar på Ironman Mallorca vill jag kunna passera mållinjen med en viss stolthet och kunna säga. Jag är nöjd trots allt! Jag har lagt ned all den träning jag haft tid med och presterat på gränsen till min kapacitet för att få denna tid. Når jag dit är jag nöjd. Det värsta som kan hända är att oförberedd delta i ett lopp och gå in i väggen. Känslan av att tiden tickar på i sin oändliga loop och det är inget du kan göra för att stoppa den samtidigt som din ben inte tar dig framåt. Sådana känslor är upphov till irritation och det känns onödigt att behöva få uppleva. Jag behöver därför kliva in i Ironman-bubblan.
Ironmanbubblan innebär för mig:
- Höja träningsnivån till 12-15 timmar i veckan
- Ingen alkohol
- Bra balanserad kost
- Sova i tillräcklig mängd
Att uppnå det målet är egentligen inte svårt, 12-15 timmars träning nås lätt om man tar bort TV-tittande, i och för sig tittar vi nästan aldrig på TV. Sömn har jag inget problem med mer än att jag ofta är uppe försent på kvällarna. Kontinuitet, har varit ett litet problem under semestern men jag ska försöka lära mig att använda morgnarna för träning, på det sättet ges mer utrymme för volym. Balanserad kost med mycket grönsaker och lite kolhydrater har vi i familjen. Vi toppar nuvarande kost med en blandning av Paleo/LCHF/vegetariskt. Det ska nog bli bra.
Men först ska jag bli kvitt förkylningen förstås. Då får jag väl ta till det förhatliga ordet, - imorgon då dj...ar!
Det kom ett brev...
Livet i övrigt lunkar förstås på, förra veckan fick jag ett oväntat paket på posten. Hör och häpna! Det är inte ofta man får något i brevlådan som man inte väntar sig. Annat än räkningar då förstås. Den här gången var adressaten Stockholm Marathon och i paketet låg en belöning i form av en plakett. Det var 10-års medalj, ett tack för lång och troget löpande i Stockholm Marathon. Jo jag tackar! Gesten uppskattas och kanske det trots allt blir deltagande i nästa års Stockholm Marathon trots allt. Jag har annars tänkt låta löpningen tonas ned en aning nästa år till förmån för cyklingen. En av nästa års målsättningar planeras därför att ansluta mig till någon sub-8 grupp på Vätternrundan. Nå, vi får se hur det går med det. En trotjänare med medalj har förstås ett visst ansvar :-)
 |
| Stockholm Marathons 10-års medalj |
 |
| Cykeldags igen med Team Tibco |
 |
| In i Ironman bubblan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar