Då står man här till sist! 15 minuter kvar till start och vi har gjort allting rätt känns det som. Vi; Det är vi som cyklar med Sandviken Cykelklubbs Sub-8 grupp och som har en mängd träningstimmar tillsammans sedan den gemensamma satsningen mot sub8 Vättern Runt startade i april. Dessutom har vi hunnit med både genrep på både Skandisloppet och Siljan Runt.
Men nu ska träning och strategi omvandlas till handling! Även om vi har gott självförtroende efter en god investering i träningstimmar tllsammans är det alltid oklart om kapaciteten ska räcka när det väl gäller.
I vilket fall ska det snart visa sig. Pulsklockan visar pulsen som ligger på mellan 90-100 slag/minut även om jag står blick stilla. I normala fall är vilopulsen mellan 40-45 slag/minut. Jag är helt enkelt "aningen" nervös, förväntansfull och alldeles toksprallig!
Perfekt då det alldeles strax kommer ges tillfälle att under 8 timmar få bort den spralligheten. Bästa medicinen...
Pulsklockan för den delen. Under loppet tasbåde puls och tid bort från klockan. Det enda som är intressant är kadens och hastighet. Pulsen är inte viktig i lagtempo. Det enda som gäller är att göra sitt jobb för grupen och hänga med i tempot. Detta oavsett vad den egna pulsen visar. Orkar du inte följa med så är det kört!
Väderleksrapporten visar på regn under större delen av loppet. Det gör detsamma! Väder är väder, det finns ingen anledning att slösa energi på förhållanden som inte går att påverka. Jag och Tony har diskuterat om vi ska klä oss varmt eller riskera att frysa. Valet blir att köra med arm & benvärmare. En form av kompromiss.
Klockan blir till sist 12:56 och så går starten; Vi rullar på, endast trettio mil kvar...
Sidvind på 8m/s står på schemat blandat med motvind. Sidvind är de tuffaste förhållandena när man cyklar lagtempo. Man får helt enkelt inte den maximala fördelen av att köra i klunga när vinden ligger på från sidan. Men just nu känns det bra! Även om det tar tid innan pulsen går ned, så rullar milen på.
Vadstena, Ödeshög susar förbi, snart framme i Gränna. Det är god stämning i klungan occh vi har lagt oss strax efter sub8-gruppen med namnet High Chaparal.
Efter några mil känner jag att jag har klätt mig för varmt. Svetten sprutar i hela kroppen och det formligen rinner svett ned från hjälmen. Rackarns! Kommer vätskan att räcka fram till försts stoppet? Vår kedja rullar på och när jag passerar Tony passar jag på; under de ca. tre sekunder vi har på oss att prata innan vi möts nästa gång att ställa frågan hur han känner sig. Just när jag frågat inser jag direkt svaret. Han ser lika varm ut som jag och svetten lackar.
- Jag är varm så in i h....te är svaret. Något jag konstaterat redan innan svaret kom.
Eftersom vi kämpar i motvind har jag varken kraft över att ta av mig armar och ben i farten. Det känns alldeles för riskabelt med hårda vindar att göra manövrar där styret måste släppas. Valet blir därför att fortsätta vara aningen för varm under loppet.
Väderrapporten har spått regn och det som innan loppet kändes som ett hot vore just nu en gåva från ovan. Som tur är för oss dröjer det bara några minuter innan vi blir bönhörda. Strax efter Gränna startar regnet. Undrar hur detta kommer att påverka oss? Varm asfalt har en tendens att bli hal av regn, men det finns inte tid att fundera på halka. Vi har en körplan att uppfylla och dessutom kyler det min kokande kropp.
Regnet gör gott och jag tror inte att det sinkar oss rent tidsmässigt. Det visade sig senare att regnet följde oss under nästan hela loppet. Eller förresten; gjorde det det? Sikten blev så dålig av allt vatten från cyklarna framför att jag inte vet när det regnade eller när det var vatten från vägen som sprutade. Spelar heller ingen roll. Man blev blöt!
Jönköping nås och snart är vi framme vid Bankeryd där det finns ett stopp för sub-grupperna. Skönt! Värmen i början på loppet har förbrukat mycket vätska och mina flaskor är tomma.
I vår körplan (Körplan Vättern runt sub-8) står det två depåstopp på tre minuter från det att vi saktat farten på cyklarna fram till att vi rullar igen.
Bankeryd efter ca. 11 mil är första stoppet och nu kliver lagkapten Joakim Andersson fram. Tre minuter säger strategin och innan jag hunnit kliva av cykeln hör jag Joakim ropa
- 2 minuter och 30 sekunder kvar till vi ska vara på rull igen. Kom igen!
Nu är det bråttom. Vi är tre grupper som mer eller mindre kommer samtidigt till stoppet och vi vill alla snabbt komma iväg snarast. Flaskor ska fyllas, ryggfickan ska packas med bananer samt en snabb kisspaus ska hinnas med.
- 45 sekunder kvar! Hör jag Joakim ropa när jag står och lättar på trycket för fullt. Svårt att skynda på i den här situationen, men det hinns precis med och jag springer igång cykeln och så är vi på väg igen.
Nu har vi sydvästlig vind snett i ryggen. Vi ligger 20 minuter efter i schemat varför det nu krävs att vi gasar. När man har en viss stress att cykla ikapp är det lätta att gruppen rusar för fort. Så händer det även oss stundtals, men lagkapten Joakim styr klungan så att vi disponerar krafterna på ett bra sätt. Även om farten har en tendens att ligga strax över gränsen vad gruppen orkar.
Tugga, tugga tugga! Trampa, trampa, trampa! Kroppen känns stark och jag är aktiv i klungan utan att för den sakens skull bli alltför trött, men visst vore det skönt med ett kort stopp. Nästa 3 minutare sker i Karlsborg och mina ben börjar längta efter ytterligare en kort möjlighet att sträcka på sig. Eftersom det har regnat i princip hela vägen från Bankeryd har jag inte förbrukat den mängd vätska jag borde fått i mig. De sista milen mot Karlsborg ägnas därför åt att försöka dricka de som finns i flaskorna och säkerställa att kroppen inte går torr.
Snabbt stopp; Dejavu från förra stoppet där Joakims röst upprepar innan jag ens kommer av cykeln;
- 2 minuter kvar...
Nu ska flaskor fyllas samt för säkerhets skull skynda att kissa, 15 sekunder kvar... och så är det full fart igen.
Vi har kört ikapp en hel del tid från Bankeryd där vi låg hopplöst efter i schemat. Nu finns en strimma hopp att vi kommer klara den för oss magiska 8 timmars gränsen. Klungan dundrar fram i regnet med en fartökning som sliter. Den tidigare långa svansen av åkare som legat bakom vår rulle tunnas ut och det återstår endast ett tio-tal svanscyklister. Men det sliter och även jag börjar bli trött, vid en snabb blick över lagkompisarna förstår jag att min trötthetskänsla är delad med de flesta.
Det är då vår supercyklist visar sig!
Marcus drar ensam upp tempot till 45-50km/h med ensamma dragningar på flera minuter. Dragningar som skapar energi i gruppen, jag som tidigare haft krampande lår har under Marcus dragningar hunnit klämma två stycken koffeindrycker: Koffein och energi som medfört att benen återigen känner sig redo.
Vi ligger nästan i fas med tidsschemat. Vetskapen ger en enastående energi i gruppen. Plötsligt har alla fått ny vilja, pånyttfödd energi och framförallt vittring. Ibland nästan för mycket vittring; Vi är en vargflock med sub8 i sikte. En vargflock som inte jagar smart; Nu börjar nämligen cyklingen gå ryckigt och farten drivs allt för hårt ibland vilket ger en körning som slösar energi och sliter på gruppen även om alla vill väl och framförallt nå målet.
Joakim drar ned tempot i den mån han kan och till sist tröttnar Johan på gruppens beteende. Jag hör honom skrika rakt ut i luften flera gånger:
- VAD HÅLLER NI PÅ MED? Är det ingen som kan cykla i belgisk kedja här? Skärp er! Annars har vi ingen chans att komma ikapp!
Det krävs en kombination av Joakim och Johans disciplin innan vi återigen hittar flytet i gruppen och börjar hjälpas åt igen. Det är lätt att vilja för mycket när tröttheten är påfallande, vittringen stark men nu är vi tillbaka.
Jag är trött! 15km kvar och min enda tanke är att nu är tiden inne att släppa gruppen och cykla själv i mitt eget tempo istället för att skena med vargarna. Det finns ingen kraft kvar i benen, ändå så trampar de. Är det bara i huvudet jag är trött? Jag håller i fram till att vi ser Motala, sedan kan jag cykla sista biten själv tänker jag. Nu börjar det dyka upp långsamma cyklister efter vägkanten samtidigt som vägen är smal och kurvig. Vår grupp ligger p som ett pärlband av cyklister; flocken som jagar. Som tur är har vi motorcykeln som leder vår grupp och varnar både cyklister och mötande bilar.
Benen vrålar, men mentalt pressar jag kroppen att fortsätta. Vila får vi göra sedan. Om jag bara håller farten och stannar med gruppen kommer vilan fortare. Det är i alla fall så jag övertalar jag mig själv att fortsätta när konturen av Motala äntligen visar sig.
Vi har sagt att vi sista biten ska vi sakta farten och köra tillsammans in i mål. Som jag har längtat! Sista timmen har varit plågsam. Nu är det dags; Äntligen dags!
Motala känns gigantiskt stort när vi cyklar mot målområdet. Kommer vi aldrig fram? Hur många svängar kan en liten stad egentligen innehålla? Till sist gör vi sista svängen och ser målrakan.
ÄNTLIGEN!
Nedan visas vår grupps snitthastigheter. Förhållande var sydvästliga vindar, regn stora delar av loppet och ca. 18 grader varmt.
Men nu ska träning och strategi omvandlas till handling! Även om vi har gott självförtroende efter en god investering i träningstimmar tllsammans är det alltid oklart om kapaciteten ska räcka när det väl gäller.I vilket fall ska det snart visa sig. Pulsklockan visar pulsen som ligger på mellan 90-100 slag/minut även om jag står blick stilla. I normala fall är vilopulsen mellan 40-45 slag/minut. Jag är helt enkelt "aningen" nervös, förväntansfull och alldeles toksprallig!
Perfekt då det alldeles strax kommer ges tillfälle att under 8 timmar få bort den spralligheten. Bästa medicinen...
Pulsklockan för den delen. Under loppet tasbåde puls och tid bort från klockan. Det enda som är intressant är kadens och hastighet. Pulsen är inte viktig i lagtempo. Det enda som gäller är att göra sitt jobb för grupen och hänga med i tempot. Detta oavsett vad den egna pulsen visar. Orkar du inte följa med så är det kört!
Väderleksrapporten visar på regn under större delen av loppet. Det gör detsamma! Väder är väder, det finns ingen anledning att slösa energi på förhållanden som inte går att påverka. Jag och Tony har diskuterat om vi ska klä oss varmt eller riskera att frysa. Valet blir att köra med arm & benvärmare. En form av kompromiss.
 |
| Sandvikens cykelklubb sub8 redo för start |
Klockan blir till sist 12:56 och så går starten; Vi rullar på, endast trettio mil kvar...
Sidvind på 8m/s står på schemat blandat med motvind. Sidvind är de tuffaste förhållandena när man cyklar lagtempo. Man får helt enkelt inte den maximala fördelen av att köra i klunga när vinden ligger på från sidan. Men just nu känns det bra! Även om det tar tid innan pulsen går ned, så rullar milen på.
Vadstena, Ödeshög susar förbi, snart framme i Gränna. Det är god stämning i klungan occh vi har lagt oss strax efter sub8-gruppen med namnet High Chaparal.
Efter några mil känner jag att jag har klätt mig för varmt. Svetten sprutar i hela kroppen och det formligen rinner svett ned från hjälmen. Rackarns! Kommer vätskan att räcka fram till försts stoppet? Vår kedja rullar på och när jag passerar Tony passar jag på; under de ca. tre sekunder vi har på oss att prata innan vi möts nästa gång att ställa frågan hur han känner sig. Just när jag frågat inser jag direkt svaret. Han ser lika varm ut som jag och svetten lackar.
- Jag är varm så in i h....te är svaret. Något jag konstaterat redan innan svaret kom.
Eftersom vi kämpar i motvind har jag varken kraft över att ta av mig armar och ben i farten. Det känns alldeles för riskabelt med hårda vindar att göra manövrar där styret måste släppas. Valet blir därför att fortsätta vara aningen för varm under loppet.
Väderrapporten har spått regn och det som innan loppet kändes som ett hot vore just nu en gåva från ovan. Som tur är för oss dröjer det bara några minuter innan vi blir bönhörda. Strax efter Gränna startar regnet. Undrar hur detta kommer att påverka oss? Varm asfalt har en tendens att bli hal av regn, men det finns inte tid att fundera på halka. Vi har en körplan att uppfylla och dessutom kyler det min kokande kropp.
Regnet gör gott och jag tror inte att det sinkar oss rent tidsmässigt. Det visade sig senare att regnet följde oss under nästan hela loppet. Eller förresten; gjorde det det? Sikten blev så dålig av allt vatten från cyklarna framför att jag inte vet när det regnade eller när det var vatten från vägen som sprutade. Spelar heller ingen roll. Man blev blöt!
Jönköping nås och snart är vi framme vid Bankeryd där det finns ett stopp för sub-grupperna. Skönt! Värmen i början på loppet har förbrukat mycket vätska och mina flaskor är tomma.
I vår körplan (Körplan Vättern runt sub-8) står det två depåstopp på tre minuter från det att vi saktat farten på cyklarna fram till att vi rullar igen.
Bankeryd efter ca. 11 mil är första stoppet och nu kliver lagkapten Joakim Andersson fram. Tre minuter säger strategin och innan jag hunnit kliva av cykeln hör jag Joakim ropa
- 2 minuter och 30 sekunder kvar till vi ska vara på rull igen. Kom igen!
Nu är det bråttom. Vi är tre grupper som mer eller mindre kommer samtidigt till stoppet och vi vill alla snabbt komma iväg snarast. Flaskor ska fyllas, ryggfickan ska packas med bananer samt en snabb kisspaus ska hinnas med.
- 45 sekunder kvar! Hör jag Joakim ropa när jag står och lättar på trycket för fullt. Svårt att skynda på i den här situationen, men det hinns precis med och jag springer igång cykeln och så är vi på väg igen.
Nu har vi sydvästlig vind snett i ryggen. Vi ligger 20 minuter efter i schemat varför det nu krävs att vi gasar. När man har en viss stress att cykla ikapp är det lätta att gruppen rusar för fort. Så händer det även oss stundtals, men lagkapten Joakim styr klungan så att vi disponerar krafterna på ett bra sätt. Även om farten har en tendens att ligga strax över gränsen vad gruppen orkar.
Tugga, tugga tugga! Trampa, trampa, trampa! Kroppen känns stark och jag är aktiv i klungan utan att för den sakens skull bli alltför trött, men visst vore det skönt med ett kort stopp. Nästa 3 minutare sker i Karlsborg och mina ben börjar längta efter ytterligare en kort möjlighet att sträcka på sig. Eftersom det har regnat i princip hela vägen från Bankeryd har jag inte förbrukat den mängd vätska jag borde fått i mig. De sista milen mot Karlsborg ägnas därför åt att försöka dricka de som finns i flaskorna och säkerställa att kroppen inte går torr.
Snabbt stopp; Dejavu från förra stoppet där Joakims röst upprepar innan jag ens kommer av cykeln;
- 2 minuter kvar...
Nu ska flaskor fyllas samt för säkerhets skull skynda att kissa, 15 sekunder kvar... och så är det full fart igen.
Vi har kört ikapp en hel del tid från Bankeryd där vi låg hopplöst efter i schemat. Nu finns en strimma hopp att vi kommer klara den för oss magiska 8 timmars gränsen. Klungan dundrar fram i regnet med en fartökning som sliter. Den tidigare långa svansen av åkare som legat bakom vår rulle tunnas ut och det återstår endast ett tio-tal svanscyklister. Men det sliter och även jag börjar bli trött, vid en snabb blick över lagkompisarna förstår jag att min trötthetskänsla är delad med de flesta.
When the going get's tough, the tough get's going!
Egentligen borde alla grupper ha en Marcus Juneholt med sig. Med 40km kvar börjar vi samtliga bli riktigt trötta och hastigheten dalar betänkligt.Det är då vår supercyklist visar sig!
Marcus drar ensam upp tempot till 45-50km/h med ensamma dragningar på flera minuter. Dragningar som skapar energi i gruppen, jag som tidigare haft krampande lår har under Marcus dragningar hunnit klämma två stycken koffeindrycker: Koffein och energi som medfört att benen återigen känner sig redo.
Vi ligger nästan i fas med tidsschemat. Vetskapen ger en enastående energi i gruppen. Plötsligt har alla fått ny vilja, pånyttfödd energi och framförallt vittring. Ibland nästan för mycket vittring; Vi är en vargflock med sub8 i sikte. En vargflock som inte jagar smart; Nu börjar nämligen cyklingen gå ryckigt och farten drivs allt för hårt ibland vilket ger en körning som slösar energi och sliter på gruppen även om alla vill väl och framförallt nå målet.
Joakim drar ned tempot i den mån han kan och till sist tröttnar Johan på gruppens beteende. Jag hör honom skrika rakt ut i luften flera gånger:
- VAD HÅLLER NI PÅ MED? Är det ingen som kan cykla i belgisk kedja här? Skärp er! Annars har vi ingen chans att komma ikapp!
Det krävs en kombination av Joakim och Johans disciplin innan vi återigen hittar flytet i gruppen och börjar hjälpas åt igen. Det är lätt att vilja för mycket när tröttheten är påfallande, vittringen stark men nu är vi tillbaka.
Jag är trött! 15km kvar och min enda tanke är att nu är tiden inne att släppa gruppen och cykla själv i mitt eget tempo istället för att skena med vargarna. Det finns ingen kraft kvar i benen, ändå så trampar de. Är det bara i huvudet jag är trött? Jag håller i fram till att vi ser Motala, sedan kan jag cykla sista biten själv tänker jag. Nu börjar det dyka upp långsamma cyklister efter vägkanten samtidigt som vägen är smal och kurvig. Vår grupp ligger p som ett pärlband av cyklister; flocken som jagar. Som tur är har vi motorcykeln som leder vår grupp och varnar både cyklister och mötande bilar.
Benen vrålar, men mentalt pressar jag kroppen att fortsätta. Vila får vi göra sedan. Om jag bara håller farten och stannar med gruppen kommer vilan fortare. Det är i alla fall så jag övertalar jag mig själv att fortsätta när konturen av Motala äntligen visar sig.
Vi har sagt att vi sista biten ska vi sakta farten och köra tillsammans in i mål. Som jag har längtat! Sista timmen har varit plågsam. Nu är det dags; Äntligen dags!
Motala känns gigantiskt stort när vi cyklar mot målområdet. Kommer vi aldrig fram? Hur många svängar kan en liten stad egentligen innehålla? Till sist gör vi sista svängen och ser målrakan.
ÄNTLIGEN!
Nu blir det känslomässigt, det vet ni som har cyklat 30 mil. Nu är det nära och där framme får vi vila; Vila efter 8 timmar i sadeln. 8 timmar med intensivt trampande, fokuserande och en massa regn. Snart är vi i mål! En målgång efter ett lopp som egentligen startade i januari.Hemma i källaren på trainern, följt av träningsläger på Mallorca, gemensamma träningar två gånger i veckan + egen träning.
Efter alla förberedelser återstår nu bara 200 meter. Jag tittar på klockan som vi passerar och räknar snabbt att vi har fyra minuter tillgodo på att klara sub8.
Så korsar vi mållinjen. Jag hoppar av cykeln och leder den i målfållan, tar emot plaketten och reflekterar lite snabbt. Så otroligt härligt! Vi har klarat målet! Vi har haft en härlig stämning och disciplin under hela loppet. Det här är en laginsats som jag inte tidigare upplevt.
Visst är det grymt att gå i mål efter en ultralöpning eller Ironman. Men det här! Det här! Under åtta timmar har vi kämpat tillsammans, hjälpt varandra när vi haft det svårt, pushat, uppmuntrat, stöttat och gjort vårt jobb för att driva gruppen i mål. Ändå är det bara en bråkdel av all tid vi lagt ned tillsammans under året och som vi nu lyckats med.
Vi kramar om varandra, skrattar och vips kommer lite gråt följt av skratt. Svårt att hålla reda på känslorna. Vi har fixat sub8 med hela fyra minuters marginal. Alltså dryga 5 sekunder per 10km som vi åkt för fort. En ocean av tid :-)
Vätternrundan 2016 under 8 timmar är avklarad och jag mår som en prins :-)
 |
| En bild som fångar de flesta i SCK sub8-grupp efter målgång |
 |
| Hur nöjd är man inte när ett mål uppnåtts? |
Nedan visas vår grupps snitthastigheter. Förhållande var sydvästliga vindar, regn stora delar av loppet och ca. 18 grader varmt.
 |
| Så här fördelades farten efter banan med registreringar var 5:e kilometer. |
| Distance | Duration [hh:mm:ss] | HR avg [bpm] | Speed avg [km/h] | Speed max [km/h] | HR max |
| 5 | 00:07:36 | 145 | 39.5 | 55.4 | 152 |
| 10 | 00:07:23 | 144 | 40.6 | 47.8 | 159 |
| 15 | 00:07:18 | 138 | 41.1 | 48.8 | 150 |
| 20 | 00:07:36 | 140 | 39.5 | 44.3 | 152 |
| 25 | 00:07:34 | 143 | 39.6 | 45.4 | 149 |
| 30 | 00:07:49 | 137 | 38.4 | 49.8 | 153 |
| 35 | 00:07:26 | 133 | 40.4 | 54.8 | 157 |
| 40 | 00:07:39 | 135 | 39.2 | 44.8 | 143 |
| 45 | 00:08:22 | 147 | 35.9 | 42.7 | 160 |
| 50 | 00:08:40 | 136 | 34.6 | 46.1 | 147 |
| 55 | 00:08:04 | 127 | 37.2 | 45.1 | 144 |
| 60 | 00:07:41 | 126 | 39 | 58.2 | 145 |
| 65 | 00:08:10 | 129 | 36.7 | 45.9 | 147 |
| 70 | 00:08:59 | 128 | 33.4 | 42.5 | 136 |
| 75 | 00:09:41 | 127 | 31 | 46 | 142 |
| 80 | 00:08:47 | 131 | 34.2 | 50.5 | 144 |
| 85 | 00:08:44 | 131 | 34.4 | 44.8 | 145 |
| 90 | 00:08:00 | 125 | 37.5 | 58.3 | 142 |
| 95 | 00:09:45 | 133 | 30.8 | 44.8 | 145 |
| 100 | 00:07:35 | 122 | 39.6 | 59.5 | 140 |
| 105 | 00:08:13 | 129 | 36.5 | 50.5 | 146 |
| 110 | 00:08:06 | 130 | 37 | 49.6 | 148 |
| 115 | 00:08:37 | 135 | 34.8 | 56.6 | 148 |
| 120 | 00:10:07 | 125 | 29.7 | 58.1 | 146 |
| 125 | 00:11:12 | 131 | 26.8 | 55.5 | 150 |
| 130 | 00:06:30 | 140 | 46.2 | 65.4 | 150 |
| 135 | 00:08:41 | 142 | 34.5 | 45.7 | 152 |
| 140 | 00:05:52 | 135 | 51.1 | 67.2 | 145 |
| 145 | 00:07:10 | 143 | 41.9 | 61.7 | 148 |
| 150 | 00:06:47 | 139 | 44.2 | 57.3 | 146 |
| 155 | 00:07:21 | 137 | 40.8 | 47.9 | 142 |
| 160 | 00:07:31 | 140 | 39.9 | 48.9 | 149 |
| 165 | 00:07:15 | 138 | 41.4 | 44.9 | 150 |
| 170 | 00:07:26 | 133 | 40.4 | 44.7 | 140 |
| 175 | 00:07:40 | 128 | 39.1 | 63.2 | 139 |
| 180 | 00:07:35 | 131 | 39.6 | 46.1 | 147 |
| 185 | 00:08:05 | 129 | 37.1 | 43 | 137 |
| 190 | 00:06:54 | 123 | 43.5 | 56.6 | 137 |
| 195 | 00:07:33 | 128 | 39.7 | 46.2 | 137 |
| 200 | 00:07:16 | 126 | 41.3 | 48.8 | 133 |
| 205 | 00:07:34 | 126 | 39.6 | 52.4 | 135 |
| 210 | 00:08:21 | 128 | 35.9 | 41.4 | 136 |
| 215 | 00:10:57 | 122 | 27.4 | 45.8 | 138 |
| 220 | 00:07:12 | 127 | 41.7 | 52 | 138 |
| 225 | 00:06:32 | 126 | 45.9 | 61 | 140 |
| 230 | 00:06:43 | 131 | 44.7 | 53.9 | 141 |
| 235 | 00:07:45 | 134 | 38.7 | 51.8 | 142 |
| 240 | 00:06:59 | 122 | 43 | 55.2 | 135 |
| 245 | 00:07:11 | 121 | 41.8 | 53.2 | 137 |
| 250 | 00:07:10 | 129 | 41.9 | 58.8 | 137 |
| 255 | 00:07:08 | 132 | 42.1 | 46.3 | 142 |
| 260 | 00:08:03 | 128 | 37.3 | 48 | 138 |
| 265 | 00:08:54 | 127 | 33.7 | 55 | 143 |
| 270 | 00:08:19 | 121 | 36.1 | 59.4 | 132 |
| 275 | 00:09:08 | 118 | 32.8 | 56.1 | 129 |
| 280 | 00:08:09 | 121 | 36.8 | 51.9 | 134 |
| 285 | 00:08:04 | 130 | 37.2 | 54.5 | 141 |
| 290 | 00:08:08 | 129 | 36.9 | 47.7 | 135 |
| 295 | 00:07:32 | 129 | 39.8 | 54.4 | 139 |
| 300 | 00:04:19 | 124 | 32.3 | 45.2 | 132 |
 |
| Sådär, hemma igen och cykeln tvättad och redo för nya uppdrag |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar