Sent omsider och en bra bit in på det nya året sätter jag mig ned och reflekterar året som passerat. Ett år där mina resultat höjdes ett rejält hack som en följd av ny motivation och kanske framförallt att jag triathlondebuterade vilket gav både en ny dimension på träningen och inte minst nya träningskompisar. En ytterligare motivationshöjare har varit denna blogg där mål har kommunicerat vilket gör att man hittar det lilla extra under loppen för att leva upp till fagra löften om framgång.
I vilket fall ledde 2014 till att följande mål nu kan checkas av
Årets roligaste tävling! En tur till Sibirien för att springa Bajkal Ice Marathon (Läs mer här). Ett marathon som springs rakt över den gigantiska Bajkalsjön, där Sibirien visar sig från sin bästa sida med -22grader vid start.
Här fick jag också det mest självklara svaret när jag spenderade några dagar innan tävlingen i Irkutsk och frågade receptionisten i hotellet inför löpturen om temperaturen. Svaret löd; It is -18C, A perfect day for sport! Nåväl; preferensramarna är olika beroende på var man växer upp.
Hursomhelst att springa på isen över en sjö var en makalös upplevelse dessutom förstärktes upplevelsen med att få tillfälle att besöka mindre byar i den här delen av Ryssland. För att inte tala om den fantastiska marathonbanketten efter målgång i Listvjanka där Vodkan serverades lika rikligt som öl i vår del av världen. En medicin som tog bort den mesta träningsvärken, dessvärre i utbyte mot en del huvudvärk.
Hann även med en 60km ultralöpning med Daniel Nilsson i slutet på mars. Bara isfria vägar gjorde att det helt enkelt inte gick att motstå ett långpass. Sagt och gjort, bara att packa Camelpac:en för årets första ultra.
Ja just det, ett ultrapass med ultraproffsen Johan lantz och Elov Olsson kändes som ett smart upplägg två veckor innan Stockholm marathon. Så här i efterhand kan jag erkänna att det kanske inte var helt glimrande smart.
Stockholm marathon var ju faktiskt i maj. Hade inga större ambitioner då en värkande fot gjorde att jag inte kunde springa veckan innan maran. Trodde jag fått hälsporre då det värkte rejält varje steg jag tog. Bestämde mig ändå att ge tävlingen ett försök i lugnt tempo. Vad händer då?
I väntan på starten besöker jag sjuktältet och får foten rejält hårt lindad, YES! Jag kan gå igen. Formar snabbt om race planen från att genomföra loppet till att slå pers. Och visst går det bra, perfekta förhållande, känner mig pigg och jag kan lätt slå 3:10 känns det som, struntar i vätskan som känns som en tidstjuv. Efter 30 kilometer finner jag vad som är den verkliga tidstjuven; Överskattning av egen förmåga i kombination med att nonchalant springa förbi vätskestationerna. Jag möter VÄGGEN. Nu kanske man kan tro att en som sprungit 15 marathonlopp känner sin kropp, men icke.
Jag ser 3:15 pacelöparen spring förbi över Västerbron, 3:30 löparen efter Centralstation och nu kan jag knapp röra mig. Kramp i vaderna vid varje försök att springa. Vid Odenplan fås massage och jag tar mig fram stelt i riktning mot mål Nu kommer 3:45 löparen och springer förbi. Jag biter ihop för någon form av stolthet finns det i en sargad löpare som bara för en timme sedan var i begrepp att slå pers. Det gör ont i varje del av kroppen men jag lyckas gå i mål före 3:45 flagglöparen.
En träningsmånad att lägga i arkivet. Träningsdosen minskade till 22timmar under månaden och
räddades enbart av att cykelpassen tar lång tid. Simningen fick väsentligt mycket mer tid under juni. Skönt att få kliva ut från simhallen och simma med våtdräkt. Fadäsen Stockholm marathon är lagt på hyllan men lusten för löpning vill inte infinna sig. Reste en hel del under månaden och hade alltid våtdräkt med i bilen. På väg mellan olika orter stannade jag till i sjöar som såg fina ut och simmade 1-2 kilometer. Också ett sätt att upptäcka Sverige. Vättern, Östersjön, sjöar mitt i ingenstans simmades det i. Mycket trevligt!
Vansbro Triathlon genomfördes och trots kyla, vind och regn minns man bara den goda stämningen på och vid sidan av banan.
På semestern i Gotland passade jag på att springa Viruddenloppet. Skönt avbräck i semesterlunken och loppet kan rekommenderas för de som semestrar i Gotland.
Tillsammans med mina bröder Per och Ola arrangeras Å-simmet för första gången. Ett fantastiskt simlopp där vi tillsammans med 3 till deltagare provade sträckan. Intrycket var enastående och i år blir det en fortsättning och antagligen med betydligt fler deltagare. Sträckan blev 6.2kilometer lätt nedströms efter den idylliska Voxnan. Planera in loppet i er kalender 2015 och gå med i Facebookgruppen https://www.facebook.com/groups/1640409182851291/?fref=ts för det här blir en upplevelse. Å-simmet är ingen tävling utan bara en rolig grej. Vi delar upp oss i grupper och sedan bär det av utför efter egen förmåga.
Som Ironmandebutant kändes det förstås otroligt nervöst, kommer jag hålla, hur känns det egentligen under en Ironman? Kommer prylarna att hålla?
- Damn! Jag har ju inte ens provat att byta de slanglösa limmade däcken vid punktering.
Tankarna snurrade på rejält dagarna innan men försvann lika snabbt när startskottet gick och det enda som återstår är att cash ut den investerade träningstiden. Race report här.
I vilket fall gav Ironman mersmak så nu är hjulet i rullning.
September, oktober
De här månaderna gick i ett rasande tempo. Just återhämtad från Ironman började månaden med en dags cykling tillsammans med proffesionella cykelteamet från Team Tibco. Vi fick smaka på livet som proffscyklist och deras vardag med träning och prioriteringar. Otroligt givande och visst finns det likheter mellan arbetsliv och proffsliv även om allt blir så mycket tydligare i ett proffstall.
Därefter rullade det på i ett rasande tempo och tävlingarna gick i varandra. Tjurruset Karlstad, Terrängserien 4 deltävlingar, KM, DM, Stålisloppet + ett gäng andra lokala tävlingar. Räknade till över tio tävlingar på två månader tillsammans med ett intensivt tränings och reseschema.
Efter ett misslyckat Stockholm marathon funderade jag över ett nytt höstmål och därför bestämdes ett nytt riktmärke; Jag ska bli snabb! Det ska ske på 7 veckor, och därefter ska Frankfurt marathon avverkas på under tre timmar.
Allt verkade gå planenligt och fasiken vilka framsteg som gjordes, ända fram till Frankfurt vill säga. Sämst när det gäller kanske man också kan säga, för väl i Frankfurt kände jag mig helt urlakad målet uppnåddes inte. Nåväl; ett personligt rekord på marathon fick jag med mig i alla fall och tiden blev 3:10. Det får duga och målet eller drömmen att springa under 3 timmar på marathon ligger kvar som en hägrande källa. Race report från Frankfurt här
November, december
Beskrivs bäst som två månader i marathon-koma där knappt någon tid lades på löpning och den träning som gjordes skedde på riktigt lågvarv. Men sådana perioder behövs också och under julhelgen blev jag plötsligt träffad av motivationen igen och att gå mot nya mål. För 2014 var förhoppningsvis bara starten då jag började träna mer strukturerat och framförallt med bättre kontinuitet och variation.
År 2015 växlar jag upp ett hack och förbättrar både kosten samtidigt som träningsmängden ska höjas. Bloggen får dessutom leva vidare för nu ska nya mål uppnås och 2015 har redan några resor inplanerade i kalendern.
I vilket fall ledde 2014 till att följande mål nu kan checkas av
- Springa milen under 40 minuter, Check! 39:08 klarades av på KM på Gunder Hägg. Hann även med ytterligare en tävling under 40.
- Klara en Ironman på under 12 timmar. Check! 11h 11 minuter klockades jag in på i Kalmar.
- Springa en marathon under 3 timmar. Nop! Den gick inte riktigt trots att seriöst försök som jag kommer upprepa när det närmar sig Stockholm marathon i år.
- Personligt rekord i antal tävlingar, Check! 3 marathon, en Ironman, en halv Ironman, 3 ultralöpningar, ett 6 kilometers simlopp + en massa millopp blev tävlingsfacit 2014.
- Det viktigaste målet; Att ha kul! Klarades med bred marginal. Fortfarande gäller det att trivas med träningen före prestationsmål.
 |
| Träningstimmarna från det gångna året. Investerad tid räckte nästan till att nå samtliga uppsatta mål |
Januari, februari
Tävlingsfria månader men definitivt inte träningsfria. Med en marathon på schemat redan i mars gäller det att inte vila på hanen. Här hanns det med långpass trots stundtals kallt väder.Mars
Årets roligaste tävling! En tur till Sibirien för att springa Bajkal Ice Marathon (Läs mer här). Ett marathon som springs rakt över den gigantiska Bajkalsjön, där Sibirien visar sig från sin bästa sida med -22grader vid start.
 |
| Ett traditionellt hopp över Transsibiriska järnvägen dagen innan marathonstart. Övernattning i Bajkalsk visade en annan del av Ryssland, långt ifrån Moskvas fina gator. Genomgående för Rysslandsintrycket är alla glada trevliga ryssar man mötte. |
Hursomhelst att springa på isen över en sjö var en makalös upplevelse dessutom förstärktes upplevelsen med att få tillfälle att besöka mindre byar i den här delen av Ryssland. För att inte tala om den fantastiska marathonbanketten efter målgång i Listvjanka där Vodkan serverades lika rikligt som öl i vår del av världen. En medicin som tog bort den mesta träningsvärken, dessvärre i utbyte mot en del huvudvärk.
Hann även med en 60km ultralöpning med Daniel Nilsson i slutet på mars. Bara isfria vägar gjorde att det helt enkelt inte gick att motstå ett långpass. Sagt och gjort, bara att packa Camelpac:en för årets första ultra.
April
Mellanmånad med en överraskning. Årets första långpass på cykel gjordes redan under påskhelgen då jag och min dotter cyklade de femton milen till Edsbyn från Gävle. I övrigt träningen flyter på bättre än på länge och personligt rekord på maran hägrar.Maj
En månad med mycket resande = mycket planerande... En av höjdpunkterna var cyklingen mellan Nice-Cannes och löpträning efter kusten i Nice.Ja just det, ett ultrapass med ultraproffsen Johan lantz och Elov Olsson kändes som ett smart upplägg två veckor innan Stockholm marathon. Så här i efterhand kan jag erkänna att det kanske inte var helt glimrande smart.
Stockholm marathon var ju faktiskt i maj. Hade inga större ambitioner då en värkande fot gjorde att jag inte kunde springa veckan innan maran. Trodde jag fått hälsporre då det värkte rejält varje steg jag tog. Bestämde mig ändå att ge tävlingen ett försök i lugnt tempo. Vad händer då?I väntan på starten besöker jag sjuktältet och får foten rejält hårt lindad, YES! Jag kan gå igen. Formar snabbt om race planen från att genomföra loppet till att slå pers. Och visst går det bra, perfekta förhållande, känner mig pigg och jag kan lätt slå 3:10 känns det som, struntar i vätskan som känns som en tidstjuv. Efter 30 kilometer finner jag vad som är den verkliga tidstjuven; Överskattning av egen förmåga i kombination med att nonchalant springa förbi vätskestationerna. Jag möter VÄGGEN. Nu kanske man kan tro att en som sprungit 15 marathonlopp känner sin kropp, men icke.
Jag ser 3:15 pacelöparen spring förbi över Västerbron, 3:30 löparen efter Centralstation och nu kan jag knapp röra mig. Kramp i vaderna vid varje försök att springa. Vid Odenplan fås massage och jag tar mig fram stelt i riktning mot mål Nu kommer 3:45 löparen och springer förbi. Jag biter ihop för någon form av stolthet finns det i en sargad löpare som bara för en timme sedan var i begrepp att slå pers. Det gör ont i varje del av kroppen men jag lyckas gå i mål före 3:45 flagglöparen.
Juni
 |
| Delar av deltagarna från Gävle Triathlon innan starten i Vansbro. Triathlon. Dunjacka på |
Vansbro Triathlon genomfördes och trots kyla, vind och regn minns man bara den goda stämningen på och vid sidan av banan.
Juli
Grunden är lagd och nu är det toppning inför Ironman som gäller. Maxar träningen på cykel och simmar en hel del. Börjar även förbereda med träningspass med transition mellan triathlonmomenten.På semestern i Gotland passade jag på att springa Viruddenloppet. Skönt avbräck i semesterlunken och loppet kan rekommenderas för de som semestrar i Gotland.
Tillsammans med mina bröder Per och Ola arrangeras Å-simmet för första gången. Ett fantastiskt simlopp där vi tillsammans med 3 till deltagare provade sträckan. Intrycket var enastående och i år blir det en fortsättning och antagligen med betydligt fler deltagare. Sträckan blev 6.2kilometer lätt nedströms efter den idylliska Voxnan. Planera in loppet i er kalender 2015 och gå med i Facebookgruppen https://www.facebook.com/groups/1640409182851291/?fref=ts för det här blir en upplevelse. Å-simmet är ingen tävling utan bara en rolig grej. Vi delar upp oss i grupper och sedan bär det av utför efter egen förmåga.
Augusti
Månaden som varit målet under hela året; Ironman Kalmar. Toppningen av formen fortsätter och slutar egentligen inte träningen förrän tisdagen före loppet. Tja varför inte? Känner man sig stark så är det lika bra att följa flowet.Som Ironmandebutant kändes det förstås otroligt nervöst, kommer jag hålla, hur känns det egentligen under en Ironman? Kommer prylarna att hålla?
- Damn! Jag har ju inte ens provat att byta de slanglösa limmade däcken vid punktering.
Tankarna snurrade på rejält dagarna innan men försvann lika snabbt när startskottet gick och det enda som återstår är att cash ut den investerade träningstiden. Race report här.
 |
| Överväldigande att gå i mål i mitt första Ironman |
I vilket fall gav Ironman mersmak så nu är hjulet i rullning.
September, oktober
De här månaderna gick i ett rasande tempo. Just återhämtad från Ironman började månaden med en dags cykling tillsammans med proffesionella cykelteamet från Team Tibco. Vi fick smaka på livet som proffscyklist och deras vardag med träning och prioriteringar. Otroligt givande och visst finns det likheter mellan arbetsliv och proffsliv även om allt blir så mycket tydligare i ett proffstall.
Därefter rullade det på i ett rasande tempo och tävlingarna gick i varandra. Tjurruset Karlstad, Terrängserien 4 deltävlingar, KM, DM, Stålisloppet + ett gäng andra lokala tävlingar. Räknade till över tio tävlingar på två månader tillsammans med ett intensivt tränings och reseschema.
Efter ett misslyckat Stockholm marathon funderade jag över ett nytt höstmål och därför bestämdes ett nytt riktmärke; Jag ska bli snabb! Det ska ske på 7 veckor, och därefter ska Frankfurt marathon avverkas på under tre timmar.
Allt verkade gå planenligt och fasiken vilka framsteg som gjordes, ända fram till Frankfurt vill säga. Sämst när det gäller kanske man också kan säga, för väl i Frankfurt kände jag mig helt urlakad målet uppnåddes inte. Nåväl; ett personligt rekord på marathon fick jag med mig i alla fall och tiden blev 3:10. Det får duga och målet eller drömmen att springa under 3 timmar på marathon ligger kvar som en hägrande källa. Race report från Frankfurt här
 |
| Jag gillar tävlingar med namnet på nummerlappen. Så skönt att få hejarop med sitt namn :-) |
November, december
Beskrivs bäst som två månader i marathon-koma där knappt någon tid lades på löpning och den träning som gjordes skedde på riktigt lågvarv. Men sådana perioder behövs också och under julhelgen blev jag plötsligt träffad av motivationen igen och att gå mot nya mål. För 2014 var förhoppningsvis bara starten då jag började träna mer strukturerat och framförallt med bättre kontinuitet och variation.
År 2015 växlar jag upp ett hack och förbättrar både kosten samtidigt som träningsmängden ska höjas. Bloggen får dessutom leva vidare för nu ska nya mål uppnås och 2015 har redan några resor inplanerade i kalendern.
 |
| Träningsfördelningen mellan olika loggade aktiviteter under 2014 |
 |
| Passar på att prata med cyklistkompisen efter Karl Johans gate |
 |
| Ett antal cykelturer till Hälsingland i värmen gav bra grund för Ironman |
 |
| Träning inför Ironman. Simning 4.2km mellan Bönan och Engesbergs Camping. Bra uppslutning varje vecka gjorde det roligt. Simning i eget tempo med regeln att ingen simmare fick simma ensam gav bra gruppindelning. |
 |
| Gävle triathlondeltagarna efter Ovansjö Triathlon |
 |
| TIBCO Team instruerar om livet som proffscyklist |
 |
| Simsträckan på Å-simmet |
 |
| Familjen Domanders träffas. Gruppbild efter genomfört Tjurrus i Karlstad |
 |
| En weekend i Malta gav tillfälle till återhämtning |
Motto för året lånas av Moms Mabley och lyder:
- Life is like a game of poker: If you don't put any in the pot, there won't be any to take out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar